Gå till huvudsajt

Archive: Sep 2015

Elba – förtrollande skönhet – fjärran från massturism

Kör genom det vackra toskanska landskapet på någon liten väg som ska ta oss till Piombino. Målet är färjeläget för vidare färd till Elba. Det första som far genom mitt huvud när jag tänker på Elba är Napoleon och hans 100 dagar på ön mellan 1814 och 1815. Ja, hans villa är vacker som en saga, men den kändes säkert liten för honom. Nu går jag händelserna i förväg, vi har hittat till färjeläget och kört ombord på en ståtlig färja. Solen strålar, Medelhavet är så blått att det nästan är overkligt och skönheten är betagande. Så lägger båten till i Elbas ”huvudstad” Portoferraio. Förälskelsen sköljer över mig i samma sekund som vi går i land och jag blickar hänförd ut över denna lilla idyll i Toscanas skärgård. Det är lunchtid och vi är hungriga. Får syn på en sval fiskrestaurang som viskar inbjudande, ja så känns det och vi blir inte besvikna. Äter en av de bästa fiskrätter jag någonsin smakat, lätt kokt Medelhavsfisk av något slag, grönsaker, salt och olivolja. Så enkelt, så gott och läckerheterna sköljs ned med iskallt krispigt vitt vin från Elba.

Styr stegen mot centrum, ja centrum? Portoferraio är en liten ort med ungefär 13 000 invånare av de 30 000 som finns på ön. Så glöm storstad, galen shopping eller stormarknader. Här är det annat som råder. Historien är så gammal att den dateras tillbaka till bronsåldern och sedan dess har folkslag som etruskerna, romarna och många andra tagit ön i besittning. Familjen Medici har också haft ett finger med i spelet, men långt senare. I dag är ön en fridfull del av kommunen Livorno. Gruvor och fiske har varit viktiga, men numera utgör turismen en central del – dock fjärran från massturism och vi träffar inte en enda nordbo när vi är där.

Själva centrum är väldigt pittoreskt med hus i glada färger. Strosar vid hamnen och njuter doften av nyfångad fisk och hav. Ön är kuperad och naturen känns vild så fort man kommer en liten bit ifrån Portoferraio. I dag ska vi dock ägna större delen av tiden åt denna pärla. Vi stärker oss med en kaffe innan vi börjar den branta vandringen upp mot fästningarna – Forte Falcone och Forte Stella. Mellan dessa, nästan som på en plattform, ligger Napoleons hus, Villa dei Mulini. Han hade också ett sommarresidens några kilometer utanför staden. Villan är vacker, forten och försvarsmuren är mycket intressanta, men pärlan är det helt betagande utsikten. Vi dröjer oss kvar länge och bara njuter av all förförande skönhet som omger oss. På vägen ner besöker vi den vackra kyrkan, Referenda Misericordia och i det lilla museet får vi en inblick i hur livet gestaltade sig under 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Spännande och lärorikt. Havet drar och vi slår oss ner på en mysig uteservering och njuter ett glas iskallt vin från Elba, strosar i affärer en stund, pratar med några som fötts och levt hela sina liv på ön. Öar har en speciell dragningskraft och människorna har formats av livsbetingelserna fjärran från fastlandet. I dag går det snabbt och lätt att ta färjan till Piombino, men det är inte så längesedan som öborna var utelämnande åt varandra. Det börjar bli dags för middag och missa absolut inte La Vista Ristorante som ligger precis vid strandkanten. Mer romantisk miljö är svår att hitta och maten lyfter en till himmelska höjder. Vilken fisk, vilka skaldjur. Naturen, stränderna med kristallklart vatten, de rara människorna, orördheten på landsbygden, den goda maten och vinet – ja skälen är många för att åka till Elba och vi kommer tillbaka.

P1000708.JPG

Hamnen med alla vackra och glada hus i bakgrunden.

IMG_6126.JPG

På väg uppåt mot Forte Falcone.

P1000720.JPG

Betagande utsikt över Medelhavet.

P1000715.JPG

Vindlande gränder och många trappor.

