Gå till huvudsajt

Archive: Maj 2015

Bologna – matsouvenirer och världens bästa glass

Själv älskar jag att köpa olika gastronomiska produkter som souvenirer och presenter att ta med hem. När jag åker till Bologna tar jag alltid med en extra resväska. Inför hemfärden fylls den med parmesanost så klart, skinka, handgjord pasta, balsamvinäger, mozzarella, choklad från Fiat och mycket annat.
Nära Piazza Maggiore ligger de så kallade matgatorna i ett område som kallas Quadrilatero. Tröttnar aldrig på att strosa på dessa gator, njuta av färgsprakande frukter och grönsaker, smaka valnötterna när de är nyskördade, dofta på tryffeln, prata, smaka och njuta. Här finns Via Pescheria med allsköns fisk och skaldjur, grönsaksstånden som översvämmas av en sällan skådad färgprakt, skinkorna, parmesanostarna, oljorna, oliverna. Italienarna är kända för att kräva hög kvalitet på sin mat och det återspeglas i vart enda stånd. Varje gång önskar jag att jag kunde ta med mig dessa gator hem.
Bästa tortellinin och annan handgjord pasta köper man hos Paolo Atti & Figli med hundraåriga anor. Här finns också många andra godsaker och det är nöje att gå in där, se hur bra mat och bra butiker överlever hur länge som helst. Balsamvinäger och Fiatchoklad köper jag alltid i den trevliga lilla butiken Gilberto på Via Drapperie.
Har sedan många år tillbaka handlat min parmesanost i Saluhallen hos Alberto som äger Fromaggeria Barbieri. Kommer in strax före lunch en onsdag förmiddag och möts av ett hjärtligt välkomnande. Berättar vad jag gjort denna gång och när jag ska komma tillbaka. Köper alltid minst 2 kilo av den ost som lagrats 36 månader. Den är som en dröm! Med en träffsäkerhet utöver det vanliga skär Alberto ut oststycken som väger exakt det jag bett om. Hans kollega tar över och packar in ostarna för transport. De håller i månader hemma i kylskåpet. Numera har de öppet bara på förmiddagar och enbart kontant betalning gäller. Dröjer mig kvar i Saluhallen och ett kilo valnötter får följa med hem denna gång.
Italiensk glass är med rätta världsberömd. Den absolut bästa glassen äter man hos Gelateria Gianni på Via Monte Grappa. Väggarna är täckta av diplom och artiklar om den lilla pärla. Glassen är fantastiskt och redan de poetiska namnen på de olika sorterna skapar lust. Vad sägs om Le Due Torri, Samuraj eller Il Signore degli Anelli? All glass är gjord på naturliga råvaror och på den ena väggen hänger en karta som visar att citronerna kommer från Sicilien, chokladen från Venezuela och Ecuador, vanilj från Madagaskar, nötterna från Langhe, mjölken från Emilia Romagna, pistagenötter från Bronte osv. Botanisera och njut!
Dags för lunch. Kilar in på trattorian högst upp i Librerie Coop, som har blivit mitt senaste ”måste besöka”. Librerie Coop som inte liknar något annat jag sett tidigare. Precis som namnet antyder är det en bokhandel, men också en affär med ekologiska matprodukter, kosmetik, kafé, en disk för delikata skinkor och ostar, trattoria och enoteca. Här anordnas författarkvällar, välkända kockar kommer på besök och lagar mat, artister och andra. Ett otroligt lockande ställe med massor av folk. I dag provar jag deras ekologiska ostar tillsammans med ett glas vin. Bara serveringen gör mig lockad. Brödet till får man i en liten papperspåse. Njuter av dessa utsökta produkter. Stället är fullt och det droppar in folk hela tiden. Man tar en ekologisk öl tillverkad på något av de små bryggerierna, ett glas vin eller äter. Nu lämnar jag Bologna för denna gång, men kommer tillbaka med fler blogginlägg så småningom – dolda små pärlor, barer, kaféer och mycket annat.

IMG_2647.JPG

Matgatorna i Bologna dignar av allsköns läckerheter!

IMG_7669.JPG

Skinkor, ostar, mozzarella – ja det mesta ätbara hittar man där.

