Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Stilla husbåtsfärd på Keralas vattenvägar

Av Posted on Inga taggar 1

Männen sjunger i månens sken och slår takten på plastdunkar och rostfria kokkärl. Risfälten ångar och eldflugor dansar mellan kokospalmerna.

En julsång som låter som en indisk raga, en sång om Jesusbarnet och om det goda livet: om Indiens friaste kvinnor, friskaste barn och frodigaste landskap.

Det är bara fyra dagar kvar till jul och riset står grönt och grant i de vattenfyllda fälten. Julstjärnor lyser från husverandorna bakom de prunkande köksträdgårdarna.

Risfälten och husen ligger på öar av bördigt land som återvunnits från havet. Öar omslingrade av floder och kanaler i en dydoftande och spegelblank vattenlabyrint.

Aftonstjärnan lyser starkt på kvällshimlen. Julsångerna klingar mjukt mellan kokospalmerna. Thomas Zackaria och hans vänner i byns självhjälpsgrupp lyssnar förundrat när vi klämmer i med ”Hej tomtegubbar”. Efteråt frågar de varför vi sjunger om tomten och inte Jesus – ”sa ni inte att det var en julsång?” – men berömmer artigt attacken i anslaget. Sedan sjunger de ”Haleluja Betlehem” med så darrande och slingrande tonfall att jag ser ormtjusare och fakirer mellan palmstammarna.

Ikväll är det övning. Imorgon är det allvar. Varje kväll fram till juldagen ska de gå från hus till hus och lovsjunga den nyfödda frälsaren och samla in pengar till självhjälpsgruppen för byns och allas bästa, besjälade som de är av förändring, skötsamhet och bykooperation.

Visionerna är många. De tillverkar egna tvålar, bedriver gemensam fiskodling, lånar ut pengar till låg ränta, åker in till stan och storhandlar mat till medlemmarnas hushåll.

– Ja, det är ju så dyrt i lanthandeln här i byn, säger Thomas Zackaria när sångstunden på hans bakgård är slut och vi går bredvid kökslandet, övertäckt av slingrande bönväxter, auberginer, okra och gurkor, till huset, inbäddat av tamarindbuskar, mango- och kanelträd.

I byn mellan risfälten, kanalerna, floden och sjöarna växer hård mörkgrön mossa på murarna, blommar röda hyacinter i villaträdgårdarna, lyser kyrkan – som är nyrenoverad med pengar från Vatikanen – vit och vacker vid flodstranden.

Flodlandet, Kerala, Indien. Jord, dy, ruttnande fallfrukt, gröna friska blad och sprittande skott.

Thomas Zackarias släkt har levt i detta tropiska drivhus sedan den kristna tideräkningens början. I familjens släktbok står det att hans familj fanns med bland skaran sydindier som kristnades av aposteln Thomas – Tomas tvivlaren som han kallas i Bibeln – år 52 efter Kristus, tusen år innan kristendomen nådde Sverige.

Thomas Zackaria är en seriös, välorganiserad och ansvarstagande familjefar och risbonde. Dator i vardagsrummet. Välansat köksland. Röda och guldfärgade julstjärnor hängande mellan palmerna i trädgården, som om hela den tropiska trädgården vore en julgran. Sådana som Thomas är förmodligen en förklaring till den sydindiska delstaten Keralas framgångar. Människor som har utbildning och ideologisk övertygelse och har dedikerat sitt liv åt att göra gott inte bara i familjen, utan också i grannskapet.

I den roströda skymningen går vi på jordvallen mellan hans två och en halv hektar vida vattenfyllda risfält. Det höga gräset kittlar mot benen. Grodor kväker, en ko råmar. Och som i en dröm ljusa flöjttoner och en avlägsen ramsa – ”Hare Rama, hare Krishna, hare Rama Rama” – från ett hindutempel och entonig klockklang från en katolsk kyrka.

Thomas bor mitt i Keralas ”risskål” där man bara öppnar en lucka i jordvallen som skiljer åkern från floden för att vattnet ska rinna in, där man skördar riset två gånger om året och där man inte känner till indiska plågor som kastkrig och olaglig abortering av flickfoster (som tyvärr förekommer i norra Indien).

– Keralas kommunistparti har en gång för alla förändrat livet här i byn, säger Thomas där han klafsar med sina flip-flops i den fuktiga stampade jorden på stigen tillbaka till byn.

Thomas förfäder var feodala jordägare. Byns jordlösa var deras undersåtar. Efter den siste maharajan av Travancores tempelreform 1946 släpptes de oberörbara in i hindutemplen. Efter kommunistpartiets jordreform 1957 fick alla i byn en bit jord. Storbönderna blev av med stora delar av sina egendomar. Vissa valde att flytta, men Thomas farfar stannade kvar.

Ingen har mycket idag, men alla har något, och även byns fattigaste är med i byns föreningar och ko-operativ, där den verkliga innebörden av oberörbarhet förpassats till historiens skräphög.

Vi bor hemma hos Thomas familj, hans fru, bror och föräldrar. Vi betalar för oss. För 300 kronor natten får vi husrum och så mycket mat vi orkar stoppa i oss; homestay kallas systemet. Vi äter med familjen – idiapam (vita ångade riskakor med kokos), stekt ris med grönsaker och flisor av torkad kokos och stekt nyfångad fisk – och pratar om Thomas hjärtefrågor: hur man verkar lokalt i en toppstyrd värld.

I vardagsrummet inrett med mörka trämöbler, bilder bakom glas och ram på familjen och en stereoanläggning där lillebror Mathew om och om igen lyssnar på kassetten med Sven-Ingvars, som andra svenska gäster för länge, länge sedan lämnade efter sig.

”Community Greenpalm Homes” står det på plåtskylten som står nymålad ute i förrådet, men snart ska sättas upp på muren som vetter mot Pambafloden.

Reguljära morgonfärjan från byarna i backwater in till Alappuzha.

Skylten är ny, men inte verksamheten. I 14 år har Thomas tagit emot betalande gäster i sitt hus. Först var grannarna skeptiska. Nu har ytterligare tre bybor startat homestay, som vuxit till en viktig inkomst för många familjer i Keralas sanka slättland mellan Västra Ghatsbergen i öster och Indiska oceanen i väster.

– Jag tror på turism på låg nivå, grannskapsturism, där alla kan tjäna pengar. Jag engagerar mina vänner i byn att låna ut kanoter och sjunga folksånger och sälja sitt hantverk, säger Thomas när vi promenerar mellan spruckna, fuktfläckiga trädgårdsmurar och den gyttjedoftande floden, förbi kiosker med kex, bananer, tvättmedel och portionsförpackat shampoo och reklam för madrasser och vattentankar.

Vattenhyacinter flyter fram i små öar av klorofyll och nektar, fria som isflak om våren. Den gistna passagerarfärjan kör sicksack mellan bryggorna på båda sidorna av floden på sin väg in mot stan och marknaden.

För den som reser är världen vacker

I min senaste bok, För den som reser är världen vacker (Ordfront), skriver jag bland annat om hållbar turism i Kerala. Här kan du skaffa boken till lågt pris.