P1000727.JPG

Portferraio från ovan

Knuthenborg – så nära safari som man kan komma – nästan på hemmaplan

Sugen på safari, men just nu finns det inte tid. Minns med glädje safarin i Sydafrika när jag var där med jobb för något år sedan. Djur fascinerar genom sin lyhördhet och förmåga att läsa av kroppsspråk, som ju är ett av mina forskningsområden. Bestämde oss för att ta en heldag på Knuthenborg, en safaripark som ligger på södra Lolland och knappt två timmars bilresa för oss som bor i Skåne – annars kan man flyga till Köpenhamn och enkelt ta sig till safariparken som verkligen är värd ett besök. Jag blir imponerad över ensamheten och den totala avsaknaden av allt ”tingel – tangel”. Så befriande. Nu ska tilläggas att det är lågsäsong – i juli är det säkert helt annorlunda. Själv försöker jag besöka de flesta platser ”off- season” – får en helt annan upplevelse då.

Vi startar vid 10-tiden från Malmö, tar en snabb lunch längs vägen och är framme i safariparken två timmar senare. Checkar in, betalar och sedan känns det som om det bara är vi och vår bil i hela parken.

Första anhalt är tigermatningen. Vi står bakom ett tjockt plexiglas och tigrarna stryker så nära att det känns som om de kunde äta upp en. Spännande. Ingen trängsel där heller medan vi väntar på tjejen som ger tigrarna några köttstycken. Det är bara den ene som håller sig framme – den store hannen. Matningen här är enbart för besökarna – i själva verket får varje tiger 7 kilo kött med päls och benknotor varannan dag. Man kan rysa lite, men det är så vildmarkslivet fungerar. Efter matningen kör vi in i tigerreservatet – spännande att färdas genom olika säkerhetsslussar. Det ger en bra inblick i vilda djurs liv. Det är liksom ingen lek. Man öppnar inte bilens fönster. Samma sak gäller hos vargarna som ser så rara ut där de springer. Liknar ju hundar, men inte heller där ska man sticka ut en arm!

Sedan blir det apbussen och den är kul också som vuxen. Aporna kastar sig handlöst upp på bussen för att få ta del av de små godisbitarna vi tilldelats av ”skötaren”. Apornas drag är verkligen mänskliga och jag kan inte låta bli att le är jag ser hur de tigger så länge vi har några små bitar kvar – men sedan ger de sig iväg. Mänskligt? Ja, det finns helt klart paralleller och det är kanske det som gör att vi människor fascineras av djuren?

Dags att ge sig ut på savannen och det känns så nära den afrikanska savannen som man bara kan komma även om vi är fjärran från Afrika. Girafferna lockar och förför, charmar under långa täta ögonfransar och vi får lära oss att en giraff i vilt liv enbart sover en timme per dygn, stående. I den trygga safariparken blir de mer avslappnade, lägger sig ner och sover längre, vilket på sikt skadar deras knän. Hur är det med oss människor? Behöver vi kanske också en hel del aktivitet av olika slag för att må väl? Zebror, fridfullt betande, noshörningar, vattenbufflar och kameler innan vi beger oss till Nordamerika och möter bisonoxar som absolut inte viker ett steg åt sidan när vi kommer med bilen. Vad göra? Köra ut i gräset och hoppas att bilen inte ska fastna. Det är strängt förbjudet att tuta på djuren. Att tuta betyder fara. Vi kör genom parken på egen risk. Alltså om en åsna, som gärna sticker i huvudet genom rutan (om man nu vevar ned den) biter sönder kanten så får man stå sitt kast. Nej, ingen skadade vår bil, men känslan av att vara lite utlämnad ger en extra dimension.

Det finns kafé, restaurang, butik och lekplats i slutet av parken. Snyggt och välordnat och ett paradis för barn. Själva körde vi mot utgången, hälsade på lamadjuren innan vi nådde förtjusande Bandholm hotell, med hotell privilegier från 1692 och med en byggnad från 1800-talet. Här bjuds man övernattning med utsikt över havet och en gammaldags charm. Ljuvligt SPA om man önskar.

