Gå till huvudsajt

Archive: Nov 2014

Los Paracas – hisnande natur och mäktiga lämningar från tiden före Inkariket!

Dags för en heldag i Nationalparken Los Paracas i södra Peru. Jag ville absolut se den och den var värd den tidiga morgonen som följde på en mycket sen kväll (med många Pisco Sour) i sällskap med Silvio och några av hans vänner. Känns verkligen som en extra dimension när man lär känna lokalbefolkningen.

Efter en gungig båttur nådde vi målet – vilken fascinerande och karg natur med ett extremt rikt fågelliv och som kronan på verket – en koloni med hundratals sjölejon – har aldrig sett så många sjölejon samtidigt. Så på ena sidan på ett av bergen – en fullständigt oförklarlig inristning i berget – från ca 700 f Kr – alltså långt innan Inkariket. Ingen har lyckats förklara hur det varit möjligt att göra denna märkliga bild i berget – som fortfarande finns där -intakt. Återigen – man känner inte bara historiens vingslag utan vördnad och någon märklig oändlighet där ute i Universum!

PICT3662_web.jpg

En något guppig båtfärd!

SNC10573_web.jpg

Ett otroligt rikt fågelliv mötte i Los Paracas!

SNC10554_web.jpg

Vart man än såg – sjölejon – vuxna och barn! De hördes också!

SNC10550_web.jpg

Denna märkliga pre Inka ristning – fullständigt oförklarlig!

Tambo Colorado i Peru får mig nästan att tappa andan!

När man besöker det gamla Inkapalatset Tambo Colorado i Peru är det som att befinna sig ute i någon sorts evighet i rymden eller var som helst. Det känns overkligt. Vi är de enda turisterna denna dag. Silvio, en otroligt intressant man som vi träffat i Pisco berättar och tar oss till platser vi aldrig drömt om.

Tambo Colorado – fortfarande finns rester av rött, blått och guld på denna gamla byggnad som ligger på en utförslöpa till Inkaleden. Silvio demonstrerar och berättar och sedan går vi tillsammans i andäktig tystnad ut på Inkaleden. Efter några kilometer sätter vi oss ner, Silvio tar fram en liten hemlig skatt – och det är bara vi och tystnaden. Ser ut över de mäktiga Anderna, torra dalar, inte en människa – det känns som vi nått oändligheten. Att blicka tillbaka och försöka föreställa sig människorna som en gång byggde detta och levde sina liv här – får mig att känna någon sorts vördnad inför livet – det berör och förändrar!

PICT3625_web.jpg

Tambo Colorado gör mig hänförd!

PICT3631_web.jpg

Imponerande byggnadsverk!

SNC10528_web.jpg

Vi gör en liten inköpspaus tillsammans med Silvio – vår klippa och vägvisare i södra Peru!

Fascineras och berörs av munkarnas liv i Luang Prabang!

Det är otroligt fascinerande att se alla dessa munkar fladdra förbi. Hundratals munkar med rakade huvuden – alltifrån unga noviser till äldre – startar varje morgon med den tusenåriga ritualen – att samla in små korgar med ris och andra allmosor.

Vilket annat liv än i vårt västerländska samhälle där människorna springer allt fortare. Konsumera mer – träna mer- styla ditt hem – styla dig själv! Inte bara munkarnas liv som är annorlunda. Vi åker längs Mekongfloden – ser glatt vinkande barn och vuxna bada i floden. Enkelt – fattigt. Lyckliga? Omöjligt för mig att veta, men de ser genuint glada ut. Inga missnöjesrynkor – enormt hjälpsamma och vänliga människor! Även bland ”vanligt” folk märks hur buddhismen genomsyrar vardagslivet. Vitt skilt från köpcentra och konsumtionens roll som ”religion”!

P1020209_web.jpg

Ett gyllene skimmer vilar över Luang Prabang!

P1020254_web.jpg

Överallt syns munkarna!

P1020222_web.jpg

Betagande solnedgång över Mekong Floden!

