Gå till huvudsajt

Archive: Apr 2016

Tågromantik

kort-möte-1945.jpg

Kort möte av David Lean från 1945.

Senaste två veckorna har jag sett ett tiotal tågfilmer och läst lika många tågböcker för att skriva en essä om tåg i … just det, i film och böcker. Essän har jag pratat in och idag kl 13.04 sänds den i P1 Kultur/Obs i Sveriges Radio idag. Sedan kan man lyssna på essän här för evinnerlig framtid – varför inte i mobillurarna ombord på ett nattåg ”som råmar som ett vilddjur genom natten” (för att citera Ted Ström i Vintersaga).

Alla filmer och
böcker kom inte med i essän. Här är en längre lista med tågskildringar som jag grottat ner mig i på sistone:

Filmer
Tåget ankommer till Ciatotats station
, 1895. Filmhistorien började med ett tåg, närmare bestämt en 49 sekunder lång film av Auguste och Louis Lumière som visade på Grand Café i Paris 1895. Tillsammans med Arbetarna lämnar Lumières fabrik i Lyon brukar den räknas som världens första riktiga rörliga film. Biopubliken sägs ha rest sig i panik när loket på filmduken rusade emot dem. Finns att se på You Tube.

Så går det till i krig (The General), 1926. Stumfilm av och med komikergeniet Buster Keaton. Amerikanska inbördeskriget pågår för fullt och Buster Keatons karaktär, lokföraren Johnnie Gray, jagar ett tåg som stulits av nordstatsspioner. Tåget dras av ångloket han är kär i och ombord finns flickan som han också är kär i. Finns i sin helhet på You Tube.

Tåg 56, 1943. svensk film av Anders Henrikson som handlar om en lokförare som känner sig försmådd i kärlek och tar tåget och kör det mot en bergvägg och döden. Spelades delvis in på bangården i järnvägsknuten Krylbo där min morfar jobbade som bangårdsförman (han berättade om sina minnen av inspelningen av den legendariska tågfilmen). Tema: rälsen och kärleken som förutbestämda krafter och öden som man inte kan göra så mycket åt. Hela filmen kan du se på You Tube.

Kort Möte (Brief Encounter), 1945. David Leans film om hemmafrun Laura som blir i doktorn kär i Alec på en järnvägsstation. Praktiskt taget hela filmen utspelas på stationen, perrongen och i tågkupéer. Sensmoral: på en tågstation utmanas det förutbestämda småborgerliga livet av nya signaler som utmanar hierarkier som äktenskapet. Hela filmen finns på You Tube.

Främlingar på tåg, 1951. Alfred Hitchcocks filmatisering av Patricia Highsmiths debutroman om två främlingar som möts på ett tåg och snart är djupt insnärjda i ett mordiskt drama fyllt av mörk energi.

The Train, 1964. John Frankenheimers film, med Burt Lancaster i huvudrollen, om nazister som försöker frakta franska konstskatter på ett tåg från Paris till Tyskland. Men franska motståndsrörelsen gör allt för att stoppa tjuveriet.

The Taking of Pelham 1 2 3, 1974. Thriller om några hatt- och trenchcoatklädda män som kapar ett tunnelbanetåg i New York. Finns också en nyinspelning med John Travolta från 2009. I en scen skenar tåget och undergången verkar vara nära. Platsar därför in i genren skenande tåg på film som ytterst gestaltar människans begränsade förmåga att bestämma det förutbestämda ödet. Fast i den här filmen hejdas i sista stund den till synes förutbestämda resan mot döden.

Into the wild, 2007. Sean Penns filmatisering av Jon Krakauers roman med samma namn om en ung äventyrare som ger sig ut för att pröva sin egen överlevnadsförmåga i Nordamerikas vildmarker. Egentligen ingen tågfilm, men kvalar in här tack vare scenen då han försöker tjuvåka på tågen, à la folksångaren Woody Guthry i trettiotalets USA, men blir misshandlad och avkastad. Så var det med den hobo-romantiken!

Unstoppable, 2010. Film av Tony Scott om tåget som skenar okontrollerat och är på kollisionskurs med ett tåg med skolbarn.

Snowpiercer, 2013. Sydkoreansk-fransk science fictionfilm, regisserad av Joon Ho Bong, om tåget som rymmer resten av mänskligheten efter klimatkatastrofen och där ”den som kontrollerar loket, kontrollerar hela världen”.

