"Busy doing nothing" – livet på Fafa Island/Tonga

Vad gör man på Fafa Island? Ja, är det någonstans jag lärt mig konsten att ”bara vara” så är det just här. Att sitta på terrassen, samla snäckor, betrakta alla märkliga djur som lever sitt liv i sanden, snorkla, plocka koksnötter direkt från palmen innan man dricker den läskande mjölken, ja efter våra mått mätt – egentligen inte göra någonting.

Inget internet – mobilen gick inte att använda och det lustiga var hur snabbt man anpassade sig. Trots att man inte gjorde någonting hann jag knappast läsa en bok! Ville man koppla upp sig och kolla mailen så gällde det att följa med förmiddagsbåten in till huvudstaden- en upplevelse i sig liksom alla spännande möten –

Ut på Söderhavet i kolsvart natt – en upp- och nervänd stjärnhimmel som enda ljus!

Söderhavet berusar och förför på ett alldeles speciellt sätt. Jag hade bestämt mig för att en gång vill jag till Söderhavet – det blev Fiji och den förtrollande lilla ön Yasawa – och där hände det något inom mig. Det ursprungliga – mänskliga – så fjärran från vår västerländska värld. Väl hemma bestämde jag mig -jag måste dit igen – och det har blivit fler gånger och fler Öriken- olika men alla extremt fascinerande. Så långt borta – hav och åter hav och en lockelse som ständigt ropar – kom tillbaka.

Spännande var när vi en sen kväll landade på Nukualofas lilla flygplats på Tonga.

Jul på en Söderhavsö!

Det är ju snart julafton härhemma – överfulla affärer och många stressade människor. Själv njuter jag av stillhet i en liten fiskeby vid havet, sluter ögonen och är i drömmen tillbaka på Vanuatu Islands i Söderhavet – världens lyckligaste land. Kritvita stränder som är alldeles ens egna – inte en människa, turkosblått hav, frodig grönska, exotiska fiskar så nära att man kan klappa dem när man snorklar. Maten med fiskar så färska att de nästan fortfarande simmar eller nystekt ekologisk kyckling från ön. Över hela ön vilar ett lyckligt, varmt leende och ingen annanstans har jag hört orden – ”no worries”

Fortsätter med julen – nu bär det av till Santiago de Chile!

Högsommar och varmt i Chiles huvudstad -fjärran från snö och slädturer. Kanske bad i havet lockar mer än julfirande – men trots sommarvärme märks julen överallt i Santiago de Chile. Massor av människor, julshopping och juldekorationer både hemma och i varuhusen. Härlig och glad stämning.

Julafton är mycket viktig och den firas, där som här, tillsammans med nära och kära i lugn och stillhet. Vad man äter? Maten kan variera – kalkon, kyckling eller något gott kött tillsammans med en massa tillbehör. Det viktiga är att det ska vara något extra. Kännas speciellt och att man är tillsammans med familj och släkt.

London – världens julskyltning nummer ett?

Svårt att lämna temat julskyltning – kan inte gärna gå förbi den stad som kanske – i mitt tycke – har den bästa julskyltningen av de alla. Måste medge att New York är en tuff konkurrent men nu till London. Som så många andra metropoler rymmer London allt – ofattbar lyx – som Harrods, Harvey Nichols, Selfridges för att inte tala om lyxboutiquerna på Bond Street eller Jermyn Street, Afternoon tea på Fortnum and Masons eller Ritz. Är det någonstans man känner sig pank så är det där.

Vill man se och uppleva ett helt annat och mer prisvärt London finns det massor av ställen –

Julskyltning – Stockholm vs Köpenhamn

Ett snabbt hopp – från Latinamerika till Norden. Det är ju snart jul.Glittrigt i överkant och mindre stilfull julskylting stöter man på ibland, men jag tycker att både Stockholm och Köpenhamn står sig väl om man gör en internationell utblick. Nordiska huvudstäder – lika men ändå olika.

Vacker, stilfull och mysig julskyltning gör mig glad och väcker barnasinnet till liv. Fast i dag byts den varma chokladen ut mot glögg. Tillbehören desamma – pepparkakor. Redan här är de olika – Stockholm och Köpenhamn. Den svenska glöggen är sötare och serveras i ganska små koppar eller glas. I Köpenhamn sitter man gärna ute under värmelamporna på mysiga Café Sommersko och dricker varm glögg i gigantiska saftglas med pepparnötter i stället för pepparkakor.

Besöker sjukhus och skolor i Venezuela

Genom mitt jobb som forskare har jag haft förmånen att besöka sjukhus och skolor i många länder (jag har studerat ledarskap och organisation) – är otroligt givande och lärorikt. Har inte varit någonstans utan att ha fått med mig ny kunskap. De sjukhus jag besökte hade mycket enkel utrustning – men vilken värme man såg mellan människorna. Alltid en tröstande hand – en kram – och tillgängligheten var hög.

Var också på en skola i Choroni vid kusten – samma sak där. Mycket enkelt, men vilken glädje över att få gå i skolan. Ibland känns det som vi mitt i vår välfärd har tappat något –

Som så ofta – fördomar kommer på skam!

Så många gånger det visat sig att den bild och de förväntningar man har inte alls stämmer i verkligheten – det är bland annat det som fascinerar och utvecklar med resandet.

Som när vi kom till Lima. Även om en tredjedel bor i slumområden är medelklassen så stor att affärsutbudet överraskade -inte minst mataffärer med ett utbud som fick vår affär härhemma att kännas väldigt ”mager”.

För att inte tala universitetsutbildningen. Var där med ett jobbprojekt inom hälso- och sjukvård – imponerades. Peruanska läkarutbildingen står mycket högt i kurs – höga krav och betydligt längre grundutbildning än i Sverige (p g a lönen söker sig dessvärre många färdiga läkare till USA –

Svårt att slita sig från Pisco!

Dröjer oss kvar längre än vi tänkt i södra Peru. Maten – människorna och fascinerande naturupplevelser är svåra att lämna. Strosar på marknaden tillsammans med vår vän Silvio – ögat njuter av alla sorters potatisar, gigantiska avokado, kryddor i alla dess färger – och underbara smycken som jag inte kan motstå. Fint peruanskt hantverk – så det blir några halsband och armband. Många menar att det Peruanska köket tillhör världens bästa – och jag är benägen att hålla med! Avslutar marknadsturen med en ceviche – gjord på fisk så färsk att den nästan simmar. Till choclo – en sorts majs och en iskall öl.