IMG_2948.JPG

Handgjord pasta, bröd och andra godsaker köper jag gärna på Paolo Atti & Figli

IMG_2639.JPG

Världens bästa glass på Gelateria Gianni

Bologna – ”la Grassa” – maten – restaurangerna och så mitt absoluta favorithotell – en pärla utöver det vanliga

Skulle kunna skriva hur många blogginlägg som helst om maten i Bologna. Så kallas också staden ”La Grassa – den feta efter sitt utsökta kök. Experter brukar kalla Bologna ett av världens tio främsta mattempel och jag är beredd att instämma. Var ska man börja? På bra trattorior, osterior och restauranger är allt handgjort. Ofta är det en äldre släkting som står ”back stage” och gör fantastisk pasta, men också unga tar vid. Mortadellan, parmesanosten, skinkorna, grönsakerna, frukten, glassen, desserterna – ja allt.
Har precis kommit tillbaka till Bologna igen. Valet av restauranger är enkelt. Jag har fem absoluta favoriter, det finns många lika bra, men detta är mina val efter många gånger i Bologna och med hjälp av italienska vänner från staden. Samtliga måste bokas i förväg.
Styr stegen mot en av mina favoriter, Trattoria Serghei på Via Piella, en underbar liten gata, i en av de allra äldsta delarna av Centro Storico i Bologna. Under arkader naturligtvis. Öppnar dörren och möts av ett varmt välkomnande. Här känner jag mig hemma. Har varit här otaliga gånger med arbetsgrupper och med vänner. Alltid kan man vara säker på att maten, vinet och servicen är på topp. Så också i kväll. Inleder med tortellini di zuca, följt av deras speciella lantkyckling med rostade grönsaker och avslutar med en tiramisu. Till detta San Giovese från Emilia Romagna. Alkoholstarkt rött vin med lite jordig smak, älskar dessa viner, välj gärna riserva. Avslutar med en espresso. I Italien är kaffe efter lunch alltid lika med espresso, aldrig cappucino, men klart att var och en har frihet att välja det man önskar. Kan man må bättre?
När vi ändå befinner oss på Via Piella kan jag berätta om en annan favorit, Trattoria Dal Biassanot. Namnet betyder vad? Ja, nattsuddaren! Att under den varma årstiden sitta på deras lilla uteservering i den ljumma kvällen är magiskt. Glöm inte att kika ut genom den lilla luckan som finns i muren alldeles bredvid Dal Biassanot. Här ser man kanalerna som går under stora delar av Bologna. Mycket romantiskt.
Vad äter man på Dal Biassanot? Oslagbart är att inleda med deras trio di pasta följt av zucchini fylld med en speciell köttfärssås, ackompanjerad av en välsmakande lite kryddig tomatsås och avsluta med zuppa inglese, en mjuk kaka fylld med citronkräm och toppad med chokladkräm. Jag lovar. Ingen blir besviken.
En annan kväll styr jag stegen över förunderligt vackra Piazza Maggiore, känner Petronius trygga blick när jag går in på Via Clavature och hittar en annan pärla, Trattoria Gianni. Hälsas med kramar och kindpussar och känner mig hemma. En favorit är deras mortadella förrätt – här intar den klassiska mortadellan helt nya skepnader. Sedan tar jag Vitello Tonnato och avslutar med Marscapone con Amaretti, som får en att känna sig som om man förflyttas till himmelriket.
Vandrar den uråldriga vägen Via Saragozza och här känns verkligen historiens vingslag. Fortsätter man på den når man så småningom, San Luca, men i dag är jag på väg för att äta lunch på en annan underbar liten restaurang, Trattoria del Ghiottone på Via Andrea Costa. Stiger in och får ett varmt välkomnande från Christina, en god vän sedan länge, och hennes man. Båda har belönats med flera fina priser för sin ypperliga kokkonst och maten är underbar. Vad sägs om ravioli med en svag smak av citron eller trio di caramello? En smaksensation. Lägg till ljuva efterrätter, en underbar miljö och en varm och välkomnande stämning. Hör dröjer vi oss kvar länge.
Kan inte hoppa över Trattoria Scalinatella där Giovanni tar emot med en stor kram. Lägg till detta antipasto bolognese och pizza som inte är av denna världen. Att sitta ute i den lilla gränden en varm kväll och njuta av inspirerande samtal och av en stämning som är svår att beskriva och som gör att livet känns enkelt.
Var bor man i Bologna? Ja, efter nästan 30 besök i Bologna de senaste tio åren är valet enkelt, mitt absoluta favorithotell heter Hotel Metropolitan, en sällsynt pärla mitt i det historiska centrat. Välkomnas varmt av det trevliga ägarparet, Claudio och Anna och alla andra. Ett mycket fräscht litet designhotell som är nära allt. Jag har varit här med arbetsgrupper, men också på romantisk semester med min man och så fort jag vinkar arrivederci längtar jag tillbaka. Fräscha trevliga rum i huvudbyggnaden, en liten gård med olivträd och utemöbler om man hyr rum där och det senaste tillskottet som snart öppnar – rum med takterrass. Lägg till detta ett alltid lika varmt välkomnande, trevligt bemötande och en inställning att allt går att ordna så blir valet av hotell enkelt. Frukosten är en upplevelse både för öga och gom och mitt emot hotellet finns ett par mycket trevliga barer, men de och utelivet återkommer jag till i nästa inlägg.

