Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Anteckningar från en indisk paradisö

andamanernakarta

Stammarna är så tjocka, havets brus så mjukt och fåglarnas sång så annorlunda. Barfota i den vita, svala korallsanden i en strandnära djungel där avståndet upp till trädkronorna i mahuaträden är så stort att det känns som om jag står i en väldig katedral.
Jag går på stigen som leder till Elephant Beach där man-groveträsket möter havet. Snabba eremitkräftor springer i det kristallklara högvattnet som översvämmar skogen med de grå, förvridna stammarna och mörka luftrötterna. Fiskar masar sig fram på sand- och lerbankarna, som om de just bestämt sig för att lämna havet och bli landdjur.
På Havelock, en av öarna i Andamanerna, råder en magisk känsla av naturlig urkraft och övernaturlig skönhet. Jag vadar i knähögt vatten. Tårna sjunker ner i leran och solen bränner i pannan. Jag sveper handduken om huvudet som en turban, sätter ner foten bredvid en hoprullad kobra och ryggar tillbaka – bara för att upptäcka att den är död och harmlös.
Kliver ner i djupa elefantfotavtryck. Svettas kopiöst. Halsen snörps åt. Blir yr. Har inget att dricka. Men som om han framkallats av ett trollslag står han plötsligt där mitt i djungeln: mannen i höftskynke och med bar överkropp blank av svett. Han har en machete i handen och bredvid honom ligger en hög med färska gröna kokosnötter.
– En kokosnöt att dricka, Sir?
– Två, tack!
Det svala och på samma gång söta och salta kokosvattnet fuktar strupen och antydan till huvudvärk försvinner.

Beach number 7 är ett teknokratiskt namn på en av Asiens mäktigaste naturupplevelser som man hoppas får förbli det och slipper ”thailandifieras”. Som tur är hålls turismen i strama tyglar: det är förbjudet att bygga närmare havet än 200 meter från högvattenlinjen och högre hus än nio meter. När jag står på stranden med den perfekta paradisvinkeln ser jag därför inte ett hus, en enda strandförsäljare eller ett enda parasoll.
Norr om Beach number 7 ligger Neils Cove, ännu en av Havelocks magiska naturbukter. Men när jag utan en annan människa i sikte går i vattenbrynet kan jag inte låta bli att tänka på amerikanskan Lauren Failla som 2010 dödades av en saltvattenkrokodil när hon snorklade strax utanför stranden. Jag får krokodilfrossa, vänder om och går tillbaka till Barefoot, det ekologiska bungalowhotellet som jag bor på.
Jag frågar receptionisten om den tragiska händelsen.
– Jo, det var för hemskt, säger hon. En effekt av attacken är att du inte får gå ner på stranden efter skymningen. Beach number 7 har kvällsstängt.
När frossan avtagit tänker jag på vilka starka känslor hot från vilda djur väcker. Det är väl nedärvt sedan människans gryning. I snitt en människa om året attackeras av krokodiler på Andamanerna. I nio fall av tio tillhör de lokalbefolkningen och blir en notis i lokalpressen. Då för två år sedan var det en amerikan som var offer och rubrikerna braskade i världspressen. Varför får vi inte bilfrossa? Vore vi konsekventa, tänker jag, borde vi väl införa förbud att närma oss vägar där det någon gång skett en dödsolycka?

Rahul serverar fisk i sitt restaurangskjul byggt av brädlappar vid vändplanen några hundra meter innanför stranden.
– Följ med till min by ikväll och fira Shivaratri med oss.
– Men då måste vi ju gå över stranden när det är mörkt, invänder jag.
Rahul hör inte min invändning. Han drar med mig ut i mörkret. Stora bleka krabbor pilar snabbt förbi i ljusstrålen från min ficklampa. Havet mullrar. Stjärnhimlen är ett fyrverkeri. Så viker Rahul av in i bushen. Jag följer lättad efter. Vi går förbi en grupp barn som uppspelt grillar krabbor spetsade på kvistar över öppen eld. Det sprakar och fräser när lågorna träffar skalet.
Så är vi framme i Rahuls by, Radha Nagar, som befolkas av hinduiska flyktingar från muslimska Bangladesh. Över öppen eld puttrar en stor gryta med linser och chili och en annan gryta med grönsaker och ris.
– Ah, kitchidi, utbrister Rahul när han ser grönsaksriset. Det lagar vi för att fira Shiva.
Ikväll representeras guden, vars uppgift är att förstöra världen så att den kan byggas upp igen, paradoxalt nog av en fallos, en lingam, som står i sin kvinnliga motsvarighet, en yoni. Runt elden ligger offergåvor: risgryn, blomsterkvistar, kokosnötsskal och gurkor.
Kvinnor och män sitter i lotusställning framför gudasymbolerna. Det varma skenet från stearinljus fladdrar i deras ansikten. En man spelar på en handpumpad harmonium-orgel, tre kvinnor slår serier av taktslag med små cymbaler och alla sjunger med. Småbarn uppkrupna i de vuxnas knän. En chillum med hasch vandrar runt och den söta doften från drogen blandar sig med den kärvare röken från veden som brinner under grytorna.

bilder till Indienguide

– Vi vill inte ha massturism. Få turister som betalar mycket är idealet, säger han och berättar att de bara använder lokala byggnadsmaterial, har skaffat en återvinningsmaskin för petflaskor och praktiskt taget uteslutande anställer folk som bor i de omkringliggande byarna.
– På så sätt har vi lokalbefolkningen med oss, säger han.
– Men hur ser det ut på Havelock om fem år? Då ligger väl strandrestaurangerna tätt på Beach number 7?
– Nej, tror Susheel, polisen på ön låter sig inte mutas. Vi har en bra polischef. Han håller hårt på förbudet. De ställen som finns nu är kanske lite chicare och dyrare, men stranden är fortfarande orörd.

I skymningen sitter jag på en stor kudde med orange batik­örngott på trägolvet på Barefoots restaurang och njuter av en vällagad fiskcurry. Servitrisen tittar utforskande på mig.
– Jag känner igen dig. Du var på Shivaratri igår kväll.
– I Radha Nagar, ja, hur vet du det?
– Det var jag som stod bredvid dig i mörkret med min lillebror på höften och tittade på barnen som grillade krabbor över elden.
Hon försvinner in i köket för att hämta en till flaska kall öl. Restaurangen spelar sympatiskt nog ingen musik. Istället hör jag bestick som klirrar mot porslin, lågmälda samtal, gräshoppor som spelar, fåglar som ropar och, inbillar jag mig, ljudet av vita skira blomblad som sakta faller från de mäktiga mahuaträden.

Boka ett föredrag om Indien med mig – läs mer här!