Böcker
Orientexpressen (Stamboul Train),
1932. Graham Greenes intrikata thriller om en resa som går med det mytomspunna tåget som blev sinnebilden för mellankrigstidens reseglamour. Romanens huvudperson, en stilfullt klädd judisk affärsman, åker förstås första klass och har packat med sin sidenpyjamas för de tre nätterna ombord. Allt är mycket stämningsfullt: kyparna gick fram och tillbaka i tågkorridoren och ropade ”första middagen serverad”, medan ”små lampor med malvafärgade skärmar” stod på de dukade borden i restaurangvagnen och ”gnistorna från ångloket lyste i mörkret som svärmar av röda skalbaggar framlockade av natten”. Men då romanen kom ut var depressionen ett faktum, och Graham Greene missar inte att skildra Orientexpressen som ett klassamhälle i miniatyr. När huvudpersonen druckit upp sin årgångsbourgogne i restaurangvagnen ger han sig ut på vandring och kommer till sittkupéerna i andra klass där han får syn på ”orakade män med uppknäppta västar” och ”kvinnor med håret i mössor som påminde om näthyllorna ovanför”. Två världar som sällan möts, utom ombord på tåg.

Mordet på Orientexpressen, 1934. Agatha Christies klassiska deckare om mord ombord på den klassiska tåglinjen som oförtrutet gick mellan bland annat Paris och Istanbul mellan 1883 och 1977. Några vagnar gick till Oostende eller Calais för passagerare till London, medan det fanns också fanns direktvagnar som kopplades av på Balkan för att åka till Aten. Har filmatiserats flera gånger, bland annat 1974 med Ingrid Bergman, Lauren Bacall och Sean Connery, och 2010 med David Suchet i rollen som Poirot.

Hela Härligheten, 1943. Folksångaren Woody Guthries memoarer om trettiotalets tjuvåkande i godsvagnar på de amerikanska tågen. Vagabonder drar runt över den nordamerikanska kontinenten i jakt på jobb och lycka i en värld långt från Graham Greenes och Agatha Christies samtida bourgogneviner och sovvagnar med nymanglade lakan. Här är istället resenärerna hungriga, törstiga och klädda i kakiskjortor och hängselbyxor som dryper av den ”sura och bittra lukten av svett”. Ett trasproletariat på drift.

På väg, 1957. Jack Kerouacs kultroman om unga män med stort uttrycks- och rörelsebehov. Egentligen ingen järnvägsbok, snarare en bilvägsbok, men Jack och hans polare tjuvåker precis som Woody Guthrie i tågens godsvagnar i ett försök att leva upp till den amerikanska hobo-romantiken.

Främling på ett tåg, 2002. Nyligen bortgångna Jenny Diskis kanske bästa reseskildring om hur hon röker, pratar och minns sig runt Nordamerika ombord på Amtraks tåg, som alltid är försenade och alla har sinnesvidgande och fantasieggande namn.

Kvinnor på ett tåg, 2001. Indiska Anita Nairs egen Canterburysägner-berättelse om kvinnor i kvinnokupéen ombord på Kanyakumari-expressen mellan Bangalore och Indiens sydspets. De är alla borgerliga medelklasskvinnor med behov att göra sig fria och får här i tur och ordning berätta sina livshistorier. Tema: i en tågkupé blir människan talför och i rörelse på väg åt samma håll är det lättare att lätta på hjärtat än när omgivningen står still. Rörelse som katalysator för möte och terapeutiska samtal.

Läs också
Krönika
Den stora tågsvindeln.

Romeo och Julia i Indien

Arshinagar-film.jpg

Julia kommer från en rik muslimsk familj och Romeo från en rik hinduisk familj. De bor i utkanten av slumområdet Arshinagar som båda familjerna vill exploatera. Kåkstaden Arshinagar ska bli affärsgallerian Arshi mall och de fattigas hem ska rivas med bulldozrar.

Men så blir förstås Julia och Romeo kära i varandra. Förstås måste kärleksaffären skötas i smyg eftersom deras familjer är bittra fiender i form av konkurrerande byggentreprenörer.

Igår såg jag denna
bengaliska tolkning av Shakespeares klassiska drama på filmfestivalen i Stockholm. Festivalen pågår hela helgen och den indiska filmatiseringen av Romeo och Julia – som heter Arshinagar – visas flera gånger. Så gå och se! Missa inte!

Gör du det får du se ett romantiskt drama där slagsmålen mellan de unga hetlevrade männen i respektive familj är koreograferade som dans i en sorts blandning av Bollywood och West side story-musikal.

När jag ser filmen kommer jag på mig själv att se fram emot nästa sång- och dansnummer. Det är där filmen är som bäst. Skådespeleriet däremellan är väl melodramatiskt och klichéaktigt för att riktigt tilltala en europeisk publik. Men när jag ser de dansande dervisherna och hör qawwalisången och den dansande bengaliska sångerskan med dreadlocks som sjungande kommenterar dramat är allt larvigt mellanspel förlåtet.

