Gå till huvudsajt

Archive: Sep 2014

Kort stop over i Auckland

Bara ett kortare stopp i Auckland – en underbar stad med stilla tempo! Lite som att förflyttas tillbaka 15-20 år, men ändå med all dagens moderna teknik. Nya Zeeland är ett fantastiskt vackert land, otroligt vänliga och gästfria människor som inte vet hur väl de vill en. Nu har vi varit här tidigare – så denna gången skulle vi snabbt vidare mot nya spännande resmål. Samma hundar mötte på flygplatsen, intensivt doftande efter allt från matvaror till narkotika. Nya Zeeländarna är rädda om sitt sitt ”rena” land. Lång flygresa framför oss. Jag tänkte läsa min egen roman, ”Gränslandet – en kärleksroman” för första gången i bokform. Romanen kom ut till Bokmässan förra hösten och fram tills dess hade jag korrekturläst manus så många gånger så boken fick ”mogna”- ska faktiskt bli kul att fördriva tiden med den över Stilla Havet!

image.jpg

Laddar inför flighten!

image.jpg

Känns så spännande – checkar in till Santiago de Chile! Wow!

Time to say goodbye!

Så är det dags att lämna detta paradis – rankat som världens lyckligaste land och jag är benägen att hålla med! Sällan har jag omfamnats och blivit så berörd av en plats. Öarna, stränderna, den betagande vackra naturen och sist men inte minst de varmt välkomnade människorna som på ett genuint och äkta sätt lät oss ta del av deras liv. Att få bo på en Söderhavsstrand och somna till vågarnas kluckande och regnskogens exotiska läten är lyx. Sitta på stranden, blicka ut över havet och skämmas bort med god mat, dryck och varmt bemötande. Nu beger vi oss vidare mot nya äventyr, men en bit av mitt hjärta stannar kvar och så klart att jag måste tillbaka och hämta det så småningom!

image.jpg

Ännu en tur till vår lilla ö innan vi lämnar!

image.jpg

Solnedgång över Söderhavet!

image.jpg

En del av den underbara personalen på Eratap Beach Resort – tack till er alla för er värme och omsorg!

image.jpg

Hej då för denna gång!

Kulturella projekt och alla möten fascinerar alldeles otroligt!

Ju mer jag ser och upplever desto mera berörs jag. Inte bara av skönheten, naturen, värmen och människorna utan också av hur väl man tar hand om alla.

Såg i går en fascinerande dansföreställning med levande eld – del i ett kulturellt projekt där man fångat upp unga som slutat skolan. Vilken succé – meningsfull sysselsättning – stärkt självkänsla och skickligt skapande! Gruppen är inbokade varenda kväll och alla utstrålar glädje och självförtroende.

Annars? Njutit av den betagande naturen och en ny marknad. Blir svårt att slita sig härifrån även om avfärd närmar sig.

image.jpg

Otroligt duktiga ungdomar!

image.jpg

Levande eldar – fascinerande!

image.jpg

Vilka naturscener som möter på springturen!

image.jpg

Grönsaksinköp!

Skolbesök – helt betagen av det jag möter!

Efter en ” bara – vara – dag” fick vi möjlighet att följa med till Eratap och besöka skolan. Vilken upplevelse! Att se barnens entusiasm och glädje över att få gå i skolan gör en rörd. 300 små barn – från Eratap och grannbyarna samsas om utrymmet i den lilla skolan. Enkel efter våra mått mätt – men vilken värme och entusiasm vi möter. Efteråt följer vi med till boulebanan och fotbollsplan. Varje eftermiddag samlas barn och vuxna för att spela tillsammans innan mörkret faller. Vi blev också inbjudna att vara med – så klart vi var! Så kul!

image.jpg

Solkbesök – notera gärna skolans ledord!

image.jpg

Glädje vid boulebanan!

image.jpg

Fotbollsplan – mitt i byns centra!

Huvudstadsbesök!

Efter flera dagar med att ” bara vara” på stranden eller i någon liten by så känns plötsligt Port Vila med sina 36 000 invånare som en riktig metropol. Tänker på hur snabbt man anpassar sig! I själva verket är det ju en liten stad så väsensskild från städer hemma. Det finns en hel del små affärer och en underbar matmarknad med varor som gör oss storögda. Mest fascineras vi nog av hur man packar in lunchboxarna i bananblad! Snabbt och enkelt förvandlas bladet till ett flott omslag. Folk strömmar in och handlar sin lunchbox.

Finns även en marknad där man säljer ”allt” som inte är ätbart – kläder, skor, smycken och mycket annat. Klart att det blev en del inköp! Kaféer, mysiga restauranger och en del små butiker kantar huvudgatan. Lika vänliga och rara människor här. Kommer fram och pratar, frågar om Sverige och om Europa och berättar om livet på Vanuatu. En sådan genuin värme och välkomnade atmosfär har jag sällan mött. Kanske aldrig?

