Gå till huvudsajt

Archive: Jul 2015

Sommar i Alperna – paragliding, sommarrodel, ridning eller varför inte skidåkning?

Efter att ha vandrat några dagar i strålande solsken är vi lite sugna på att göra något annat. Vad kan man då göra i Stubaital på sommaren? Ja, egentligen hur mycket som helst. I dag ska vi testa sommarrodel. Solen strålar och det får absolut inte regna för då är rodelbanan inte öppen. Blir svårt att bromsa och riskerna är för stora, men vädergudarna är oss fortsatt nådiga. Kör ut bilden från garaget, tänk att vi inte rört den på flera dagar! Fantastiskt, men nu kör vi några kilometer till Mieders. Upp med liften till 1600 meters höjd och så i de små rodlarna – wow vilken fart, är lite kusligt, men väldigt kul. Lite hisnande upplevelsen som att åka berg- och- dalbana på Tivoli eller Liseberg. Mitt sällskap tycker nog att jag bromsar rätt mycket, men så har banan 40 kurvor och är nästan 3 kilometer lång, Österrikes längsta rodelbana, sägs det. Superroligt är det och det ska jag göra om.

Efter rodelfärden är vi hungriga och tar lunch på mysiga Dorfkrug. I dag blir det ”käsebrot” som sköljs ner av en iskall öl. Perfekt ”after-rodel” mat. Från byn går ett förtjusande litet bergståg in till Innsbruck och vi tänkte ta en tur i dag. Är en trivsam känsla att sätta sig i en av vagnarna på det lilla tåget som inte alls är till för turister utan det är lokalbefolkningen som åker där. Gymnasister, folk på väg till och från sina jobb, andra som kanske ska in till Innsbruck för att shoppa, träffa vänner eller vad vet jag. Så startar tåget och idyllen kan inte vara mer fulländad. I dag tänkte vi inte åka hela vägen in till den stora staden utan vi hoppar av i Mutters, en idyllisk liten bergsby. Vad ska vi göra där? Ja, just ingenting, bara vara som man säger. Tar en kaffe på ett mysigt kafé, strosar runt och byter några ord med ett trevligt par, tittar på Alpkorna innan det är dags att ta tåget tillbaka.

Paragliding, fantastiskt, fascinerande och en upplevelse av att vara ett med universum. Hänförande. Var kan man prova på det? Jo, i Neustift, en bit in i dalen och ännu en liten idyll. Här finns lite mer nöjesliv och kanske är det lite ”glassigare”, fler turister. Tar Serlesliften upp till toppen där mycket duktiga, trevliga och erfarna instruktörer väntar. Tillsammans med någon av dem bjuds man på sitt livs färd. Det kostar ca 100 euro att få sväva fritt som en fågel. Vill man nu inte testa paragliding kan man i stället vandra och avsluta med god lunch på den mysiga restaurangen som ligger på toppen. God mat, utsökt kaffe tillsammans med en hänförande utsikt, vad mer kan man begära?

Efter några härligt aktiva timmar lockar kanske en ridtur och man kan hyra häst i byn. Här finns fina ridvägar där man möter en och en annan vandrare och hör kornas bjällror lite då och då. Kroppen ömmar och det är underbart att avsluta dagen i hotellets Spa, mjuka upp trötta muskler i den ena bastun nyttigare än den andra och sedan en simtur i poolen. I dag har vi verkligen gjort skäl för den utsökta middagen och John Blund kommer ovanligt fort i kväll.

Det är många som kommer till Stubaital för sommarskidåkning på Geltecherbahn. Själv är jag ingen slalomfantast, men nog är det speciellt och mycket läckert att vara mitt bland snö en stekande het julidag. Pass på solen där uppe – det är lätt att bränna sig. Vi lämnar det lite mörka och dystra längst in i dalen, kör förbi det vackra vattenfallen, Krimml. Stannar till och lyssnar på det öronbedövande ljudet och jag låter mig hänföras av naturens kraft. Överallt ser vi de fridsamma vi alpkorna med sin bjällror, några getter och stillheten är fulländad. Alpveckan börjar lida mot sitt slut, snart dags att köra norrut igen, men vi är snart tillbaka!

