Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Är det verkligen ökad säkerhet vi behöver?

Tummeupp.jpg

När ruskiga saker händer i världen tänker vi instinktivt: vi måste höja säkerheten!

Det är en rimlig instinkt. Finns det ett akut hot vill man värja sig. Men kruxet, tänker jag, är att samhällen som rustar sig sänder en signal till sina medborgare om att vi inte kan lita på någon.
Samtidigt tror jag att ett samhälle som hotas blir både hårdare och mer ängsligt. Jag tänker på den tyska terrorgruppen Röda arméfraktionen som på sjuttiotalet sa det rent ut: vi ska med våra våldshandlingar få det demokratiska samhället att visa sitt rätta fascistiska ansikte. Målet var att locka fram ett nervöst och konfliktfyllt samhälle, präglat av rädsla.
Då, först då, skulle terroristernas radikala ideologi som skulle uppfyllas med väldigt våldsamma metoder bli legitim.

Nu hör jag terrorexperter som säger att IS – idag, fyrtio år senare – tänker likadant.
De vill att vi ska visa oss från vår sämsta sida.
Om vi följer vår instinkt går vi rakt i fällan.

Jag tror inte att världen under min livstid har blivit en farligare plats att leva i. Hur det är med den saken beror på hur man vrider och vänder på konflikt- och brottsstatistiken.
Men en sak är säker. Vi är på väg at gå i fällan.
Rädslan har stängt dörrar som tidigare stod öppna, skapat långa köer till flygplatsernas säkerhetskontroller – och, sorgligt nog, fått ett populärt sätt att resa att nästan helt försvinna.
Och då tänker på … liftandet.
När jag var i tjugoårsåldern i början av åttiotalet liftade jag ofta. Runtom i Sverige. På tyska autobahn. Och mellan kibbutzen jag jobbade på en vinter och Tel Aviv och Jerusalem.

Att lifta var en folkrörelse bland en ny generation unga vuxna. Över hela Europa var det fullt av liftare på påfarterna och i vägrenarna.
Om det hände något oväntat handlade det aldrig om otrevligheter, utan alltid om gästfrihet. Jag åt middag och sov över hemma hos familjer i såväl Sverige och Tyskland som på Västbanken. Under några år upplevde jag massor av generositet som stärkte min tro på människan för lång tid framöver.

Idag liftar nästan ingen. Inte jag heller.
Men man kanske skulle testa? Jag frågade runt bland vännerna. Alla hade samma svar. Åh, du är så naiv. Det är för farligt nuförtiden, fattar du inte det, sa de.
Men jag tror inte det. Jag tror att det handlar om att säkerhetstänkandet ökat. Både i samhället i allmänhet och specifikt inuti bilarna. Airbags, avancerade bromssystem, navigationsutrustning och sensorer som varnar om bilen kommer för nära en annan bil. Allt detta har ökat kontrollen och säkerheten, men därmed också känslan av att man inte vill släppa in den okontrollerade omgivningen i sin bil.

Föraren som sätter sig i bilen och startar motorn får olika budskap från instrumentpanelen som har med säkerhet att göra. Gott så. Men att bli påmind om säkerhet är att samtidigt bli påmind om det finns faror och risker.

Bara dårar argumenterar mot ökad säkerhet, tänker du.
Men jag tror att ett alltför nitiskt säkerhetstänkande gör oss räddare och mindre generösa.