image1.jpeg

Hotell Metropolitan – min absoluta favorit i Bologna – Olivgården

image1-1.jpeg

Trattoria Gianni – så mysigt och vilken mat!

image1-2.jpeg

Scalinatella – vilka pizzor – bästa i Bologna!

image1-3.jpeg

Underbar lunch på fantastiska Trattoria del Ghiottone hos goda vännen Christina!

image1-4.jpeg

Fräsch frukost på Hotel Metropolitan – allt är som små konstverk – smaken utsökt!

Inga halvfabrikat på Bolognas trattorier – här pastatillverkning på Dal Biassanot!

image1-5.jpeg

Skickat från min iPhone

Bologna – La Dotta – den lärda staden – och 100 000 studenter skapar en härlig stämning

Bologna har världens äldsta universitet, som grundades 1088, men fick sina formella rättigheter 1158. Fascinerande att tänka på alla lärda män – och numera också kvinnor – som studerat där och bidragit till världens utveckling. Vid Piazza Maggiore ligger den vackra universitetsbyggnaden Palazzo dell´Archiginnasio. Missa inte den anatomisk teatern som bland annat varit en förebild till Uppsalas dito. Kikar man upp mot den vänstra väggen syns en liten glugg. Här gömde sig professorerna för att se att allt gick rätt till.
Dagens universitetskvarter ligger inte där. Jag drar mig mot Via Zamboni. Först passerar jag Feltrinelli, den stora bokhandeln för kurslitteratur. Utanför står ungdomar som delar ut flygblad om någon av de otaliga aktiviteter som äger rum. En diskussionskväll, ett föredrag, disco, konstutställning, en spännande pjäs, ja det mesta.
Sitter med en espresso på ett litet student kafé. Roligt att se alla unga samtala ivrigt över en kaffe eller ett glas vin. Om livet, konsten, filosofiska frågor, historia, ja det mesta kan man höra. Är det inte Dante Aligeheri jag skymtar? Nere vid Via Zamboni? Är det han som bor i utbyggnaden i Bolognas äldsta hus?
Klart det inte är, men Dante var en av studenterna i Bologna. Historiens vingslag känns när man strövar längs Via Zamboni, universitetsområdet. Bologna har inte bara världens äldsta universitet utan det är också Italiens mest populära lärdomsplats. Svårt att bli antagen så när man ser de unga flickorna och pojkarna med sina lagerkransar vet man att det är ett framtida nav i Italien. Är det kanske därför man känner så trygg med bland annat sjukvården? Italien rankades som nummer två i världen inom hälso- och sjukvård av WHO för några år sedan.
Med sina mer än hundratusen studenter är det inte konstigt att Bologna kallas La Dotta, den lärda staden. Lärdom och kunskap är djupt förankrat inte bara hos studenter och professorer utan också hos den vanlige Bolognabon. Bildning är ett centralt inslag i det italienska vardagslivet.
Sent på kvällen kan man möta dessa glada studenter på Il Cicileo. Har tillbringat många härliga stunder där, drickande en Aperol Spritz och deltagit i filosofiska diskussioner av allehanda slag. Överraskas ofta av vilken kunskap de flesta verkar ha om byggnader, konst, kultur och historia.
Lämnar universitetskvarteren och går med långsamma steg tillbaka. Byggnaderna som kantar vägen är otroligt vackra. Bakom fasaderna döljer sig ofta olika institutioner, men ibland också ett och annat kafé, bar eller en liten trattoria.
Slinker in på en bar för att äta aperitivo. Vid sjutiden på kvällen serverar de flesta barer olika små snacks som pizzabitar, sallad, parmesanost, skinka, oliver. Allt ingår i priset så länge det ackompanjeras av en öl, ett glas vin eller något liknande. Middag serveras sent i Bologna så det kan vara ett bra sätt att stilla hungern.
Något som attraherar mig med Bologna är att staden inte främst är till för turister. Det är en levande plats där mässbesökare nog är de som fyller de flesta hotellrummen. Varuutbudet är stort och frånvaron av turistiskt krimskrams är påtaglig. Det blir inlägg om mat, shopping och annat.