IMG_4814.JPG

Redo för att kasta mig utför rodelbanan i Mieders!

IMG_4828.JPG

Fascinerande syn – alla som svävar som fåglar i luften.

IMG_2545.JPG

Fler som är nyfikna på vattenfallen!

IMG_4933.JPG

En solstol på en bergstopp – kan det bli bättre?

P1020949.JPG

Det idylliska lilla bergståget.

Vandra i Alperna – den ultimata avkopplingen

Vi bilar ut i Europa varje år och tar då nästan alltid ett stopp over i Stubaital – ett av Jordens absoluta paradis. Har varit där så många gånger – både vinter och sommar och det är en av de platser jag ständigt känner längtan till. Kör långsamt fram genom dalen. Så vackert så att det nästan gör ont. Svänger in i byn. På något sätt är det som om tiden stått stilla även om det klart har skett förändringar. Det vilar ett charmigt gammeldags skimmer över byn.
Vårt favorithotell är ståtliga Hotel Stubaierhof. Hon ligger där som en pistagegrön stor tårta, krönt av blommor i allehanda färger. Kliver in i foajén, möts av det vänliga ”grüs gott”. Det doftar Alper och Österrike. Det är som balsam för själen bara att komma dit. Här verkar stress och jäkt fullständigt bannlyst.
Vi har tur med vädret. Det är väl egentligen det enda som kan vara ett aber för en lång semester i Stubaital. Alperna drar ofta ner regn och lika underbara som bergen är i solljus, lika svåråtkomliga kan de vara i regn och blåst. Nu lyser den däremot, solen, som en glödande diamant och sprider ljus och lycka på allt och alla i byn. Det avgör planen. Direkt till Schlick 2000 för att ta linbanan upp till toppen som ligger på drygt 2000 meters höjd. Det är där vi ska luncha. En njutning att sitta i liften, lyssna på kornas bjällror, höra stillheten, se en och en annan rovfågel över bergstopparna och bara njuta av att finnas till här och nu – mitt i livet. Efter en utsökt Bauernsallad – stor så att den kan räcka till två – är det dags att starta vandringen nedåt.
Förunderligt vackra scener utspelas framför våra ögon. Tystnaden, röda alprosor, djupblåa gentiana och en mängd andra blommor, som jag inte kan namnge. Stigen är smal och brant så det gäller att se upp var man sätter sina fötter. Vi vandrar långsamt, stannar och blickar ut över dalen. Ser en örn sväva mellan alptopparna. Starka känslor som man inte kan sätta ord på uppfyller en. Plötsligt har den kommit. Den där känslan att man är ett med naturen. Man bara existerar och alla barriärer, gränser och hinder är helt utsuddade. Upplevelsen är oslagbar. I fjärran hör vi alpkornas mysiga bjällror och det betyder att vi närmar trevliga och mysiga Schlicker Alm med alla sina djur och egenhändigt producerade ostar, smör och annat gott. Vad smakar bättre än en iskall öl när vi nu avverkat den svåraste biten och mer än hälften? Slår oss ner, lyssnar på glad alpmusik.
Fortsättningen är lätt. Bredare väg och vi närmar oss mjuka gröna alpängar där de runda ljusbruna korna betar och strax når vi målet för nästa stopp – lilla idylliska Froneben Alm. Utanför betar inte bara korna utan även får och getter. Och minsann. Är det inte några söta små Shetlandsponnyer som jag noterar i ögonvrån? Jo, visst, mini till och med, med knubbiga magar, långa luggar och manar. Några höns sprätter belåtet intill det lilla huset. Idyllen kunde inte vara mer fulländad.
Slår oss ner vid ett av uteborden. Hälsas ”grüss gott” av alla man möter. Byter några ord med gästerna som sitter vid bordet bredvid och vi är snart inbegripna i ett livligt samtal om bergslivet och vilken frid och stillhet det för med sig. En del sitter med en stor ölsejdel framför sig, men lika många dricker enbart en pfiff, den lilla ölen på 0.2. Andra äter aprikostårta eller stora glassar. Det finns något livsbejakande och njutningsfullt med att vandra i Alperna. Det ska vara sol och fint och stopp på mysiga ställen för förtäring längs vägen. Inte bara hårt slit och umbäranden. Väsensskilt från nordiska fjällvandringar.
Tillbaka på hotellet för att njuta av deras utsökta Spa. När jag sitter i bubbelbadet, känner värmen och ser snön i fjärran så är det inte långt från att befinna sig i Paradiset.
Dags för middag. Fem rätter. Salladsbuffé, soppa, förrätt, ett urval mellan fem huvudrätter, ostar eller dessert. Maten är utsökt och präglad av det moderna österrikiska köket. Inga tunga wienerschnitzlar här även om dalens specialiteter finns när man ska välja huvudrätt. Vi är nattugglor och njuter några ”kleine braune” (det kaffe som liknar espresso machiato) innan det är dags att krypa ner under tjocka dunbolster. Trots dagens värme är det svalt. Vi befinner oss ca 1000 meter över havet och nätterna är aldrig varma. Luftkonditionering behövs helt enkelt inte. Balkongdörren är öppen på glänt. Nära och i fjärran hörs kyrkklockorna slå ett slag. En behaglig trötthet kommer över oss båda och vi släcker ljuset, sluter ögonen och snart befinner vi oss långt borta i drömmarnas värld. Fortsättning följer.