Små bergsbyar djupt inne i Laos kastar om alla perspektiv!

Forskning visar att den personlighet vi har som 18-åringar håller genom livet. Däremot förändras och utvecklas vi. Ju mera öppen man är för nyheter desto mera vidgas perspektiven.

En upplevelse som berörde och påverkade mig starkt var den tur vi gjorde till olika små bergsbyar i Laos. Eftersom vår chaufför inte kunde ett enda ord engelska fick vi känna av stämningen och kommunicera genom kroppsspråket! Byarna var så oexploaterade att man inte ens sålde något hantverk. Stämningen. Stillhet och tystnad. Var som att förflyttas långt bak i tiden. Inga bilar. Vägen dit – en gropig stig – det var ett under att den lilla jeepen kunde ta sig fram.

Vilka möten vi fick. Som när jag pratade med Sun, fick se och hålla hennes lille son – 3 dagar gammal eller med kvinnan som plockade ris. Materiellt mycket fattigt, men det verkade finnas en starkt gemenskap. Ingen ensamhet. Lyckligare eller olyckligare än vi? Omöjligt för oss att bedöma, men man får en tankeställare kring vårt västerländska överflöd. Lite – lite förändras man nog. Minskar konsumtionstakten och reflekterar lite mera när man ser 100 sorters tandkräm i mataffären!

P1020167Web.jpg

En av många hantverkare i Sala!

P1020178_web.jpg

Arbete och bygemenskap!

P1020202_web.jpg

Riset -viktig bas i maten i Laos!

Matlagningskurs i Luang Prabang lyfter oss till himmelska höjder!

Stannar kvar i Luang Prabang. En gyllene stad som omfattas av en sällan skådad ödmjukhet och vänlighet. Extremt tryggt. Här låser man inte sin cykel! Läste en gång i Tokyo Post att ska du åka till den mest berörande platsen i världen – åk till Laos och Luang Prabang. Ja det är onekligen en plats som berör- den gamla huvudstaden i Laos. Kommer att bli en del därifrån, men börjar med maten!

Ett underbart kök – en mix av franskt och Laokök. De första kvällarna hamnade vi på spännande restauranger med franskinspirerat kök. Utsökt mat – fann goda vänner som Luik från Holland – men vi ville hitta mera av Laos ursprungliga kök.

Så fann vi den. På Tamnak Lao Restaurant – vilken spännande mat och så gott. Fick vänner för livet där. Att höra den unge servitören berätta om hur det var på Tempelskolan. Hur han älskade att vara där. Väcktes kl 5 på morgonen för studier som fortsatte hela dagen – blandat med böner. Nu hade hans familj inte längre råd att betala skolgången så han fick arbeta på Tamnak, den gamla familjeägda restaurangen i Luang Prabang. På kvällarna studerade han. Möten som berör och förändrar en. Tänkte på alla skol-och arbetströtta hemma.

På Tamnak finns också en matlagningsskola – otroligt bra och så roligt att lära sig tillaga rätter gjorda på de enklaste råvaror som blad från Mekong River. Kan varmt rekommenderas.

Det kommer att bli mera från Laos och denna ännu oförstörda oas i vår värld.

P1020139_web.jpg

Tamnak Restaurant i Luang Prabang – familjeägd sedan generationer – fantastiskt kök och fin matlagningsskola!

P1020135_Web.jpg

Vi har inte lagat allt – men en del!

P1020133_web.jpg

Ljuvligt gott -lokalt – ekologiskt och väldigt annorlunda!

P1020232_web.jpg

Tamnaks suveräna personal!

Ibland blir det svenska väldigt exotiskt

Själv tillhör jag dem som gärna undviker det svenska på mina resor. Skulle aldrig drömma om att dricka svensk kaffe eller äta svenska varor när jag är i väg. Vill testa det inhemska och helst möta människor som kan bidra med erfarenheter från andra kulturer. Men ibland känns det svenska så långt borta att det nästan blir lite exotiskt.

