Alla inlägg avperjandersson

”Det är sant som det sägs – det är inte vi som kontrollerar pengarna, det är pengarna som kontrollerar oss”.

Brigade Road i Bangalore.

På nästan ingen tid alls har hundratals miljoner indier färdats från en socialt stabil tillvaro med få förändringsmöjligheter till en värld full av strävan och materialism. Men ofta har utvecklingen inte varit riktigt så linjär. I stället har den gamla världen med sina kast- och klasslojaliteter följt med in i den nya konsumistiska.

Just så tilltrasslat är det för storfamiljen i Vivek Shanbhags kortroman ”Ghachar ghochar”. Plötslig rikedom har gjort att de kan flytta från sitt trångbodda kyffe till en rymling våning och gå på shoppingrunda som lustfylld fritidsaktivitet,

David Batra försöker få kontakt med gud på floden Ganges i den heliga staden Varanasi. Foto: Linda Hörnquist/Nexiko

Han må se ut som en indier, men Indien har han inte rest i och vet knappt något om.

Ståuppkomikern David Batra är trots sina indiska rötter väldigt svenskt, född och uppvuxen som han är i Sverige. Han må se ut som en indier, men Indien har han inte rest i och vet knappt något om. Malin Mendel är SVT:s korrespondent i Indien. Hon ser väldigt svensk ut, men har rest intensivt i Sydasien de senaste 20 åren och har på flera sätt anammat en indisk livsstil med indisk mat och yoga – och när hon pratar engelska gör hon det med en mild,

Nu ska vi bege oss till Jaipur Literature festival i Rajasthan. Men vi tar en omväg via Val gardena i italienska Dolomiterna.

När jag kliver av lokalbussen i byn i dalen mellan bergen är jag övertygad om att jag befinner mig i Italien. Men vägskyltarna får mig att tvivla.

Urtijëi (uttalas Ortisjoj) står det på skylten som meddelar byns namn. Och det låter inte särskilt italienskt i mina öron.

Förvirringen ökar när jag ser ytterligare två ortsnamn: först Ortisei och sedan Sankt Ulrich in Gröden.

Hur firar man födelsedag i Indien? Svaret är: det beror vem i Indien du frågar. Ett svar du kan få är: vi firar inte alls. Ett annat svar är: vi firar precis som i väst med presenter, tårta och kalas. Ett tredje svar är … så här (som jag var med om hemma hos vänner i Delhi häromåret):

Den unga hinduiska prästen framför mig har hästsvans, höftskynke och mobiltelefon och häller ghee på lågorna från den lilla brasan på vardagsrumsgolvet. Ghee, som är flytande smör, får lågorna att fräsande resa sig med ny kraft.

I mitten av augusti i år tog debatten fart i Indien kring mäns ifrågasättande av kvinnor som rör sig ute på stan efter mörkrets inbrott. Debatten fördes till stor del i sociala medier, handlade om mäns maktutövning gentemot kvinnor och försågs med hashtaggen Aint no Cinderella. Det skedde två månader innan den globala Me too-kampanjen började i USA med att skådespelerskan Alyssa Milano bad alla kvinnor som ofredats sexuellt att svara på hennes tweet med orden me too.

Den här texten sändes första gången i Obs i P1 Kultur 10 oktober 2017.

Indien är en attack på alla sinnen. Färgsprakande gudastatyer av papiermaché och halm som bärs genom staden medan fyrverkerier lyser upp kvällshimlen. Dansande bröllopsgäster framför en vit häst som rids av brudgummen klädd i röd turban och lång skjorta med silverbrodyr. Doften från rökelse, vedbrasor och currygrytor. Ljudet av pinglande hinduiska tempelklockor och muslimska böneutropare.

När jag första gången kom till Indien, 21 år gammal 1983, var jag först nyfiket förbryllad, därefter förfärad. Ingenting påminde om den värld jag var van vid. När jag blickade ut över parkeringen framför flygplatsen i New Delhi såg jag ett hav av bilar,

Här är böckerna, filmerna och tv-serien som breddar och fördjupar bilden av Indien. Perfekta julklappar. Beställ nu så får du dem i god tid före julafton.

För den som reser är världen vacker I den här boken vrider och vänder undertecknad på resandet som företeelse. Han talar med forskare och berättar om kända resenärer genom historien. Han vandrar i bergstrakter, genom storstadsbasarer och slumområden, åker buss i Indien och liftar genom Europa och upptäcker att det annorlunda och okända ibland känns skitjobbigt men snart ersätts osäkerheten av något annat: resorna blir ett träningsläger i socialisering,

Jaipur Literature Festival närmar sig. Allt som allt blir det 250 författare som i år framträder på världens största litteraturfest där det dessutom är fri entré.

Det är en så vacker demokratisk tanke som man hämtat från femtiotalets Coffeehouserörelse med City Light Books i San Francisco och Bohemian Embassy i Toronto. Under fem intensiva dagar trängs journalister, aktivister, lokala högstadieelever, coola club kids från huvudstaden, hemmafruar i sari och annan bokläsande allmänhet framför de tio scenerna i trädgården runt det bedagade blåvita 1800-talsslottet Diggi Palace i ökenstaden Jaipur.