IMG_4711.JPG

Njutning på en Alptopp!

IMG_4723.JPG

Storslagen utsikt

IMG_4984.JPG

Mysig paus på Froneben Alm

IMG_4605.JPG

Alpkor – idyll så det förslår!

IMG_4976.JPG

Den utsikten tröttnar man inte på i första taget – på balkongen!

Nice i juli bjuder på så mycket mera än strandliv!

Nice är en återkommande favorit särskilt under våren, men nu är jag där några dagar mitt i juli månad. Det är varmt, soligt och massor av folk på stränderna. Själv är jag inte där främst för strandliv, men vad gör man i juli månad om man inte är i Nice för att sola och bada?

Det finns hur mycket som helst att njuta av under sommaren. Vädret är varmt och att strax före skymningen sätta sig på mysiga Ruhl Plage, läppja på ett glas rosévin och blicka ut över ett azurblått Medelhav – det är livsnjutning av bästa klass.

Ett annat tips är shopping – affärerna börjar med ”soldes” – sommarrea – någon vecka in i juli och då kan man göra verkliga fynd – mycket bra märkesvaror för halva priset! Gallerie Lagayettes, men också affärerna längs hela Jean Medecin inbjuder till att förnya garderoben. Att botanisera bland småbutikerna i Vieux Nice är alltid lika kul och ett nytt fynd är den lilla läderaffären – Vannerie – Atelier Cuir- där allt görs för hand. Sandaler, väskor mm – allt till högsta kvalitet. Bara att prata med den trevlige ägaren gör att det är väl värt ett besök där.

Mysigt är också att hyra en av alla de blå cyklarna som finns till uthyrning – cykla längs Promenade des Anglais – kolla på alla härliga och udda figurer man möter!

Andra lördagen i månaden är det en trevlig marknad på torget framför Place de Justice. Här säljs allsköns prylar och det är en kul och livlig stämning. Om man missar den marknaden finns ju alltid suveräna Marché aux Fleurs. Själv tröttnar jag aldrig på att flanera där, botanisera bland kryddor, lavendel, oliver, ostar och så klart frukter, bär och grönsaker.