image1.jpeg

Favorit på Via Zamboni

image1-1.jpeg

Takmålningar i Palazzo dell’Archiginnasio

image1-2.jpeg

Inspirerande miljö för studier

image1-3.jpeg

På väg mot en av universitetsgatorna

image1-4.jpeg

Porta di Strada Maggiore

Bologna – förför och berör – en pärla utöver det vanliga

Kom till Bologna första gången för ett arbetsuppdrag i början av 2000- talet. Kärleken var inte bara ögonblicklig utan också ömsesidig. Sedan dess har det blivit otaliga arbetsresor till Bologna och jag har fått massor av fina vänner.
Solen strålar från en klarblå himmel. Nyper mig i armen, lika hänförd varje gång. Sitter på Piazza Maggiore, ett av Italiens vackraste torg, också kallad stadens vardagsrum. Här möts människor i alla åldrar när som helst på dygnet. Läppjar på ett glas gott Sangiovese, områdets egna lite jordsmakande, men utsökta vin. Framför mig tronar San Petronio, den mäktiga kyrkan som en gång höll på att bli större än Vatikanen. Därför fick den aldrig byggas färdig. Basilikan är i dag världens femte största kyrka. Sitt namn har den fått av Sankt Petronius, biskop i Bologna under 400-talet. Hans närvaro är fortfarande påtaglig, inte bara i basilikan. Han står som staty på många ställen i Bologna. Reser mig och ska ta er med på en liten rundtur kring detta vackra torg.
På högra sidan syns Palazzo Communale, Bolognas stadshus från 1200-talet. Passa på och ta trappan upp i stadshuset. En gång i tiden red man till tornet. När jag blundar hör jag nästan hovarnas klapper mot stenbeläggningen. Glöm inte att titta upp i taket. Undersköna konstskatter.
I byggnaden bredvid hittar vi det gamla biblioteket. I dag bland annat ett modernt informationscentra som vilar under kommunens ansvar. Låt er förföras av att gå över golvet, blicka ner och se de romerska utgrävningarna. Det är inte särskilt svårt att känna sig närvarande i en helt annan tidsepok.
Ut igen. Kisar mot den starka solen. Se där är den, Fontana Nettuno, en av Bolognas berömda sevärdheter. Överst ståtar Neptun i bara mässingen. Under honom finns sköna kvinnor. Vattnet sprutar ur deras bara bröst. Inte underligt att fotograferna trängs. Har fått mig återberättat att när påven en gång skulle besöka Bologna så anmodades invånarna att täcka denna sensuella, men lite utmanande staty. Lydde de? Nej, Bolognas invånare är vare sig pryda eller lydiga. Kanske därför de attraherar mig?
Piazza Maggiore i historiska centrat är ett av Bolognas landmärken. Det finns många, men särskilt framträder kanske Torre Asinelli och Torre Garisenda. Under medeltiden hade inte bara Bologna, utan många italienska städer fullt med höga torn. Ju rikare och mäktigare familjer desto högre byggnader. Inget nytt under solen med andra ord! Det finns flera bevarade torn i Bologna, men ofta är de en del av en byggnad varför de kan vara svåra att upptäcka. Det är definitivt inte dessa båda torn, byggda under 1100-talet.
Har klättrat upp i Asinelli, det högsta av de båda tornen, 83 meter högt. Många smala och vindlande trappsteg, men man får lön för mödan. Tittar ut över denna undersköna stad. Har tur. Det är klart väder, vilket betyder att jag kan skymta snöklädda berg långt borta. När man står och ser ut över staden är det inte svårt att förstå varför Bologna också kallas la Rossa.
Smeknamnet La Rossa som betyder ”den röda” beskriver Bolognas byggnader, varav många är byggda av rödaktigt tegel även om det också finns en hel del inslag av ockrafärgade hus. Bebyggelsen i det historiska centrat är mycket gammal och längs husen löper vackra arkader, totalt fyra mil som skänker svalka heta sommardagar och skyddar mot regn när sådant faller. Bologna kallas också la Dotta, den lärda (världens äldsta universitet) och la Grassa, den feta (maten). Fortsättning följer.

