Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Raj Nostalgia – minnen av det indiska imperiet

Av Posted on Inga taggar 0

The British Raj.

Indien var juvelen i kronan i det brittiska imperiet. Men de som var med då är ju döda nu. Och världens mäktigaste kolonialvälde, som kontrollerade en fjärdedel av jordens yta, har krympt till en prick på världskartan.

Little Britain, skulle man kunna säga, som ju också var namnet på en humorserie som BBC sände för några år sedan.

Men vem bryr sig om gamla imperieminnen idag?

Allt fler britter, har det visat sig.

Den brittiska teveserien Indian Summers (som SVT sände 2015 och 2016) utspelar sig i Shimla, britternas indiska sommarhuvudstad. Året är 1932 och tjusigt klädda kolonialister med rosiga kinder sitter på verandor och dricker te och gin och tonic och blickar ut över det rike som brittiska Ostindiska kompaniet började roffa åt sig 300 år tidigare.

Samtidigt visades The Second Best Exotic Marigold Hotel på såväl brittiska som svenska biografer. Filmen utspelar sig visserligen inte under kolonialtiden, men spinner vidare på romantiken kring brittiska Indien: maharajapalatsen, turbanerna, elefanterna och de pensionerade engelsmännen som flyttar till Jaipur och på nytt förälskar sig i landet som man så snöpligt fick lämna den 15 augusti 1947.

Brittiska researrangörer erbjuder dessutom indiska rundresor som man döpt till The Raj Reborn, alltså Det återfödda imperiet. Och i London har det dykt upp restauranger som Dishoom och Gymkhana som serverar anglo-indisk mat under takfläktar och mörka blanklackade trätak och bredvid jakttroféer från maharajan av Jodhpur.

Några av karaktärerna i den brittiska teveserien Indian Summer.

East India Company grundades år 1600 av Elisabeth den första, men var ett privat företag som kolonialiserade världen på uppdrag av hovet. Företaget skaffade sig egen privat armé som år 1803 var dubbelt så stor som den brittiska statens. Man kan säga att kolonialismen outsourcades till en konsultfirma som blev, som man själv sa, ”det mest storslagna handelskompaniet i universum”.

Men det var då det. Idag har namnet East India Company tagits över av affärsmannen Rajiv Mehta från Bombay som har näsa för dagens brittiska tidsanda och har förvandlat det till en framgångsrik kedja av nostalgibutiker som säljer koloniala antikviteter, böcker, fina teer och lyxiga, gammeldags matvaror.

Ambitionen är, som man förklarar på sin sajt, att ”kapitalisera det historiska varumärkets oklanderliga stamtavla och avundsvärda kulturarv”.

Med tanke på de rikedomar som företaget plundrade de lokala indiska härskarna och deras undersåtar på, är det ett påstående som överensstämmer mer med en romantiserad nostalgisk bild av kolonialtiden än den krassa verkligheten.

Men varför denna nostalgi kring det brittiska imperiet just nu? Det har ju ändå gått 70 sedan britterna marscherade ut genom triumfbågen Gateway to India i Bombay och seglade hem till London för gott.

En förklaring är nog dagens krisande europeiska ekonomi. Sedan 2008 har hundratals brittiska industri- och verkstadsföretag slagits ut – eller köpts av kinesiska, arabiska och indiska koncerner. Till och med gamla brittiska ikoner som Jaguar, Landrover och Tetley Tea är idag indiskägda. Det är ”Shanghai, Dubai, Mumbai – or goodbye”, som en brittisk affärstidning skrev.

När litteraturprofessorn Paul Gilroy, författare till flera böcker om postkolonialism, blev intervjuad i The Guardian om nostalgivågen liknade han den vid ett sjukdomstillstånd. Romantikerna har drabbats av ”patologisk melankoli”, slog han fast, och beskrev drömmarna som sjukliga fantasier om en tid som flytt.

Det storslagna som Storbritannien stod för är historia. Att återskapa imperiet är omöjligt. EU var ett misslyckat försök, sett ur många britters synvinkel. Och Brexit blev lösningen på förnedringen.

Då återstår bara det näst bästa, nämligen fåfänga drömmar om en förlorad värld.

Det finns fler britter som inte drar sig för att plocka fram obehagliga sidor av kolonialtiden som numera blir så förhärligad i restaurang- och filmvärlden. En av dem, författaren William Dalrymple, kommer nästa år med en bok om britternas koloniala erövring av Indien. Nyligen slog han i en artikel The Guardian hål på myten att kolonialismen bara sysslade med jämlik handel som gynnade indierna, som tack vare sina kloka europeiska herrar anammade parlamentarism, engelska språket, järnvägen och cricket.

Förvisso, men samtidigt ägnade sig det brittiska ostindiska kompaniet åt roffa åt sig rikedomar från lokala furstar och det sönderfallande mogulriket. De stulna konstskatterna kan man idag hitta i brittiska slott och herresäten. Bara på slottet Powis i Wales finns en större indisk konstsamling än på Nationalmuseet i New Delhi.

Ostindiska kompaniet gjorde stundtals enorma vinster som gjorde många av deras chefer stormrika, för att därefter vara nära konkurs och få ekonomiskt stöd av brittiska regeringen.

Brittisk kolonialism var därmed en föregångare till dagens multinationella koncerner som får statligt stöd med hopp om att det ska rädda hela nationers ekonomier från att dras med ner i avgrunden.

Arvet efter Brittiska ostindiska kompaniet, skriver William Dalrymple, är helt enkelt en varning till dagens värld om vad som kan hända om privata företag får för mycket makt och missbrukar den.

Så kan man också minnas det fallna brittiska imperiet.

 

För den som reser är världen vacker

I min senaste bok, För den som reser är världen vacker (Ordfront), skriver jag en del om att resa i det som var juvelen i kronan i det brittiska kolonialväldet. Här kan du skaffa boken till lågt pris.