För egen del vore det omöjligt att åka till Nice utan att luncha på favoriten framför alla andra – Café de Turin. Får många kramar och kindpussar och hälsas som en vän – blir man glad av. Att sedan njuta av ostron, crevettes och iskallt vitt vin – avsluta med husets chokladmousse och en liten Noisette är livskvalitet. Svävar på lätta steg därifrån- korsar La Promenade du Paillon och kan inte låta bli att göra som alla barnen – svalka mina fötter i fontänen innan jag styr stegen mot Le Grand Café de Lyon, sluter ögonen, ler för mig själv, njuter. Vilken härlig dag, men i morgon blir det nog en solbädd på Ruhl Plage – massor av folk – men det något speciellt att simma i det salta turkosblåa havet.

image1.jpeg

Skaldjur på Café de Turin är som en dröm!

image1-1.jpeg

Många svalkar sig med hjälp av fontänen vid Promenade
du Paillon!

image1-2.jpeg

Köpa handgjorda sandaler eller en väska på Vannerie!

image1-3.jpeg

Varför inte utforska Nice med cykel?

image1-4.jpeg

Avslutar en härlig dag på favoriten Ruhl Plage – att njuta livet i deras nybyggda Lounge är underbart!

Grasse – parfymens Mecka – men också så mycket mera

På många sätt är Grasse en typisk sydprovencalsk stad – platanerna, alla trevliga barer och kaféer, marknaderna, det glada och öppna folklivet – ja hela atmosfären andas Provence, MEN – parfymens hemstad gör den speciell.

Parfymindustrin startade redan på 1700- talet och här ligger parfymhusen tätt. De erbjuder gratis rundturer – smart affärsidé för alla ( i alla fall nästan) handlar otroligt mycket i butikerna efter turen som verkligen är intressant – kan varmt rekommenderas – oavsett om man vill köpa några ljuvliga väldoftande produkter eller ej! I år firas jasminens år – och så klart köper vi tvålar och lite annat efter rundturen på Fragonard. Vi får också lära oss att i hela världen finns det enbart 15 ”nose” – näsor – personer som skapar nya dofter också till alla berömda parfymer i världen. Mycket intressant!

Grasse bjuder emellertid på så mycket mera. Staden har en gammal historia och det är mysigt att bara strosa runt på kullerstensgator – sitta på något kafé och prata med folk. Befolkningen är öppen och nyfiken och det är lätt att få kontakt och prata med människor. Nu när vi är där – i mitten av juli- är det förvånansvärt få turister och den största turistinvasionen tycks vara i augusti.

Kan inte låta bli att gå in på Venturini – en liten mysig affär med gamla anor. Här kan man köpa Fougasettes – en sorts mjuka bröd med smak av apelsinsaften – en specialitet.

Ett annat trevligt ställe att besöka Les Terroires Gourmandes där man finner allsköns läckerheter som lokalt tillverkad tapenade, oliver, honung och mycket annat. Man kan även njuta av ett glas gott vin – och köpa hem en flaska om lusten faller på.

Det är varmt, men ett sinnrikt system längs gatorna bjuder på skön svalka. Högt upp hänger någon sorts behållare som sprutar små fina vattendroppar – svårt att beskriva, men ljuvligt i hettan.

Det finns massor av mysiga kaféer, trevliga matställen och även utsökta stjärnkrogar som La Bastide Saint Antoine. Här bjuds man på en matupplevelse som förflyttar en till himmelska höjder både vad gäller mat och utsökta viner. Dyrt – ja men också en upplevelse utöver det vanliga.

image1.jpeg

Fragonard – ett av de mer berömda parfymhusen.

image1-1.jpeg

Venturini – där man bakat Fougasettes sedan 1923.

image1-2.jpeg

Utsikt Skickat från min iPhone

image1-3.jpeg

På les Terroires des Gourmandes kan man botanisera bland lokala produkter av högsta kvalitet.

image1-4.jpeg

En av många utsökta desserter på La Bastide Saint Antoine – kokkonst av allra högsta skolan förvandlar måltiden till en teaterföreställning!

Mougins – en förtrollande pärla i Provence

Det är något magiskt över Provence och det är inte alls förvånande att regionen drar till sig människor – här har varit bebott sedan förhistoriskt tid.

