Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Mamma är död

amma-tiger

Hon kallade så. Mamma. Eller Amma som man säger i Indien. Fast egentligen hette hon Jayalalithaa Jayaram. Och nu är hon död. Hon dog häromdagen i sviterna av en hjärtattack på Apollo Hospital i Chennai, residensstad i sydindiska delstaten Tamil Nadu.

Hennes barn sörjer. Inte bara hennes biologiska avfällingar. Utan också många av hennes väljare, som på så sätt och vis såg sig som hennes barn.

Många av dem var fattiga, lågkastiga kvinnor som tyckte att Ammas välvilja var lika stor som den omsorgsfulla och vårdande moderns. Såg ni tevebilderna från entrén till sjukhuset?  Hundratals fattiga kvinnor som grät besinningslöst. Varför grät de så innerligt?

I fem omgångar fram till sin död var hon chefsminister i Tamil Nadu som representant för det regionala partiet All India Anna Dravida Munnetra Kazhagam.

Landet, eller delstateten, som hon regerade är inget kattskit. Tamil Nadu, tamilernas land, har 78 miljoner invånare. Om delstaten vore ett europeiskt land skulle det vara ett av de största och folkrikaste.

Själv älskar jag Ammas rike. Här finns så många vackra hinduiska tempel med tempeltorn som myllrar av gudabilder och så god pure vegetarian sydindisk mat. Här finns också en spännande matriarkal tradition med större inflytande för kvinnor än i norra Indien, en politisk historia med tamilska kungariken som handlade med Romarriket för över 2 000 år sedan och en litterär historia med diktare och litterära akademier, sangams, som är lika gamla. Dessutom spetskompetens när det gäller IT, hög läs- och skrivkunnighet och låg mödra- och barnadödlighet (med indiska mått mätt). Symbolen för detta matriarkala rike: en tiger. Eller kanske snarare en tigrinna.

Amma, som alltså egentligen hette Jayalalitha, blev de lägst stående kvinnornas favorit eftersom maktfullkomliga män som besökte henne slängde sig för hennes fötter, som de undersåtar de var. Amma gjorde en grej av att männen kastade sig för hennes fötter. Underkastelsen blev ett spektakel. Och de kvinnliga väljarna älskade det. De vet ju att till syvende och sist är det de som bestämmer. I alla fall i hemmet. I alla fall egentligen. I alla fall borde det vara så.

Amma startade en massa projekt för de fattiga. Amma Canteens delade ut gratis mat till fattiga. Amma pharmacies delade ut gratis medicin. Och så tog hon initiativ till världens första helt kvinnligt bemannade polisbataljoner så att kvinnor som utsatts för brott, inte minst sexualbrott, skulle kunna känna sig säkra och korrekt omhändertagna, vilket sannerligen inte är fallet i det annars manligt dominerande (och gravt korrumperade) indiska polisväsendet.

Att hon var kvinna och brydde sig om de fattiga betydde inte att hon saknade maktbegär. Amma var ingen ängel. Hon visste vad hon hade – och det hon hade ville hon behålla.

jaya-70-tal

Amma under sin filmstjärneperiod på 70-talet.

På 70- och 80-talen var hon en av de mest hyllade skådespelarna i Kollywood, som den tamilspråkiga sydindiska filmindustrin brukar kallas (till skillnad från hindispråkiga Bollywood med bas i Bombay).

Jag minns när hennes mentor, före detta filmskådisen och sedemera delstatschefsminister MG Ramachandran dog 1987. Jag var där då under en av mina drygt trettiotal resor till Indien. Då hoppade hon upp på vagnen med liket som var på väg mot kremeringsplatsen, såg jag på teve, och knödde in sig mellan barn och andra släktingar, kanske för att visa att det inte var den avlidne mannens änka som skulle ärva makten, utan hon, Jayalalithaa, som stod på tur att ta över rodret i det en gång så mäktiga tamilska riket. Men hon blev bryskt avknuffad, vilket fångades av tevekamerorna, vilket i sin tur bara stärkte hennes kort. Hon vann på så sätt sympati hos miljoner tamiler.

Amma hävdade att hon bara tog ut en rupie (cirka 12 öre) i månaden i lön, men anklagades samtidigt för att ha berikat sig på skattebetalarnas bekostnad. Domstolen trodde på anklagelserna och dömde henne till fängelse två gånger. Skamsen fick hon krypa in i finkan.

Men ut kom hon igen efter avtjänade straff utan solkat rykte. Därefter blev hon mer och mer maktfullkomlig. Folk som har koll på politiken i Tamil Nadu säger att det nu saknas potentiella arvtagare. Varför? Jo, Amma såg till att det inte fanns en enda påläggskalv eller kronprins eller kronprinsessa som hade kunnat börjat utmana hennes makt medan hon levde. Efter Amma: inget.

Men trots maktfullkomligheten förblev hon en modersfigur och matriarkal idol för miljoner kvinnor, främst de fattiga. Inte så konstigt. En mamma har väl rätt att bestämma. Och hon visade att hon kunde vända på könsmaktsordningen och få männen att böja sig i respekt och lyda den mäktigaste av dem alla.

Jayalalithaa Jayaram. Amma. Mamma.

Men nu är mamma död.

Innan Jayalalithaa jayaram blev chefsminister var hon skådespelare. Här några dansscener med Amma tillsammans med bil och på sluttande äng med berg i fonden:

 

ordfront_andersson_omslagsutkast2-1För den som reser är världen vacker

I januari kommer min nya bok ut. För den som reser är världen vacker heter den och kan köpas i bokhandeln fr o m första veckan i januari. Om du går in på Bokus eller Adlibris kan du klicka på bevaka, så får du mail den dagen boken släpps.