Som nu i Perth. Så fort vi berättade att vi kom från Sverige sa människor – å då måste ni prova Miss Maudes svenska restaurang och kafé. Smörgåsbord, sa Jeff entusiastiskt. Hur läckert som helst och deras Prinsesstårta. Efter X antal lyriska tips om just Miss Maudes gick vi dit. Det kändes som att befinna sig på något av Tällbergs konferenshotell där jag föreläst så många gånger. Så är man i Perth i Western Australia – udda och exotiskt!

Ännu mer exotiskt var det att sitta på Scandinavian Bakery -först i Vientiane och sedan i Luang Prabang i Laos. Där samlades unga backpackers från Sverige och vi fick höra många historier om äventyr i Asien. Eller vad sägs om att få lift med ett mer eller mindre skumt motorcykelgäng genom hela Vietnam?

Fullt så vanskligt kändes det inte när vi öppnade dörren, kom in i receptionen på förtjusande Mekong Riverview Hotell och hör en välbekant dialekt – ägarens Urban Paulsson skånska. Vilka oförglömliga minnen och upplevelser vi har från Luang Prabang. Påverkat och berört. Kommer att bli fler glimtar därifrån.

IMG_3854.JPG

Känns mera som Tällberg – men det är Miss Maudes berömda smörgåsbord i Perth!

IMG_0467_web.jpg

Scandinavian Bakery i Vientiane – Prinsesstårta och semlor – februari -OK – men att smaka detta i Laos och i 34 graders värme – det kändes exotiskt!

P1020121_web.jpg

Frukost – med svensk ost och korv – på Mekong River Hotel i Luang Prabang var om möjligt ännu mera exotiskt!

Australien – oslagbara naturscener!

Så snabbt det går att landa i vardagen – föreläste om ledarskap i fredags och det kändes nästan som vanligt. Varför bara ”nästan”? Jo, för att varje resa man gör, alla möten, allt man upplever, äter och dricker förändrar ens innersta lite grann – vyerna vidgas och man ser världen med delvis nya ögon. Det är det som fascinerar och gör att resandet trollbinder en. Ju mera man reser desto mera villl man se och uppleva.

Ens litenhet inför naturen känns påtaglig i Australien med alla fantastiska natursscener – frodig grönska, exotiska blommor, vinodlingar, öken, klippformationer och så havet! Djurlivet – berikande, men också många gånger farligt. Man känner sig rätt liten när man ser krokodiler simma i en flod!

IMG_3735.JPG

Kängurun – Australiens nationalsymbol- Inte älskad av alla australiensare – trafikfara och förstör grödorna!

IMG_3626.JPG

Själv blir jag lycklig när vi såg dessa små kängurus "samtala" med varandra längs Cave Road i Margaret River (vet att alla inte är kängurus, men när man inte har kunskap om alla arter så är det enklast att kalla alla för samma namn).

IMG_3965.JPG

För att inte tala om att komma dem så nära att man klappa dem! En hel flock uppehöll sig ett stenkast från centrum i Perth.

IMG_3525.JPG

Havet – öppet – och inte en människa på stranden – men än vi som väntar på delfinerna i Bunberry!

IMG_3589.JPG

De gigantiska valarna som simmande in för att leka – just där Indiska Oceanen möter Söderhavet på Australiens västligaste plats – får vara symbol för "hej då" för idag!.

Hemma igen – "highlights" och minnen!

Efter en omtumlande och helt underbar resa är vi tillbaka på svensk mark -vardagen knackar på dörren. Vad gör man med alla minnen, alla upplevelser och hur påverkas man av resandet? Bilder och filmer så klart, men hur är det inuti en? Det som förändrar och utvecklar och gör att man ser och upplever livet på ett nytt sätt. Relationer, jobbet, maten och allt annat som tillhör vår vardag.

Här i bloggen kommer jag att lyfta fram reseupplevelser som påverkat det inre, utvecklat och förändrat. Berätta och tipsa om resmål, platser, människor, hotell och restauranger i världen som ger en särskild upplevelse och som berör ens inre! Höjdpunkter och minnen, men också inplanerade resor.