Njuter just nu på förtjusande Mas de Mougins – en liten typisk provencalsk ”gård” som erbjuder fem underbara rum, en pool och en ljuvlig sydfransk frukost med olika läckerheter som hembakad quiche, kakor, pannkakor förutom ostar, frukter, bröd och mycket annat! Här dröjer man sig kvar länge.

Har varit så många gånger i Provence och likväl var Mougins okänt för mig. Picasso levde sina sista år i Mougins och fortfarande är byn influerad av konstnärer och gallerier. Många fler kända personer har bott här – Christian Dior, Yves St Laurent och till och med Churchill!

Mougins är också ett välkänt mattempel. Här har t ex Ducasse och många andra drivit krogar – och varje år hålls det en internationell matfestival – Les Etoiles de Mougins

Mougins är nästan som en saga där hon klättrar sig upp för berget med sina gamla provencalska hus och utsikten mot Medelhavet är så vacker så att man får tårar i ögonen. Dess historia är så gammal att man har svårt att ta det till sig. Stadsmuren omger fortfarande staden och det är lätt att blunda och drömma sig tillbaka.

Massor av mysiga restauranger och kaféer – Le Rendez Vous de Mougins bjuder på fräscha luncher och gott kaffe och när det gäller middagar så föll vi handlöst för Clos de Basile som ligger nära vårt utsökta Mas. En förtrollande trädgård, ett underbart franskt kök tillsammans med ljuvliga viner. Missa inte Caves de Mougins – riktigt bra viner och en underbar miljö.

MACM – konstmuseet är fantastiskt fint. Mougins är förvånade turistfritt trots att det är mitten av juli – kanske trängs alla turister längs kusten?

Den provencalska natten är magisk och nu spelar cikadorna – god natt

image1.jpeg

Förtjusande Mas de Mougins – helt underbart litet ställe.

image1-1.jpeg

Mougins är verkligen otroligt vackert!

image1-2.jpeg

Fräsch lunch på Le Rendez Vous i

image1-3.jpeg

Vieux Mougins – så fint!

image1-4.jpeg

Middag på förtrollande Clos de Basil – magiskt

Total frihet – bilar ut i Europa – börjar med biltåg från Hamburg

Så är dags igen – att packa bilen och köra ut i Europa – älskar den friheten och vi gör det någon gång varje år – oftast på sommaren men ibland också under andra årstider. Bron över Sundet till Köpenhamn sedan ut på den utmärkta motorvägen till Puttgarden. Ibland gör vi ett snabbt stopp längs vägen, men i dag hägrar lunchen på färjan mellan Rödby- Puttgarden. Passerar ett vackert danskt landskap – blickar ut över ett soldränkt hav när vi kör över Faröbroarna. Kör ombord och snabbt upp i restaurangen som bjuder på buffé ( är ingen bufféälskare men denna är fräsch med mycket grönsaker. Havsutsikten är svårslagen – ett besök i taxfree butiken innan det är dags att köra av bilen och bege sig ut på tyska Autobahn. Trafiken är tät och tempot högt men Skickat från min iPhone

Knappt två timmar senare är vi i Hamburg – tack vare GPS går det numera lätt att hitta till Altona – stationen där bilen ska lastas på tåget senare i kväll. Vi försöker komma i god tid så att vi hinner äta middag på vår favorit – Goldene Gans – supergod mat och goda viner för den som inte ska köra ombord bilen på tåget! Altona är en trevlig stadsdel – påminner om Mitte i Berlin eller Nörrebro i Köpenhamn – lätt att fördriva några timmar här innan tåget ska gå.

Äntligen – bilen på tåget och vi installerar oss i vår sovvagn – får vatten – vin och nötter – sängarna bäddas med sköna lakan och snart sover vi gott.

