Månadsarkiv oktober 2014

Var i Rio för några år sedan och som staden har förändrats. Till det bättre!.Särskilt centrum som inte bara känns säkrare utan också mera livfullt. Många nya affärer – shoppingen lockar – trevliga och hjälpsamma människor.

Frågade ett par om vägen till Café Colombo – Rios, ja nog Brasiliens äldsta kafé. Vilken guidning vi fick plus att höra deras historia. Mannen kom från Rio, men själva bodde de i Sao Paolo. De skulle hälsa på släkten och blev så intresserade av oss och av Sverige. Och vi av dem! Det hela slutade med att vi fyra drack kaffe tillsammans på anrika och underbara Café Colombo!

Var börjar man i Rio om inte med stränderna. Copacabana, Ipanema, Leblon, Leme, Botafogio – ja listan kan göras hur lång som helst. Överallt finns dom. Ibland känns det som om Rio vore en enda lång badstrand – fylld av solbrända kroppar. Unga, medelålders och äldre. Snygga och smala, tjocka och mindre attraktiva. Alla är accepterade – allt är tillåtet. Musiken, sensualismen skapar en härlig och avslappnad stämning. Trevliga försäljare- inte alls påträngande – vatten, cocosnöt eller varför inte en caprihina? Mjuk, len, vit sand. Snäckor – samba! Ja det är lätt att låta sig förföras av Rio, havet, bergen och dess stränder!

Så har vi då landat i Rio de Janerio – av många utropad till världens vackraste stad – och jag kan bara hålla med. Har varit här tidigare och skönheten känns ännu mera fantastisk nu. De höga bergen – havet – ljuset – helt underbart. Rio är inte bara en skönhet utöver det vanliga – sådana åldras och kan bli trötta – utan dessutom en extremt spännande och livfull stad. Nu har vi installerat oss på vår fantastiska hotell – Rio Atlantico och jag har hunnit med ett viktigt jobbmöte kring sjukvård och hur den leds här.

Blickar hänförda ut över Rio,

Hade aldrig drömt om att jag skulle omfamnas och bli så förtjust i Chile och då framförallt i Santiago där vi tillbringat den mesta av tiden. Klart jag trodde att jag skulle tycka om det, men att jag skulle bli så förälskad i denna stad hade jag nog inte trott!

Underbar stad och så rara människor. Varmt välkomnande, nyfikna och intresserade av oss, av Europa och av Sverige. Så mycket att se och uppleva. Kulturupplevelser utöver det vanliga – och vilken mat och vilka viner. Skaldjuren på Mercado Central! Vårt hotell le Rêve blev som ett hem för oss.

Ju längre man är på en plats desto mer ser, lär och förstår man – på samma gång som man klart är en främling. Vi blir mer och mer förtjusta i Santiago – och än en gång stämmer det så väl med att första intrycket ofta stannar kvar. Har forskat mycket kring personkemi och kroppsspråk (bl a i min senaste bok – Kärlekens Koder) och det är samma sak med platser. Magkänslan – man känner ofta direkt om man giller en plats eller inte och kärleken till Santiago var ögonblicklig och växer för varje dag. Även om vi bor på hotell så har vi möjlighet att äta på vår terrass.

Tillbaka till Santiagos spännande centrum – gillar det verkligen och i dag är jag så glad – skickat ett stort jobb om ledarskap till en uppdragsgivare som var mycket nöjd med jobbet! Älskar tekniken som gör att man kan jobba överallt!

Därför svävar jag nu på lätta fötter i centrum. Dricker en utsökt god Café Cortado på – Starbucks – ja det finns även här och man kan förvånas över att de fixar en cortado så bra – eller kanske inte? Så lätt att få kontakt med trevliga människor. Plötsligt sitter vi tillsammans med några chilenska ungdomar som berättar om livet i Chile och vi om livet i Sverige –

Så var det dags igen att bege sig i väg från Santiago ett par dagar. Även denna gång tillsammans med Pablo som lotsar oss till nya upptäckter. De snötäckta Anderna ger en association av Alperna och för en sekund kändes det som jag stod i Stubaital utanför Innsbruck. Trots likheten så annorlunda. I den gröna vegetationen växer inte alpblommor utan kaktusar och de små byar vi besöker är väldigt olika de välmående byarna i Tirol.

Underbara naturscener möter överallt. Inte alltid enkelt att stanna bilen. Vägarna är smala och allt mer slingriga ju högre upp vi kommer. Så når vi förtjusande lilla San José i Maiopodalen.

Sällan har jag ätit så gott och smakat så ljuvliga drycker. Vart man än kommer så är maten bra – i alla fall på de ställen vi har provat. Då har vi ändå inte alls varit på några stjärnkrogar utan på små lokala restauranger. Ofta i Providencia eftersom det har blivit lite av ”vårt hem” här i Santiago, men också på andra ställen i centrum och i Bellavista.

Empanadas måste man klart prova – Chiles ”nationalrätt” (en bland många). Bästa – Le Fournil i Patio Bellavisa. Inte bara den ljuva smaken utan också stämingen och den supertrevliga betjäningen.

I dag är det dags att ge sig ut på Constitucion. En nöjesgata fylld av barer och aldrig har jag sett så stora ölflaskor tömmas. Massor av ungdomar och ett sjudande folkliv. Härlig stämning – glada röster och ingen är berusad. Dröjer oss kvar. Pratar med ett par ungdomar som berättar om studentlivet i Santiago. Här gäller det att plugga hårt – inga studiemedel som i Sverige – men stor glädje över att få möjlighet att studera. Nyfikna på oss och på Sverige och än en gång – Ibra och fotboll öppnar ”alla” dörrar!

Så ändrar gatan karaktär till en stilla villagata och plötsligt når vi det lilla tåget som ska ta oss upp till toppen av berget San Cristobal där hon står,

Tillbaka i Santiago efter vinturen och har tillbringat nästan en hel dag (efter en sen sovmorgon med underbar frukost) i Bellavista – en bohemisk och spännande del av Santiago. Blev helt fascinerande. Först besök på ett av Santiagos många universitet – spännande och annorlunda mot hemma – och sedan till Bellavista. Hur ska man beskriva detta? Kulturell dröm där ljuset från Pablo Neruda fortfarande kastar ett öga över det som sker? Här samsas alla – unga konstnärer tillsammans med spännande mattempel. En highlight – några studenter hade som uppgift att hitta personer som inte var chilenare. Med tanke på att européerna är ytterst få så var de så lyckliga när de hörde ett språk de aldrig hört förut.