I dag, torsdag, dags för helt nya färder. Jag ska till Bokmässan med min nya roman – Kärlek och svek och med en massa av mina andra böcker. Om någon av er läsare är på Bokmässan torsdag och/eller fredag så kom gärna till monter C 00:05 så ses vi där! Några länkar om min nya roman måste bara få vara med!

http://www.hd.se/lokalt/bastad/2015/09/22/vad-han
dlar-din-bok-om/

http://bastad.lokaltidningen.se/bjareforfattare-a
ktuell-med-karlek-och-svek-/20150915/artikler/150
919760/1065

http://www.smalanningen.se/article/fran-morker-mo
t-ljuset/

IMG_7416.JPG

Stilla och trygga kameler (eller är det kanske dromedarer)?

IMG_7342.JPG

Så nära – så nära – visst är den fascinerande – tigern!

IMG_7374.JPG

"Savannen" med giraffer, men också zebror, noshörningar, vattenbufflar och många andra djur!

IMG_7405.JPG

Flyttar sig inte – utan vi får köra ut på gräset – strängt förbjudet att tuta i safariparken annat än vid fara!

IMG_7397.JPG

Åsna på besök i bilen – tur det inte var en tiger eller en varg!

IMG_7425.JPG

Suveränt mysiga Bandholm Hotell!

DMZ – möte mellan två diametralt olika världar och plötsligt känns kriget nära

Nej, jag har aldrig varit i Nordkorea. Det närmaste jag kommit var resan från Seoul till DMZ – den demilitariserade zonen mellan Syd- och Nordkorea – två länder där ännu ingen fred slutits. Började dagen tidigt, tog tunnelbanan in till centrum för möta vår guide och våra medresenärer. Det var vi, ett par från USA som skulle adoptera ett litet barn från Sydkorea och två yngre killar. Klev på bussen och färdades längs floden som utgör en gränsen mellan de båda länderna. Guiden var fantastiskt duktig och vi fick lära oss massor som vi inte visste. Han är ung, men det vilar ett vemodets skimmer över hans ansikte. Sorgen över att Korea är ett delat land och han delger oss drömmen om att en dag ska de båda länderna ska enas. Efter ett par timmars färd till Imjingak är det dags att byta till en buss som tillåts i den demilitariserade zonen. Väntan är lång eftersom man måste vara minst 30 personer i en buss för att få resa vidare och man kan lugnt säga att det inte är någon direkt trängsel för att resa till DMZ.

Så småningom bär det av och nästa stopp görs vid de underjordiska tunnlar som grävts av nordkoreaner för att nå Seoul. Det vilar en kuslig stämning när vi befinner oss där nere i underjorden. Luften är speciell och det känns ganska skönt att komma upp igen. Vi är alla dämpade och när vi får höra om de speciella tillfällen då vissa syd- och nordkoreanska släktningar får träffa varandra så har jag svårt att hålla tillbaka tårarna.

Vidare till DMZ – där det vimlar av unga soldater, som gärna låter sig fotograferas med oss. Så är vi framme vid det ställe där man kan se över till Nordkorea. Dimman ligger som en slöja, men med hjälp av kikare kan vi skymta den gigantiska nordkoreanska flaggan i fjärran. Soldaterna med skarpladdade vapen överallt runt oss. Man får inte passera en viss linje. Det här är verklighet. Ingen krigsfilm. Omtumlade går vi till den lilla shopen där man kan köpa nordkoreanska varor. Vi tar alla vars en nordkoreansk öl, bara för att ha smakat.

När vi går tillbaka till den lilla minibussen är tystnaden total. Tror att vi alla är mer berörda än vad vi kanske trott att vi skulle bli. Tysta åker vi till nästa punkt på resan. Dorasan, järnvägsstationen, som vaktas av soldater. Modern och elegant. Tågtiderna står uppställda på en dataskärm, men det råder en spöklik stämning. Varför? Jo, för att här har aldrig passerat ett enda tåg utan detta är en dröm om att en gång ska det bli fred mellan Nord- och Sydkorea och då ska tågen kunna passera. Tanken är att man till och med ska kunna resa ända till Europa med tåg. Frågan är när vi får uppleva den dagen? Tillbaka i Seoul så har vi fått ett annat perspektiv på så mycket. Hemresan närmar sig och det här är ett land och en stad som berör och ger så mycket. Vi kommer tillbaka!