Tidigt frukost på tåget och snart dags för avlastning i Lörrach ( Basel) – hörs snart igen!

image1.jpeg

Buffén ombord på färjan.

image1-1.jpeg

På väg ut i Europa!

image1-2.jpeg

Suveränt god mat på Goldene Gans i Altona.

image1-3.jpeg

Bilen på körd ombord på tåget och nu dags att gå till vår sovvagn.

Skickat från min iPhone

Skagen – hav, sand, sol och romantik

Det vilar ett romantiskt skimmer över Skagen och det känns som att kliva rakt in i en Skagenmålning. Jag kan nästan se Marie Kröyer och Anna Ancher i sina vackra långa vita klänningar vandra längs stranden i solnedgången. Ljuset är speciellt och det är inte svårt att förstå varför Skagen lockade massor av konstnärer i slutet av 1800-talet och en lång bit in på 1900-talet. Det finns något förförande över Skagen, i dess positiva mening. Perfekt för en långhelg och höstens stillhet där är minst lika mysig som högsommarens vimmel.

Själva Skagen med sina 8 000 invånare är lika betagande charmig som ett vykort. De blekgula husen med den vita kanten högst upp på taket är karakteristiska. Charmiga små affärer, mysiga kaféer och ”kroer” bjuder en välkommen. Missa för all del inte Bröndums där Skagenmålarna höll till och där man än en gång känner sig närvarande i det förflutna. Att efter en god lunch dricka sitt kaffe i den förtjusande trädgården är underbart. Skagen är ett eldorado för den som tilltalas av Skagen målarna. Michael och Anna Anchers hem är öppet för besökare och här finns också ett trevligt litet museum, som ger en inblick i konstnärernas liv. En av mina absoluta favoriter bland konstmuseer är utan tvekan Skagens Museum. Det är svårt att med ord förklara den speciella atmosfären och jag blir lika berörd varje gång jag är där.

Lika berörande fast på ett helt annat sätt är Kustmuseet i Skagen. Här kan man se hur de fattiga fiskarna levde och man blir också varse hur många liv det vackra havet har tagit. Havet är påtagligt överallt i Skagen och att sitta nere vid hamnen, se alla havsfåglar, fiskebåtarna och känna doften av hav är underbart. Slå sig ner på någon av de många restauranger som finns där och njuta pinfärsk fisk är nästan ett måste när man är i Skagen. När vi nu är inne på havet så får man naturligtvis inte missa Grenen, Jyllands nordligaste spets. Här möts Kattegatt och Skagerack och i fjärran skymtar man mängder av stora lastfartyg på väg någonstans. Vill man inte promenera ända ut till den vackra fyren så kan man åka en sorts ”tåg”, Sandormen som tar en längst ut på spetsen.

Själv har jag hittat en ny favorit i Skagen, Gl Skagen som egentligen utgör en del av Skagen, men ändå ligger helt för sig själv som en egen liten by. Sanddynerna och klitterna tycks oändliga och utsikten över Nordsjön är minst sagt betagande. Senast bodde vi på förtjusande Ruths Hotel som verkligen ger en upplevelse utöver det vanliga. Här finns en exklusiv gourmetrestaurang, men också ett betydligt mer prisvärt brasseri – båda mycket bra.

Sanddynerna är fascinerande och den vandrande sanddynen Råbjerg Mile räknas faktiskt som en alldeles äkta öken. Sanden tar och sanden ger och det är spännande att besöka St Laurenti kyrkan, byggd på 1300-talen, men stängd från 1756 just för att sanden var på väg att begrava kyrkan. I dag är det nästan bara tornet som syns. Naturens krafter är mäktiga och nog känns de påtagliga uppe på Jyllands Nordligaste spets. Jag måste snart tillbaka till Skagen.

P1000815.JPG

Grenen där de båda haven möts – Kattegatt och Skagerack – fascinerande för man kan faktiskt se det med blotta ögat.

P1000859.JPG

Strand och hav överallt!

P1000788.JPG

Strövtåg i Gl Skagen

P1000794.JPG

Fascinerande landskap i Gl Skagen

P1000831.JPG

Bröndums får man bara inte missa.