DSC00439.JPG

Piazza Maggiore – navet i Bologna

P1030930.JPG

Bolognas Stadshus från 1200-talet

P1000555.JPG

Mera från historiska centrat

P1030957.JPG

De berömda tornen – Torre Asinelli och Torre Garisenda – båda från 1100-talet

Bologna 2009 021.jpg

Fontana Nettuno – här vill "alla" ta en bild!

Wien – kaféer, värdshus och vackra Donau

Det vilar ett romantiskt skimmer över Wien och alla dess kaféer. Café Central för filosofiska samtal, men det finns ett par andra som ”måste” besökas. När man träder in på anrika Hotel Sachers kafé får man en glimt av vacker traditionell lyx när den är som bäst. Allt andas elegans. Hotell Sacher har genom åren gästats av berömdheter som Kennedy, Indira Gandhi och den engelska drottningen för att nämna några. Hotellrummen kostar därefter, men ett besök i det vackra kaféet är fullt överkomligt. Är ingen tårtfantast, men kan naturligtvis inte motstå en utsökt bit Sachertårta till kaffet. Den är som en dröm, chokladens kraftfulla smak gifter sig med aprikossyltens sötma. Svävar ut på den tjusiga Philharmonikerstrasse och fortsätter en liten stund i drömmarnas värld. Ett kafé av en helt annan art, Café Hawelka med anor långt tillbaka i tiden. Om Sacher andas elegans utstrålar Hawelka konst, kultur och intellektuella samtal. Hundertwasser och Andy Warhol är bara några av alla berömdheter gästat kaféet. Fortfarande finns det några stambord och man kan se äldre män och kvinnor sitta i timmar och läsa tidningen över en kopp kaffe. Missa inte Hawelkas specialitet, Buchteln, en mycket speciell kaka som alltid gjorts efter samma recept. Till den njuter man gärna en Melange, en variant av Café Cappucino.

Dags att röra på sig efter alla kafébesök och vi flanerar längs ”der schönen blauen Donau” (som inte är så blå längre) och plötsligt hör vi Strauss berömda vals klinga från en av turistbåtarna som passerar förbi. Det är lite av ett skådespel att betrakta båttrafiken och pråmarna som glider fram längs floden och det finns flera trevliga restauranger och kaféer ombord på båtar som ligger förtöjda längs kajen.

Går tillbaka mot Altstadt och målet är Wiens äldsta värdshus Griechenbeisl som grundades 1447. Det förpliktiga och återigen omfamnas man av historiens vingslag. Njuter av atmosfären, en god lunch och en öl. Nu rör vi oss i det gamla universitetsområdet och kan inte låta bli att gå in på Schmauswaberl, ett nöjesställe för studenter och andra med anor från 1700-talet. Spännande med Wien är att man lyckas behålla allt det gamla utan att det känns gammeldags eller passé på något sätt. Kvällens middag avnjuts på förtjusande Loca, en mycket trevlig restaurang på gångavstånd från hotellet och vi avslutar kvällen med en drink i den livfulla hotellbaren.