P1060776.JPG

DMZ – ja det är något som berör – mycket intressant och lärorikt!

P1060773.JPG

Väntar på att gå ner i tunnlarna – otroligt stark upplevelse!

P1060789.JPG

Blickar ut över Nordkorea – längst till höger kunde man se den gigantiska flaggan (med hjälp av kikare).

P1060795.JPG

Dorasan – tågstationen – ja jag har medvetet klipp bort soldaternas ansikten!

P1060775.JPG

Minnesmonument vid den 3:e tunneln.

Seoul – fascineras av helt olika städer i staden

Med tanke på att Seoul har 25 miljoner invånare i storstadsområdet och 10 miljoner i själva centrum är det inte förvånande att man hittar så totalt olika stadsdelar, nästan som egna städer i staden. Har bara sett en bråkdel, men det är ett par man måste besöka. Insadong må kallas turistkvarteren, men det västerländska inslaget är nästan obefintligt så för oss känns det inte så särskilt turistiskt. Här hittar man mängder av konsthantverk, små butiker som säljer fina varor och man kan också besöka olika ateljéer. Tehusen är många och ett av de mer spektakulära teerna vi drack var fryst te, otroligt läckert och svalkande i värmen. I Insadong fann vi också vårt favoritkafé som hade ett eget lite rosteri. Utsökt kaffe som fick följa med hem till Sverige. Lyckokakor är en annan specialitet som man absolut inte vill missa. Att få sitt turnummer och trevliga visdomsord från unga glada pojkar lockar inte bara mig, utan många längs huvudgatan i Insadong.

Diametralt motsatt stämning möter man i Itaewon. Min uppfattning – lite slitet, stökigt – nöjesområdet framför alla andra i denna världsmetropol. Här fanns – och finns amerikanarna (glöm inte att kriget fortfarande pågår) – turister, men också inhemska medborgare. Barer, alkohol, disco, musik, restauranger – ja vill man roa sig ska man gå hit, men som ni säkert kan läsa mellan raderna så förstår ni att denna stadsdel inte är min favorit. Prostitution och allmän dekadens, men missa det för all del inte. Det är en del av Korea som ger vissa vibbar av krig – ”back-stage”.

Efter dessa så olika delar tar vi en snabb tur till själva centrum, njuter av extremt ultramoderna byggnader, lyxen och shoppingen innan vi tar oss till National Museum of Contemporary Art. Försjunker för en stund i kultur av den moderna arten och sedan ut i parken där vi plötsligt möter ett gammalt tempel igen. Det fascinerar – nytt möter gammalt – överallt. Efter strålande sol under några dagar är det som om himlen öppnat sig. Det ösregnar, vi går under paraplyer (regnskur hade aviserats) när vi plötsligt hör en svensk röst ropa på oss. Anders, en kille som vi pratade mycket med på planet mellan Tokyo och Seoul har en kort stund över mellan olika businessmöten och så ses vi i denna 25 miljonerstad. Nog är det märkligt med möten av olika slag.

