Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Tåg i Indien

Indiskajarnvagen_nat.jpg

Indian Railways har världens längsta nationella järnvägsnät och är världens största arbetsgivare med cirka en miljon anställda.

Tågresorna fick mig att se Indien.

På tågen hamnade jag i långa konversationer om livet i det främmande landet tillsammans med nyfikna engelskspråkiga medelklassindier. I timmar satt vi och pratade, bjöd varandra på jordnötter och drack hett te medan vi dunkade förbi bränd röd jord, gula vetefält, på broar över breda bruna floder. Det fanns indier som hade drömmar, värderingar och idéer som liknande mina, eller som åtminstone utrycktes på ett sätt så att jag kunde få en inblick i dem.

Det här var ju fantastiskt! Jag var i rörelse samtidigt som jag hela tiden hade någon att prata med på ett språk som jag förstod. De indiska medelklassciceronerna – studenter, statstjänstemän, journalister, lärare, pensionerade militärer – guidade mig förbi det mest pittoreska och konstlade, till ett betydligt mer skamfilat men också levande vardags-Indien.

Så tog jag tåget till öknen. Klev ombord i huvudstaden och färdades via muromgärdade städer över Aravallibergen och genom Tharöknen där kan vilda kameler springer kapp med stäpplöpare längs spåret, till sagostaden Jaisalmer, dit jag anlände lunchtid nästa dag.

Från Indiens ekonomiska centrum tog jag tåget till dess andliga dito. Jag gjorde som sex miljoner pilgrimer: vallfärdade till den heliga staden Varanasi vid floden Ganges. Tågresan från Bombay gick tvärs över subkontinenten och bjuder på utsikt över berg, bördiga slätter, halvöken och skogar.

Ett litet näpet lok med ett gulligt leksaksaktigt tåg stod och hämtade andan på stationen i New Jalpaiguri på slätten i norra Västbengalen, redo att ta mig uppför Himalayas sluttningar. Loket tog fart och kämpade sig fram på den smalspåriga järnvägen, uppför bergssluttningen till testaden Darjeeling. Ibland slog rälsen knut på sig själv, ibland fick tåget sicksacka sig uppåt: uppåt på en bit räls, bakåt på en annan och så uppåt på en tredje. Det gick oändligt långsamt, men utsikten över terrassodlingarna och den snötäckta Kangchenjungatoppen var mäktig.

Jag tog tåget de 300 milen från New Delhi i norr till Keralas residensstad Trivandrum i söder. Mer än två dygns konstant dunk från skenorna. Första timmarna blickade jag ut över gulbruna veteåkrar, sista biten över kokospalmer och ljusa sandstränder. Jag reste genom flera klimatzoner än vad som ryms i hela Europa. Vinterkvällen var immigt kylig vid avfärden från Delhi och ångande het vid ankomsten till Kerala.

Kort sagt: åk tåg. Det är numera lite knöligt att boka sina indiska tågbiljetter på bokningssaten Cleartrip på nätet. Hursomhelst kan du använda Cleartrip som trafikplanerare för att kolla vilka som går och när de går och hur tid de tar. Ett tips: AC 2 tier och AC 3 tier är två bra luftkonditionerade klasser för nattliga tågresor, där du får liggplats med nymanglade lakan och kudde.

Kör du fast med själva bokningen, ring (08-562 650 09) eller mejla Sami på Indcen så bokar han åt dig mot en avgift. Eller gå in på Tourist Reservation Office på New Delhi Railway station när du väl är där.