P1040354.JPG

Sachertårta också på Café Central

IMG_1534.JPG

Anrika Hotell Sacher

P1040381.JPG

Pampiga Donau

IMG_1567.JPG

Wiens äldsta värdshus

IMG_1544.JPG

Wien vimlar av mysiga gränder – den ena vackrare än den andra

Wien – Spanska Ridskolan, valser och Mozart, men också så mycket mera

Wien – Spanska Ridskolan, valser och Mozart, men också så mycket mera

Att komma till Wien är som att träda in i historien kantad av musikens värld. Man hör skolade röster överallt och väntar sig nästan att möta Mozart utanför Operan. Trots historiens vingslag så känns Wien i allra högsta grad som en modern och ytterst charmig stad med trevliga människor, god mat och utsökta drycker. Inleder dagen med frukost på läckra designhotellet Do & Co, högst upp på toppen sitter vi ute och njuter av allsköns läckerheter och med Stephansdomen framför ögonen. Väl ut i solljuset på Stephansplatz ser man ännu tydligare hur pampig och ofantlig kyrkan är. Tänker på att kyrkan byggdes 1160. Känner alltid viss vördnad över så gamla byggnader. Att de fortfarande står där fullt funktionsdugliga.

Ägnar förmiddagen åt fönstershopping, lyxbutikerna längs Graben, stannar till vid Leopoldsbrunnen. Här övar några unga musiker sina talanger och musiken är vacker som en saga. Strosar vidare längs Kärtner Strasse, slinker in i det pampiga varuhuset Steffl. Målet är ett glas vin in deras läckra sky bar. Ut igen och fortsätter att fönstershoppa. Många av affärerna har gamla anor, som Lobmeyer. Affären startade sin verksamhet 1823, ofattbart. Så kul att kika in, blunda och föreställa sig kunderna där för nästan 200 år sedan. Med högtidliga steg går vi in i den berömda operan och att bara kika in är en upplevelse i sig.

Lunchdags och vi styr stegen till anrika Café Central. Här satt berömdheterna Lenin, Freud, Hertz, Trotskij och många andra. Man smittas av atmosfären och snart är vi inbegripna i en spännande filosofisk diskussion tillsammans med några unga fransmän som liksom vi, äter den berömda wienerschnitzeln. Den är utsökt och vi sköljer ner maten med ett gott glas inhemskt vin.

Mätta och glada är vi redo för nya upptäckter och går mot Naschmarkt, en underbar matmarknad ned generösa öppettider. Vi botaniserar bland allsköns läckerheter, tar en kaffe på ett av de trevliga kaféerna innan vi besöker Gustav Klimt Museet. Missa inte det, är en fantastisk upplevelse. Strosar genom den vackra Stadsparken och njuter av all blomsterprakt. Dags att bege sig mot hotellet, duscha och klä om innan middag på Mak restaurang som ligger i anslutning till moderna museet Mak. Båden maten och miljön är helt fantastisk och ger en extra dimension till reseupplevelsen. Återkommer med mera från Wien i nästa blogginlägg.

IMG_1538_web.jpg

Stephansdomen – pampig så det förslår!

P1040364.JPG

Underbart utbud på Naschmarkt

IMG_1527_web.jpg

Gustav Klimt museet

IMG_1529_web.jpg

Exotiska växter i Wien

Dresden – vacker som en saga och en av Europas grönaste städer

Dresden tronar fram som en vacker juvel i Sachsen, 20 mil från Berlin och 15 mil från Prag. Vi befinner oss mitt i Tyskland. Dresden, som med över 60 procent parker och grönområden, är en av Europas grönaste städer kallas i folkmun ofta för ”Elbflorenz”, Florens vid floden Elbe, och det är lätt att hålla med. Historiska centrat är så vackert så att man får en förnimmelse av att befinna sig i sagans värld när man sitter på ett de många kaféerna vid Neumarkt. De må vara turistiska, men utsikten över återuppbyggda Frauenkirche är svårslagen. Återuppbyggda, ja det är svårt att förbigå Dresdens mörka historia. 13 till 14 februari 1944 bombades staden av de allierade och hela Dresden låg i ruiner. Lidandena var ohyggliga och bombningarna har ifrågasatts. Många oersättliga konstskatter förstördes. Länge stod just ruinerna av Frauenkirche som en påminnelse om det fasansfulla kriget. 2005 var kyrkan emellertid återuppbyggd och den är storslagen. Kvarteren och gatorna runt Neumarkt bjuder på den ena historiska sevärdheten efter den andra. Missa för all del inte den pampiga muralmålningen, Fürsten Zug, där man kan följa furstar och prinsar i Sachsens historia.

