Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Underbart motsägelsefullt

indiakaos

Jag gillar detaljrika bilder, plottrighet, inkonsekvens, motsägelser och undantag. Kanske för att jag är uppväxt i en stad (Västerås) i en kultur (svensk medelklass) som är så konsekvent och genomtänkt. I min hembygd är allt undersökt, klassat som säkert, nyttigt och förnuftigt och utportionerat i lagom portioner. Det är så invändningsfritt att jag inte ens har något negativt att säga om det. Jag älskar det.

Som 21-åring hamnade jag i Indien första gången och förstod att jag upptäckt medelklass-Västerås motsats. Indien var inte bara kaotiskt myllrande, det saknade också, verkade det, en bakomliggande idé och var fullt av motsägelser. Först var jag skeptisk och förbryllad. Längtade hem till Västerås. Sedan insåg jag att jag ställde fel fråga. Det var lönlöst att söka efter konsekvens. När jag insåg det förbyttes avsmak i förtjusning. Den västerländska förnuftssektens irrläror släppte greppet om mig. Jag var avprogrammerad.

Oöverskådligt och svårt, säger många om Indien. Vem har sagt att det finns en förklarande helhet att upptäcka? svarar jag. Sluta söka efter en mening med allt! Njut istället av slumpens oemotståndliga skönhet.

Indien är en löst knuten säck där det trillat ner en massa väsenskilda företeelser, som tagit färg av varandra och därför till det yttra verkar höra ihop, men som innerst inne är varandras motsatser. Riktigt lurigt faktiskt.

Same same but different, brukar den förvirrade indiske turistguiden svara på västerlänningens frågor om hur allt egentligen hänger ihop.

Filmerna från indiska drömfabriken, Bollywood, har något overkligt över sig sett ur ett västerländskt perspektiv. En för oss okänd värld av filmer, premiärfester, skvaller och filmstjärnor. Som om det fanns ett parallellt jordklot snurrande runt solen, snarlikt, men pråligare och mer melodramatiskt och myllrande än vårt.

Från Bollywood har bara små rännilar sipprat till väst. Dels för att filmerna är för banala för en rationell västerländsk publik, dels för att de innehåller indisk mytologi som ingen väster om floden Indus förstår sig på.

Men att se en Bollywoodfilm är bra känslomässig research inför en Indienresa. För att de ger en rättvis bild av hur Indien fungerar? Knappast, men de ger en bild av Indiens innersta väsen, av inkonsekvensens kärna, av ”sinnets icke-indoktrinerade vildmark”, som författaren Arundhati Roy så vackert har uttryckt det, ”full med okända hemligheter och vilda föreställningar”.

Läs mer om mig som gör Indienbloggen – och kanske boka ett föredrag med bildvisning!