Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Ljus och värme i novembermörkret

DSC_1127.jpg

Västerviks-Tidningen idag. Man blir lite stolt.

Igår kväll var jag i Västervik och pratade om min egen kärleksrelation med Indien, som ibland krisar, men oftast är fin, och indiska Pikejs kärlek till svenska Lotta, som jag skrivit om i dokumentärromanen New Delhi–Borås.

Att sitta på tåget en grå novembertisdag för att kliva av i en småstad och prata om ett land och en bok på stadens bibliotek fyller mig med blandade känslor.

Självfallet tycker jag att det ska få bli kul att prata om det som engagerar mig mest här i världen. Jag är fortfarande, 32 år efter min första Indienresa, besatt av att berätta och förklara Indien för en svensk publik om landet som jag ständigt återvänder till. Jag har hållit på i tre decennier. Mer än ett kvartssekel. Jag är inte färdig än.

Men samtidigt fylls jag av skräck. Tänk om det inte kommer någon för att lyssna. Är det ändå inte lite hybris att tro att folk ska lämna tv-soffan och datorstolen och familjevärmen och traska till biblioteket och lyssna på ett torrt bokföredrag med resebilder, en föreställning som i mångt och mycket påminner om den föraktade och tråkförklarade diabildsaftonen.

Förväntan och ångest alltså i skön kombination.

Så står man
där och nej, och det är inte tomt i stolsraderna. Det har kommit ett 30-tal för att lyssna. Det räknas som hyfsat bra i biblioteksföredragsvärlden. Och oron kommer på skam. Publiken är så närvarande. De är så med. Jag känner mig så lyssnad på. Att få träffa läsare på det här sättet är magiskt. Mejl och nätkommentarer och Facekookuppdateringar i all ära. Men det här är på riktigt. Jag får prata med folk som inte bara läst min senaste bok, utan många av mina Indienreportage i Vagabond och som har som vana att läsa mina krönikor i varje nummer av Vagabond. Att få stå öga mot öga med dem och prata om det jag gör i mitt jobb, att få direkt feedback, det är inget annat än ren lyx.

Önskar att fler oftare stänger av skärmen, loggar ut och beger sig ut på stan till en fördragslokal, kanske på biblioteket, för att lyssna på på någon som pratar IRL. Ett tips: håll koll på kalendariet i lokaltidningen!

En fin artikel i Västerviks-Tdningen dagen efter blev det också.

Tack, Västervik!