Månadsarkiv april 2015

En kall och mörk vinterdag här hemma kan jag ibland blunda och känna smaken av soldränkta tomater från Marche aux Fleurs eller förnimma doften av olivoljan på Oliviera, en favorit i Nice. Matupplevelsen är en viktig del av resan och när det är möjligt köper jag alltid lokala och regionala produkter, har en extra resväska så att de kan följa med hem och förgylla vardagen. Har genom åren varit otaliga gånger i Nice och bland den uppsjö av restauranger som finns, 1250 stycken som rankas på TripAdvisor har jag några absoluta favoriter som jag vill dela med mig.

Redan när planet lyfter börjar jag tänka på skaldjuren och ostronen på Café de Turin.

Börjar dagen med en kaffe på favoritstranden – Ruhl Plage – bra sätt att ladda upp inför dagens shopping. Först ut blir La Fayette som har det mesta från lyxvaror till mera prisvänliga som Kokai och liknade. Är dock inte särskilt förtjust i varuhus så jag går snabbt vidare upp längs Jean Medecin där den ena affären avlöser den andra. H&M och Zara känns väl inte så kul – de finns ju hemma- men spännande och prisvärt mode hittar man t ex på Promod och Morgan – skor på Minelli.

Nice Etoile är en trevlig galleria och jag kan inte motstå Princesse Tam Tam och deras ljuvliga underkläder!

Planet gör sin vanliga gir över det Azurblåa Medelhavet och jag känner samma glädje och förväntan som alltid. Tillbaka i Nice och nu märks det att våren är här. Utslagna träd, till och med platanerna på Victor Hugo har fått sina löv. Prunkande blomster, doften av nyklippt gräs, blommande buskar överallt. Promenade des Anglais är sig likt. Åt ena sidan det underbara Medelhavet och som vanligt har några badsugna turister kastat sig i havet. Andra ligger lättjefullt på stranden och bara njuter. Vänder man i stället blicken åt motsatt håll möter man det ena hotellet lyxigare än det andra med Negresco som okrönt drottning.

Köpenhamn i sig har massor att bjuda på, men är man sugen på en liten utflykt så finns det flera konstmuseer av världsklass inom en halvtimmes radie från Byen. Vi börjar med Drottningen framför alla andra – Louisiana, som invigdes 1958. Den ursprungliga byggnaden fick sitt namn av en hovjägmästare som var gift tre gånger. Alla hans fruar hette Louise – så praktiskt! Ingen behövde känna sig förfördelad när han namngav den vackra träbyggnaden. Muséet har byggts till otaliga gånger och i dag är det en fantastisk arkitektonisk skapelse fylld av modern konst av högsta kvalitet. Läget är underskönt och utsikten över Sundet är svårslagen.

Får tårar i ögonen när jag får mail från vännerna på Vanuatu. Trodde inte att det var möjligt att finna så varma, rara och empatiska människor. Som de alla har jobbat för att återställa allt som det var och bara fyra veckor efter cyklonen Pam fungerar nästan livet som förut. För mig som är uppväxt och lever i Sverige ter det sig nästan ofattbart. Att det är möjligt – inga långa utredningar eller en massa möten – utan omedelbart agerande. Ingen har heller plundrat, anklagat andra eller försökt ”roffa åt sig”. Det handlar om gemenskap och om att hjälpa varandra.

När man nu har smakat marsipan, sett Holsteiner Tor, druckit öl på Rådhuskällaren – vad gör man då? Lübeck bjuder på så mycket mera. Själva har vi gjort stopp over i Lübeck otaliga gånger undre våra bilresor i Europa, men det dröjde ganska länge innan vi hittade staden bortom dessa turistmagneter. Sväng ner till höger efter Niedereggers och man hamnar på en förtjusande gata, Hüxstrasse. Det känns som att träda in i ett litet sagolandskap – alla vackra gamla hus med sina speciella spetsiga tak. Här dominerar lokalbefolkningen och stämningen är avslappnat skön. Spännande små designaffärer, loppisbutiker, kaféer och restauranger – många med organisk touch.

I Lübeck, en förtjusande gammal Hansastad, är historiens vingslag påtagliga nästan överallt, i alla fall i ”Altstadt”. Hårt bombad under andra världskriget och gamla foton avslöjar ofattbara scener. Ruiner och sönderbombade hus. I dag märks ingenting med undantag för klockorna i vackra Marienkirche. De föll i bombningarna och ligger kvar på golvet för att vi aldrig ska glömma. Besöket gör mig omtumlad och berörd och det är skönt att gå ut, känna solens strålar och slå sig ner på Niedereggers trevliga kafé som har sin uteservering på Rådhustorget.

Det känns som att träda rakt in i sagans värld när man går Rådhustorget.

Måste delge senaste nytt från Vanuatu – det lilla öriket långt ute i Söderhavet och som drabbades så hårt av cyklonen Pam. Lätt att glömma i flödet av nyheter, men eftersom vi var där i somras/höstas så blir jag så glad varje gång jag får nyheter från vännerna på Vanuatu. Fascineras än en gång av ”världens lyckligaste land” och inser mer och mer vilka värden som gäller i livet och varför Vanuatu utsågs till världens lyckligaste land på Happy Planet Index.

Nummer ett är nog den varma gemenskapen. ”Familjen” – blodsbanden sträcker sig långt – inte enbart till kärnfamiljen utan omfattar så många fler.

Varje besök i Berlin ger mersmak och en önskan att lära och ta reda på mera om denna spännande stad. Hittills har det mest blivit gamla Öst – med tonvikt på Mitte – men har så klart också tillbringat en hel del tid i det som en gång hette Västberlin. Första gången jag var i Berlin var sommaren 1989 och jag minns som i går ”utfärden” till Östberlin med en svensktalande guide. Kontrasterna mellan Öst och Väst kunde inte varit större. I dag är det svårt att förstå även om man fortfarande märker stora skillnader.

Försommarsolen strålar från en klarblå himmel och det är varmt.