Ofta känner jag direkt om en stad eller en plats blir min ”själsfrände”. Vad är det då som avgör den där omedelbara förälskelsen? Ofta är det människorna och alla möten. Samtalen som berörde, den sena glada kvällen, det unga paret som arbetade på hotellet i Doha och bara fick träffa sina två små barn – 7 månader och 4 år – en månad om året eller den rare mannen i den lilla byn Eratap som hade allt tid i världen att visa oss allt!

IMG_5853.JPG

En fantastisk resa närmar sig slutet – lycka -saknad och vemod -skönt att allt gått bra!

IMG_3659.JPG

Inspirerande möte med Mary – på Heydon Wine Estate – vi fick veta "allt" om organiska viner som Mary och hennes man brinner för!

IMG_3333.JPG

Kaféet på Museum of Islamic Art och de spännande inhemska kvinnor som jag träffade – vilka minnen och så mycket jag lärde som jag inte visste.

Börjar bli dags att säga adjö!

Vår långa, helt fantastiska och underbara, resa närmar sig slutet. Känns vemodigt även om det klart blir kul att komma hem till nära och kära. All planering, allt sparande och så är det snart slut!!!??

Hur säger man farväl? I Rio blir det havet och stränderna som får symbolisera ”Adios” -Good Bye -Arrividerci -Auf Wiederssen – På återseende!

Solnedgången vid Arpoador -klippan som skjuter ut i havet mellan Ipanea och Copacaban fyller en med glädje och känslan av litenhet inför naturens skönhet. Hand i hand promenerar vi längs Copacabana. Det har börjat mörkna. Marknaden med allsköns fotbollsprylar är klart öppen. Kan inte motstå ett par souvenirer. Inte bästa kvalitet – men strunt detsamma i kväll. Längs strandkanten spelar massor av ungdomar fotboll- inte konstigt att Brasilien är bra på fotboll(även om senaste VM var en besvikelse för Brasilianarna).

Njuter av en caprihina längs vägen mot hotellet där vi avslutar med en lätt måltid innan det är dags att bege sig mot flygplatsen. Lång färd framför oss – London blir stopp på vägen hem.

Resor påverkar och förändar en som människa. Jag kommer att fortsätta att blogga här på Vagabond – om inre och yttre resor. De inre resorna är kanske minst lika viktiga som de fysiska? Själva planerar vi redan nästa resa – först hem och fullfölja en hel del jobbuppdrag – men snart är det dags igen!!

IMG_5687.JPG

En av många betagande solnedgångar – denna från klippan!

IMG_5717.JPG

Blivande fotbollsproffs!?

IMG_5813.JPG

Svårt att lämna detta!

Santa Teresa – en spännande oas i Rio

Besökte den spännande katedralen i Rio – Sao Sebastiao – och det kan inte hjälpas – man blir berörd och hänförd. Sankt Sebastian -Rios skyddshelgon har fått ge namn åt denna intressanta arkitektoniska skapelse.

En bit från katedralen kunde man ta spårvagnen till Santa Teresa förra gången vi var här, men nu visar det sig att spårvagnen vilar. För några år sedan inträffade en svår olycka. Chauffören och några passagerare omkom. Den gråtande spårvagnen är numera symbol i Santa Teresa – en av de mera förtjusande stadsdelarna i Rio där hon klättar upp för bergen. Vilken härlig stämning. Här möter den bohemiska världen en lite rikare värld. Som så ofta. Spännande områdena förvandlas till en scen för mer välbärgade. Ännu så länge känns det fortfarande ortroligt charmigt och oförstört – hoppas att det får förbli så trots det förtjusande läget.

IMG_5834.JPG

Katedralen speglas vackert i skyskraporna!

IMG_5837.JPG

Fantastisk stämning inne i katedralen

IMG_5647.JPG

Den gråtande spårvagnen i Santa Teresa

IMG_5669.JPG

Mysigt kafé i Santa Teresa!