Tillbaka till hotellet och vi har bett om tips på någon restaurang där de själva (de som jobbar på hotellet) äter. Inte japansk eller koreansk lyx (det har vi testat nu några dagar) utan vardag för genomsnittsbon i Seoul. Får en adress, tar en taxi, hoppar av och känner oss som de mest främmande fåglar man kan tänka sig. Stökigt, enkelt, inte en enda västerlänning så långt ögat når. Vi slår oss ner ute – det är varmt. Beställer – kött är det som bjuds med kimchi av olika slag. Vi tar det dyraste, som ändå är extremt billigt. Tänker att det nog är bäst. Vin finns inte, men öl. Servitrisen försöker förklara hur vi ska äta detta, köttet grillar vi själva i den stora grillen som är mitt i bordet. Ja, ni läste rätt. Vid varje bord finns någon sorts grill, en fläkt ovanför och så får vi vars en sax. Köttet klipper man nämligen i bitar och det rullas in i någon sorts blad och avnjutes tillsammans med kimchi och koreansk öl – mycket gott. Vid bordet intill sitter en grupp unga koreaner. Plötsligt kommer en av killarna fram till mig med sin mobil och säger – det är telefon till dig. Snabbt far en tanke genom huvudet – vad är detta och vem kan vilja nå mig via en 20- årig koreans mobil? Tittar tvekande på honom, han räcker luren till mig. Hotell W är i telefonen och säger vänligt att ungdomarna såg att ni var västerlänningar och undrade om ni behövde hjälp med hur man ska äta maten här. Blir rörda, tackar killen och de andra och pratar natten lång med dem om våra olika vanor och kulturer. Så långt borta, men ändå nära och upplivade tar vi oss med buss ”hem” till hotellet. Avslutar kvällen med en kaffe på vårt nyfunna favoritkafé. I nästa inlägg ska jag berätta om DMZ.

P1060714.JPG

Lyckokakor gör dig lycklig!

P1060719.JPG

Fruset te i Insadong – en delikatess!

P1060704.JPG

Huvudgatan i Insadong bjuder på fint konsthantverk!

P1060709.JPG

Favoritkaféet med eget rosteri!

P1060754.JPG

Itaewon – något helt annat!

P1060760.JPG

Spektakulära och mycket läckra byggnader!

Seoul – en spännande smältdegel av allt och fjärran från massturism!

Börjar känna den där längtan efter att planera för en långresa igen. Det är en speciell känsla när man går ombord på ett plan för en långflight. Tänker – 12- 14 eller kanske till och med 16 timmar framför en på ett flygplan. Reser in turistklass, trångt, trängsel, men när man väl är ombord kommer den där känslan. Wow – är på väg någonstans långt hemifrån. Kittlande förväntan, helt underbart. Har gjort många långresor och nu är börjar det bli dags att så smått planera, i alla fall mentalt, för nästa långresa (dyrt, tyvärr, annars hade dessa resor blivit än mer frekventa). Innan vi sitter på planet på väg någonstans långt borta kommer jag att berätta om några speciella långresor som berört mer än det mesta. Tänkte börjar med några glimtar från Seoul, en kombination av jobb och fritid.

Sydkorea – ja nog far tankarna på ett ännu inte avslutat krig genom huvudet när vi går av på Incheons Internationella flygplats. Som väl är har vi bara varit i luften 2 timmar eftersom vi kommer från Tokyo och Narita flygplats (kommer tillbaka till detta i ett annat inlägg). Varför skriver jag som tur är? Jo, vi går på en buss som ska till vårt bokade hotell, trodde jag, som sköter alla bokningar, men så visade det sig att vi kom av vid helt fel hotell och i en helt annan del av Seoul än det vi skulle bo i. Avstånden är långa. Språkförbistringar skyller jag på och på hotellet var de väldigt hjälpsamma. Snart i en taxi på väg till W hotell. Checkar in på hotellet i stadsdelen Walker Hill. Mest unga asiatiska par och så vi! Ett extremt läckert hotell som hela tiden fick en att tro att man befann sig i framtiden. Lite overkligt och rummet med utsikt över Han floden förstärkte intrycket. Tittar ut och känner mig väldigt långt borta samtidigt som jag känner mig så närvarande i livet. Äter första middagen på hotellet, en drink i baren innan vi smakar lite på discot. Känslan av framtidsvision stärks.

Efter en frukost som öppnar alla sinnen, ja det är kimichi i alla former till frukost, men det mest spektakulära är nog hur maten presenteras – i extremt läckra glasskåp med stängda dörrar – här riskerar nog inte någon att bli matförgiftad. Det är inte bara kimchi de bjuds på utan ALLT! Gott är det och smaker och dofter som förflyttar en till nya dimensioner.