Korsar den livligt trafikerade Wilsdruffer Strasse och befinner oss i Altstadt, nästan lika förförande vackert. Slår oss ner på ett kafé och bara insuper atmosfären. Lite shopping mellan varven? Vid Altmarkt ligger en utmärkt galleria, Altmarkt Galleria, och man känner plötsligt att det finns ett liv och en vardag också i Dresden. Botanisera i små butiker och strosa runt på de trevliga små gatorna som ligger runt torget, Altmarkt.

Dags att lämna historieboken och bege sig ner mot Elbe. Här ligger flera trevliga båtar som inrymmer kaféer och restauranger, njuter av en iskall öl och blickar ut över den vackra omgivningen. Beger oss över floden och kommer till helt andra delar av Dresden. Här möter vi livfulla kvarter, massor av studenter. Dresden, med sina drygt 500 000 invånare har 40 000 studenter och den unga, glada stämningen märks. Ät gärna middag på Lilla Sosse, nytyskt kök där maten serveras i små glasburkar. På sommaren kan man sitta ute på den charmiga gården och efter en god middag finns det massor av trevliga barer i närheten där man gärna avslutar kvällen. Dresden är en stad som jag gärna återkommer till.

P1040334.JPG

Njuter av all skönhet och historia i Dresden

IMG_1507_web.jpg

Fürsten Zug – en fantastisk muralmålning från svunna tider

IMG_1478_web.jpg

Pampiga Frauenkirche

IMG_1516_web.jpg

Minnesmärke från tiden i forna Östtyskland

Köpenhamn – härliga Nörrebro – design & kaféliv

Nörrebro är en av mina favoriter i Köpenhamn. Det tidigare lite ruffiga och nergångna området har fått en rejäl ansiktslyftning de senaste åren. Visst finns det kvar lite av det ruffiga, men stora delar har förvandlats till otroligt charmiga gator och torg. Stämningen får det att kännas som om man var i en liten by eller mindre stad fjärran från trängseln på Ströget. Tempot är lugnt och avslappnat. Det ”danske smilet” vilar över gator som Jaegersborggade och Elmegade, för att nämna några. ”Alla” tycks hänga på ett kafé eller en bar över en kaffe eller kanske en god öl och ”alla känner alla”.

På den charmiga lilla Jaegersborggade ligger de tätt. Barerna, kaféerna, men också en liten karamellfabrik, en chokladfabrik – Ro Chocolade vars praliner förflyttar en till himmelska höjder, ekologisk kött- och grönsakshandel, spännande design och mycket annat. Nästan allt med ett ekologiskt förtecken. I ena änden av gatan ligger den välkända restaurangen Relais som kan ståta med en Michelinstjärna. Avslappnad och trevlig stämning, spännande nynordiskt kök och fokus på naturviner. På andra sidan gatan ligger den lilla enkla krogen Gröd som lockar massor av folk. En lunch där bjuder på en avslappnad och annorlunda stund. Kaféerna som servar utsökt kaffe ligger så tätt att det är svårt att lyfta fram något. Ett stenkast därifrån kan man antingen smaka all världens öl på Mikkeller (Stefansgade) eller gå till Vinhanen (Baggesengade). När man stiger in på Vinhanen känns det som att förflyttas till en vingård någonstans i Italien. Ett glas vin tappas upp direkt från stora ståltankar och urvalet är stort.

Elmegade en kvarts promenad därifrån bjuder på andra trevliga upplevelser. Slink in på Laundromat café, ta en kaffe och skulle du ha med dig smutstvätt går det utmärkt att fixa det där. Kul och annorlunda kafé. Även här ligger de tätt. De trevliga kaféerna, designbutikerna – varför inte nya skor på Foxy Lady? Själv missar jag aldrig att köpa ekologiska kryddor i den mysiga lilla butiken Kiosk. Strosar vidare i vårsolen och avslutar med en klassiker, två rätters middag på Sebastopol innan vi nöjda och belåtna tar oss hem igen.

