Kort stop over i Auckland

Bara ett kortare stopp i Auckland – en underbar stad med stilla tempo! Lite som att förflyttas tillbaka 15-20 år, men ändå med all dagens moderna teknik. Nya Zeeland är ett fantastiskt vackert land, otroligt vänliga och gästfria människor som inte vet hur väl de vill en. Nu har vi varit här tidigare – så denna gången skulle vi snabbt vidare mot nya spännande resmål. Samma hundar mötte på flygplatsen, intensivt doftande efter allt från matvaror till narkotika. Nya Zeeländarna är rädda om sitt sitt ”rena” land. Lång flygresa framför oss. Jag tänkte läsa min egen roman, ”Gränslandet – en kärleksroman”

Time to say goodbye!

Så är det dags att lämna detta paradis – rankat som världens lyckligaste land och jag är benägen att hålla med! Sällan har jag omfamnats och blivit så berörd av en plats. Öarna, stränderna, den betagande vackra naturen och sist men inte minst de varmt välkomnade människorna som på ett genuint och äkta sätt lät oss ta del av deras liv. Att få bo på en Söderhavsstrand och somna till vågarnas kluckande och regnskogens exotiska läten är lyx. Sitta på stranden, blicka ut över havet och skämmas bort med god mat, dryck och varmt bemötande. Nu beger vi oss vidare mot nya äventyr,

Kulturella projekt och alla möten fascinerar alldeles otroligt!

Ju mer jag ser och upplever desto mera berörs jag. Inte bara av skönheten, naturen, värmen och människorna utan också av hur väl man tar hand om alla.

Såg i går en fascinerande dansföreställning med levande eld – del i ett kulturellt projekt där man fångat upp unga som slutat skolan. Vilken succé – meningsfull sysselsättning – stärkt självkänsla och skickligt skapande! Gruppen är inbokade varenda kväll och alla utstrålar glädje och självförtroende.

Annars? Njutit av den betagande naturen och en ny marknad. Blir svårt att slita sig härifrån även om avfärd närmar sig.

image.jpg
Otroligt duktiga ungdomar!

Skolbesök – helt betagen av det jag möter!

Efter en ” bara – vara – dag” fick vi möjlighet att följa med till Eratap och besöka skolan. Vilken upplevelse! Att se barnens entusiasm och glädje över att få gå i skolan gör en rörd. 300 små barn – från Eratap och grannbyarna samsas om utrymmet i den lilla skolan. Enkel efter våra mått mätt – men vilken värme och entusiasm vi möter. Efteråt följer vi med till boulebanan och fotbollsplan. Varje eftermiddag samlas barn och vuxna för att spela tillsammans innan mörkret faller. Vi blev också inbjudna att vara med – så klart vi var! Så kul!

image.jpg
Solkbesök –

Huvudstadsbesök!

Efter flera dagar med att ” bara vara” på stranden eller i någon liten by så känns plötsligt Port Vila med sina 36 000 invånare som en riktig metropol. Tänker på hur snabbt man anpassar sig! I själva verket är det ju en liten stad så väsensskild från städer hemma. Det finns en hel del små affärer och en underbar matmarknad med varor som gör oss storögda. Mest fascineras vi nog av hur man packar in lunchboxarna i bananblad! Snabbt och enkelt förvandlas bladet till ett flott omslag. Folk strömmar in och handlar sin lunchbox.

Finns även en marknad där man säljer ”allt”

Berusas av havet!

Befinner man sig på en liten ö långt ute i Söderhavet är det kanske inte så konstigt att havet sänder ut sina lockelserop? Vackert, förföriskt och farligt. Just nu när vi är här känns det inte särskilt farligt så vi har paddlat havskajak – otroligt fascinerande – ensamma här också tillsammans med havets mysterium. Den stora sjöstjärnan är inte lika glittrande vacker som alla fiskar och annat som tycks finnas överallt i havet – men jag gillar den!

image.jpg
Kajakerna med glada färger – lyckliga som allt annat här!

image.jpg
Rofyllda och vackra sjöstjärnor!

image.jpg
Vackrare än vykort!

Kava- och vinprovning i går kväll!

Har besökt andra öriken i Söderhavet tidigare, men varit för feg för att prova Kava. Ska jag vara ärlig så har jag varit lite ängslig för vattenkvaliteten – men nu var det dags! Vad smakade det? Som lervatten – alltså inte särskilt gott – kändes pirrigt i munnen och på läpparna – det var allt. Övergick i stället till vinet och njöt av en underbar middag på stranden. Att äta fräscha skaldjur till förrätt och sedan organisk kyckling från Vanuatu till huvudrätt med gott vin på en Söderhavsstrand är magiskt och förtrollat! Svårt att finna ord! Känner att jag är på väg att förlora en del av mitt hjärta till Vanuatu!

Liv i harmoni & gemenskap!

Tillbringat eftermiddagen i den lilla byn Eratrap. Vilka underbara, varma och genuint välkomnande människor vi träffar. Stannar till utanför kyrkan och det dröjer inte många minuter förrän en man kommer och frågar om vi vill se kyrkan. Han öppnar, berättar om byn, som är totalt olik våra byar, och om den gemenskap som finns. Vi träffar flera bybor, alla lika gästvänliga och intresserade. Livet levs i harmoni med jorden och med varandra. Man är rädd om naturen som är en viktig länk mellan de levande och deras förfäder. Fridfullheten genomsyrar hela byn, inte ens hundarna skäller. På ”torget” håller man på att fälla ett stort träd och vi ansluter oss till åskådarna,

Känner oss som Robinson Kruse!

Alldeles ensamma på en öde ö – kan det vara mera romantiskt? Blivit avlämnade med båt på en egen ö – Robert har lämnat oss – men vi känner oss fullständigt trygga med att vi blir hämtade kl 16 som vi bestämt. Dessutom har vi mat, vin och vatten med oss – livsnjutning så det förslår. Vad gör man på en liten öde ö? Bara finns. Badar, snorklar, färgglada fiskar simmar runt benen – så nära att man skulle kunna klappa dem. Letar snäckor, skriver i sanden, hittar stora kokosnötter, lyssnar på havet och regnskogens fåglar. Paradiset är vårt! Så skymtar vi båten som ska hämta oss –

No worries – no problems! Vanuatu i ett nötskal!

Att det gick så fort – bara ett par dagar – så var man där – nertaggad – ”layed back” – ja vad ska vi kalla det? Tänkte vi skulle göra och se så mycket när vi är här – men jag tror att vi framförallt ska vara här och nu! De flesta vi möter och pratar med säger ofta – no problems – no worries – även om vi inte alls är bekymrade!? Kanske vi västerlänningar ändå – under ytan – ger uttryck för att hinna med – göra i stället för att vara? Kan absolut inte föreställa mig en bättre plats att vara på –