Passar på att posta vykort hem innan vi återvänder ut till landet igen. Känner att det får bli fler besök i Port Vila. Gav mersmak även om det känns skönt att vara ”hemma” i tystnaden igen och vaggas till sömns av Söderhavets vågor.

image.jpg

Lunchpaketen packas i bananblad!

image.jpg

Marknaden där vi köpte vackra tyger!

image.jpg

Så har vi postat våra vykort hem till nära och kära!

Berusas av havet!

Befinner man sig på en liten ö långt ute i Söderhavet är det kanske inte så konstigt att havet sänder ut sina lockelserop? Vackert, förföriskt och farligt. Just nu när vi är här känns det inte särskilt farligt så vi har paddlat havskajak – otroligt fascinerande – ensamma här också tillsammans med havets mysterium. Den stora sjöstjärnan är inte lika glittrande vacker som alla fiskar och annat som tycks finnas överallt i havet – men jag gillar den!

image.jpg

Kajakerna med glada färger – lyckliga som allt annat här!

image.jpg

Rofyllda och vackra sjöstjärnor!

image.jpg

Vackrare än vykort!

Kava- och vinprovning i går kväll!

Har besökt andra öriken i Söderhavet tidigare, men varit för feg för att prova Kava. Ska jag vara ärlig så har jag varit lite ängslig för vattenkvaliteten – men nu var det dags! Vad smakade det? Som lervatten – alltså inte särskilt gott – kändes pirrigt i munnen och på läpparna – det var allt. Övergick i stället till vinet och njöt av en underbar middag på stranden. Att äta fräscha skaldjur till förrätt och sedan organisk kyckling från Vanuatu till huvudrätt med gott vin på en Söderhavsstrand är magiskt och förtrollat! Svårt att finna ord! Känner att jag är på väg att förlora en del av mitt hjärta till Vanuatu!

image.jpg

Vin- och kavaprovning på Vanuatu!

image.jpg

Magiskt att sitta här och äta middag!

image.jpg

Skymning över Söderhavet!

Liv i harmoni & gemenskap!

Tillbringat eftermiddagen i den lilla byn Eratrap. Vilka underbara, varma och genuint välkomnande människor vi träffar. Stannar till utanför kyrkan och det dröjer inte många minuter förrän en man kommer och frågar om vi vill se kyrkan. Han öppnar, berättar om byn, som är totalt olik våra byar, och om den gemenskap som finns. Vi träffar flera bybor, alla lika gästvänliga och intresserade. Livet levs i harmoni med jorden och med varandra. Man är rädd om naturen som är en viktig länk mellan de levande och deras förfäder. Fridfullheten genomsyrar hela byn, inte ens hundarna skäller. På ”torget” håller man på att fälla ett stort träd och vi ansluter oss till åskådarna, småpratar med byborna. De flesta pratar mycket bra engelska och det gemensamma språket – bislam- är en mix mellan franska och engelska. Lokalt talas över 100 språk!

Känner mig mycket nöjd – skrivit färdigt en rapport om ledarskap och mailat till uppdragsgivaren – lovprisar nätet som gör det möjligt för oss att jobba under resan! Ska testa SKYPE senare! Nu dags att sova till Söderhavets kluckande vågor och regnskogens spännande ljud!

image.jpg

Bykyrkan – många hus är målade i glada färger!

image.jpg

Effo som visade oss fotbollsplanen i byn – fotboll spelar man varje eftermiddag!

image.jpg

Torget och trädfällningen!

Känner oss som Robinson Kruse!

Alldeles ensamma på en öde ö – kan det vara mera romantiskt? Blivit avlämnade med båt på en egen ö – Robert har lämnat oss – men vi känner oss fullständigt trygga med att vi blir hämtade kl 16 som vi bestämt. Dessutom har vi mat, vin och vatten med oss – livsnjutning så det förslår. Vad gör man på en liten öde ö? Bara finns. Badar, snorklar, färgglada fiskar simmar runt benen – så nära att man skulle kunna klappa dem. Letar snäckor, skriver i sanden, hittar stora kokosnötter, lyssnar på havet och regnskogens fåglar. Paradiset är vårt! Så skymtar vi båten som ska hämta oss – va – hur är det möjligt att tiden gått så fort utan att vi egentligen gjort någonting – bara varit här och nu! Vardagen och Sverige känns avlägset. Leendet stannar liksom kvar och det känns som om man svävar!

image.jpg

En alldeles egen liten paradisö!

image.jpg

Badkläder på tork!

image.jpg

Kritvit sand och vitt vin!

No worries – no problems! Vanuatu i ett nötskal!

Att det gick så fort – bara ett par dagar – så var man där – nertaggad – ”layed back” – ja vad ska vi kalla det? Tänkte vi skulle göra och se så mycket när vi är här – men jag tror att vi framförallt ska vara här och nu! De flesta vi möter och pratar med säger ofta – no problems – no worries – även om vi inte alls är bekymrade!? Kanske vi västerlänningar ändå – under ytan – ger uttryck för att hinna med – göra i stället för att vara? Kan absolut inte föreställa mig en bättre plats att vara på – just här och just nu- lovar återkomma med någon liten aktivitet!

image.jpg

Här hänger vi! Mycket nöjda!

image.jpg

Letar snäckor i skymningen!