Köpenhamn_Gröd April -15.jpeg

Restaurang Gröd – en annorlunda upplevelse – och nej det är inte havregrynsgröt som serveras!

image2.jpeg

Ro – Chokolade – en liten mysig "chokladfabrik"

Köpenhamn April -15.jpeg

Ekologiska kryddor och mycket annat på Elmegade

Köpenhamn Landromat April -15.JPG

Tvätta kläder, dricka kaffe och surfa på trevliga Laundromat

image3.jpeg

Utsökta karameller!

På dolda stigar till Matissemuseet – en favorit i Nice

Nice är mera än hav, berg, doft av soldränkt anis, shopping och mat. I själva Nice finns en uppsjö av trevliga museer – många med fritt inträde. I dag ska jag berätta om min favorit, Matissemuseet. Man kan naturligtvis ta buss eller taxi till Matissemuseet som ligger i Cimiez, stadensdelen som en gång grundades av romarna, men vi ska ta en betydligt mer spännande väg. Hoppar på spårvagnen vid Jean Medicin och åker mot Valrose – l´Université där vi ska gå av. Promenerar genom universitetsparken, Valrose, så betagande skön med otaliga blommor, romantiska dammar fyllda av färgsprakande fåglar, alla ungdomar, så många pussar och kramar man ser där. En massa trappsteg uppåt – förbi några av institutionerna (gå i riktning Theatre Cimiez – men fråga också efter vägen som inte är lätt att hitta). Så kommer vi fram till den lilla romerska muren, in genom ett hål och uppför ännu några trappor och ut på Boulevard de Cimiez. På vänster sida tronar det pampiga gamla Hotell Regina upp sig. Tillflyktsort i början av seklet för otaliga förmögna engelsmän. Blundar och ser framför mig lyxiga cocktailpartyn i vinterträdgården med gäster som Isadora Duncan och kanske Gatsby? Här huserade också Matisse under flera år.

Vi befinner oss nu i stadsdelen Cimiez, dit romarna kom en gång. Jag känner deras närvaro överallt. I olivträdsskogen och på arenan och alla de andra romarlämningarna som man kan besöka i det arkeologiska museet. Det är betagande vackert och det vilar en mycket speciellt stämning över parken. Massor av folk. Föräldrar med småbarn, unga tonåringar som provar sina cyklar i rasande fart, medelålders, äldre, boule spel, ja så livfullt att man blir glad bara att komma dit.

Här ligger Musée Matisse. Själva byggnaden är betagande vacker med sina terrakotta röda väggar och blekt gula fönsterbågar. Jag blir nästa förförd av skönheten. Inne i museet finns vackra målningar, men det som nog berör mig allra starkast är Matisse egna ord om konstnärskapet. Det berättar att han under sin konvalescens efter en lång sjukdom fick ett målarskrin. Detta ingav honom en känsla av frihet, han var ensam och han var lycklig. Att just få hitta rätt i sitt liv är en gåva.

Upplyft av stunden inne på museet går vi mot det gamla klostret, Monastere de Cimiez, grundat av Benediktinermunkar i slutet av 900-talet. Klostret är väl värt ett besök, men själv fascineras jag ännu mera av den betagande vackra klosterträdgården. Här prunkar blomster av alla de slag och utsikten över Nice med Medelhavet i fonden är svårslagen. Vill man nu prova en ännu mer spännande vandring tillbaka mot stranden och Nice centrum tar man den branta trappan från klosterträdgården ner mot Boulevard Pasteur. Det är inte särskilt lätt att hitta vägen, men med ett leende och några frågor är vi snart framme vid målet. Spårvägen vi andra ändhållplatsen Hopital Louis Pasteur. Nu har vi gjort oss väl förtjänta av en kaffepaus på ett litet trevligt kafé, fjärran från turister. Trevlig tur med den utmärkta spårvagnen, hoppar av på Place Garibaldi. Det är dags för en sen lunch och vi styr stegen mot hamnen där vi ska luncha i dag.

IMG_0908.JPG

Utanför Matissemuseet

IMG_1903.JPG

Romarlämningar i Cimiez

IMG_1863.JPG

Blåregn i Parc Valrose

IMG_0220.JPG

Blomsterprakt i Klosterträdgården

IMG_1906.JPG

Rosorna blommar med full prakt i Klosterträdgården