Upplyfta ska vi ut på dagens äventyr. Det visar sig att vi bor ganska långt från centrum, vad det nu är i denna jättestad? Hur som helst tar vi en buss till tunnelbanestationen. Glöm engelska förklaringar och tycker man att Tokyos tunnelbanenät är svårläst så är det som en dröm jämfört med Seouls! Vi lyckas i alla fall köpa biljetter, överallt ser man militärer, men alla vi möter är extremt vänliga. Som västerlänningar på egen hand är vi ett udda inslag. Så sitter vi där, på tåget in till lite mera centrum än där vi bor. Ja, så måste man säga i en stad med 10 miljoner invånare och 25 miljoner i storstadsområdet. Vi ska ta oss till stationen City Hall och lyckas! Mycket nöjda stannar vi direkt och tar en kaffe på Starbucks, som spritt sig över världen. Här ligger också hotell Westin, som jag trodde att vi skulle bo på och som alla planer är gjorda efter, men man är väl flexibel!

Besöker så klart City Hall och vi blir som barn när vi ser den spännande vattenfontänen Cheonggyecheon Stream. Så läckert! Dags för lunch och vi äter kimichi på någon restaurang på något varuhus. Inte det mest spännande, men väldigt gott och vi avnjuter lunchen tillsammans med en massa trevliga, om än lätt stressade, huvudstadsbor. Tar en tur i olika varuhusen, fascineras särskilt av sminkavdelningarna med alla ”vitkrämer”. Själv är jag glad att få en viss touch av solbränna, men här, precis som i Japan, vill alla bli vitare. Förunderligt och så spännande att se hur olika vi ser på skönhet!

Fortsätter, fascineras av den extremt läckra hypermoderna bebyggelsen, av gigantiska TV skärmar, men också av området kring Tangol Park där gammalt och nytt möts och där man ser dessa urgamla tempel vägg i vägg med framtidstaden. Tar en kaffe på ett litet kafé, fjärran från de internationella kedjorna. Villar bort oss, men bara lite. Många vill prata, vi är onekligen ett udda inslag trots att vi befinner oss i huvudstaden. Fantastiskt roligt. Det börjar bli dags att leta oss fram till tunnelbanan som tar oss ”hem” till hotellet. Det går lätt och vi avnjuter en underbart god middag. Nästa dag ska vi testa någon restaurang långt bortom hotellvärden och fortsätta att utforska denna underbara stad. Fortsättning följer!

P1060671.JPG

Väntar på tunnelbanetåget!

P1060691.JPG

Ett av många magiska tempel!

P1060756.JPG

Vattenspegeln som lockar fram barnasinnet!

P1060688 (2).JPG

Typisk koreansk snabblunch!

P1060664.JPG

Från vårt hotell – utsikt över Han floden!

Torvehallarna i Köpenhamn – ett paradis för matälskare

Är ofta i Torvehallarna, Köpenhamns flaggskepp när det gäller utsökt mat för alla smaker. Tröttnar aldrig på att botanisera bland mat, dryck och annat spännande och kände att Köpenhamns, relativt nya, saluhallar är värda ett eget blogginlägg. Första besöket var 2012 och sedan dess har de en förunderlig dragningskraft på mig.

I dag tar vi tåget till Nörreport station, men det går precis lika bra att promenera från Ströget, passera Runde Torn – gå gärna upp till toppen, underbar utsikt över takåsarna i Köpenhamn och bra motion innan man ska testa mat i Torvehallarna. Passerar Kultorvet och njuter som vanligt av blomsterprakten, inandas dofter och härlig stämning. Några minuter senare är vi framme vid Israels Plats. Kolla gärna på fritidshemmet som har sin utelek på torget. Härliga glada barn i alla åldrar och senast pratade jag med de trevliga och pigga fritidsledarna. Barnen och de unga förstärker på något sätt den fina stämningen. Under torget finns ett bra parkeringsgarage om man är bilburen.

Börjar turen utanför de flotta glashallarna. Här finns läckra små stånd som bjuder på smaker från hela världen, Empandas och vin från Latinamerika, prosecco och italienska tilltugg, kimchi från Korea, japanska sushi – ja allt och det är gott. Doftar och njuter av skönheten när vi passerar alla undersköna blommor i allsköns färger, grönsaker och frukt i organge, grönt, gult, lila och rött. Alla ens sinnen berörs.