Man brukar ju säga att Shakespeares pjäser har en förmåga att haka i varje tid och därför alltid känns så aktuella. När det gäller denna indiska Romeo och Julia-tolkning, regisserad av Aparna Sen (hon var på plats igår och presenterade sin egen film), kan man lägga till att norra Italien för drygt 400 år sedan har mycket som korresponderar med dagens Indien.

I Arshinagar handlar det förutom om motsättningen mellan hinduer och muslimer också om korrupta politiker, exploateringen av slummen, de fattigas bostadsvillkor och kvinnans rätt att bestämma vem hon vill gifta sig med.

Gå och se! Boka biljett här! Hela festivalprogrammet hittar du här!

Resa i diktaturer – har resenären ett ansvar?

Militär_Thai.jpg

Sedan 22 maj 2014 är Thailand en militärdiktatur. Ska turisterna som reser dit bry sig om det? Eller är det strunt samma, så länge det är lugnt vid poolen?

Har vi som resenärer ett ansvar att ta reda på hur det ligger till när vi reser till länder med diktatur, förtryck eller andra grava missförhållanden? Och kan alltför hårt turisttryck slita ner världsarven? De frågorna ställer sig Sveriges Radios asienkorrespondent Margita Boström i Radiokorrespondenterna som sänds nu på söndag 17 april.

Hon har gjort en djupdyning i ämnet turism som har blivit en allt viktigare inkomstkälla för många länder i världen. Hennes samtalspartner i programmet är undertecknad.

Turismen står nu
för nästan 10 procent av världens totala bruttoinkomst. En av elva i världen arbetar inom turistindustrin och det är en näring som bara växer.

Per_Radiokorrespodenterna.jpg

Här är jag på väg ut ur studio 8 på Sveriges Radio efter inspelningen av söndagens Radiokorrepondenterna.

Men har vi som turister något eget ansvar att tänka oss för till vilka länder vi åker som turist eller ska vi inte bry oss om det? I snart två år har ett av svenskarnas mest populära turistland styrts av militär med repressalier mot den egna befolkningen som till exempel internering där man försöker ändra människors åsikter. Men trots det så ökar turismen till Thailand.

Och orter eller monument som blir utnämnda till världsarv lockar så mycket turister att själva själen på stället går förlorad. Hur ska vi agera för att inte slita sönder världsarven? Det är bara några av frågorna som Margita avhandlar tillsammans med mig i Radiokorrespondenterna på söndag.

Programmet sänds söndag 17 april kl 12.55 i Sveriges Radio P1. Därefter kan du lyssna på det när du vill – klicka bara här!

Indien kommer till Stockholm och Göteborg

TajMahalselfie.jpg

För tredje året i rad arrangeras India Unlimited i vår och sommar. Jag har varit med på ett hörn från början och kommit med infall och förslag och också medverkat som föreläsare.

Arrangemanget handlar till stor del om kultur men också om business, innovation, teknik etc. Kulturdelen gör en rivstart 21 april med Cinema Indien, en ambitiös indisk filmfestival på biografen Sture i Stockholm. Sammanlagt 26 indiska kvalitetsfilmer visas under fyra dagar. Mest ser jag fram emot Arshinagar, en bengalisk Romeo och Julia som utspelar sig mellan rivaliserande maffiafamiljer i slummen.

23 april invigs också konstutställningen Tagore to Ray på Millesgården på Lidingö. Här får vi se målningar och teckningar av dessa två indiska kulturgiganter, den ena mest känd som författare, den andra framförallt känd som filmregissör, båda från Bengalen.

En månad senare, 21 maj, är det dags för den årliga heldagen med tema Indien i Kungsträdgården. Namaste är den dagen döpt till. Då blir det indisk gatumat från flera olika stånd och dessutom musik, dans, yoga, föredrag om resor mm.

I år lämnar festivalen Stockholm. 20 augusti blir det heldag på Kungsportsplatsen i Göteborg, med liknande innehåll som det i Kungsan i maj. Förmodligen kommer jag och Pikej, huvudpersonen i min bok New Delhi-Borås, då att framträda och berätta om Pikejs livshistoria med uppväxten i Orissa, möte med kärleken i New Delhi och cykelresan till Sverige.

Bocka för dagarna i kalendern. Mer detaljerat program kommer snart.

Indiendessertkamel.jpg

Jobbar du i resebranschen kanske du dessutom är intresserad av ett seminarium om turismen och reseindustrin i Indien- Det modereras av mig och hålls på Östasiatiska museet 20 maj kl 11-14.

Program: Hela programmet hittar du här.
Filmvestival: Och här här är presentation av de 26 filmer som visas på festivalen. Biljetter köper du på SF:s sajt.