Nu redo för att träda in i de vackra hallarna, vars väggar helt och hållet är av glas. Drar oss mot hall nummer 2 – börjar alltid med en kaffe på Il Fornaio. Deras kaffe och andra läckerheter öppnar ens sinne på precis rätt sätt för att utforska dessa mattempel. Det finns många kaffeställen och ett anat och nyare är The Coffee Collective med organiskt kaffe. Ja, det mesta som säljs och serveras i Torvehallarna är ekologiskt, till och med vinet. Stannar till i nästan varje stånd, njuter av att se fiskar och skaldjur så färska att de nästan simmar, präktiga lantkycklingar från Frankrike, men också danska lantkyllingar, ostar som lockar alldeles otroligt. Så ett absolut måste, kryddor hos ”ASA” (stavas med lite andra tecken). Kryddutbudet förflyttar mig till kryddmarknader långt från Köpenhamn, vilken kvalitet, vilken doft och naturligtvis – allt är ekologiskt! Mitt emot ligger affären som säljer världen godaste mandlar och nötter och nästan vägg i vägg hittar man RAZ SPA. Hur ska jag beskriva RAZ Spa och den trevliga personalen? Inte lätt, gå dit och botanisera bland ekologiska skönhetsprodukter, oljor, scrubcreme och mycket annat. Får flera prover med mig hem och får också lära mig att förr i tiden när man gjorde inköp i Köpenhamn så fick man en pinne av köpmannen. På denna hängdes sedan dagens alla kassar. Ingen behövde ha påsar som skavde händerna utan man höll helt enkelt i sin pinne, köpmännen hängde på påse efter påse. Misstänker att det nog var ganska tungt i slutet.

Det börjar bli dags för lunch. Dofter som berör och förför överallt och kön utanför Hallernes Smörrebröd är lång. Ska vi stanna där eller gå till vår återkommande favorit Gorms Pizza? Ja, vi kan inte motstå Gorms pizzor, de bästa jag smakat utanför Italien. Blir inte besvikna i dag heller. Ett enkelt, men charmigt ställe med pizzor tunna som löv, kreativ smaksättning och alltid massor av folk. Mätta och belåtna är vi redo för ännu en tur genom de båda hallarna. Blir inköp av några flaskor organiskt vin på Le Pinard och guidas på bästa sätt genom denna vinvärld av den trevliga ägaren. Blir inga färskvaror i dag. Vi ska nämligen övernatta på mysiga Hotel Ibsen, ett trevligt och prisvärt designhotell alldeles i närheten av Torvehallarna. Checkar in och tar sedan en shoppingtur (ja kläder) innan det är dags för kvällens middag på La Rocca, vägg i vägg ned hotellet. Skön avslappnad stämning, en härlig blandning av alla åldrar. Barnvänligt och vuxenvänligt med utsökt autentisk italiensk mat. Avslutar med en kaffe och ett glas vin på hotellets trevliga bar och somnar ovaggade och definitivt inte hungriga efter en dag i matens tecken.

IMG_6415.JPG

Lite latinamerikansket med tonvikt på Argentina får inleda dagens matvandring i Torvehallarna!

IMG_6408.JPG

Sedan lite koreanskt – det vimlar av trevliga matstånd/vagnar utanför Torvehallarna!

IMG_6878.JPG

Så dagens första kaffe på Il Fornaio!

IMG_6441.JPG

Ekologiska hudvårdprodukter och annat spännande får huden att stråla och den trevliga personalen på RAZ SPA lockar till glada skratt!

IMG_6879.JPG

Organiskt är stort i Köpenhamn och vinutbudet i denna lilla pärla är stort!

IMG_6429.JPG

Efter en dag i Torvehallarnas matparadis är det dags att bege sig mot Hotell Ibsen!

Ett litet stycke Paris mitt i Köpenhamn – gränslandet mellan Fredriksberg och Vesterbro

Köpenhamn är en stad som bjuder på många överraskningar. Som skåningar är vi lyckligt lottade – det är ju så nära och i går tog vi en heldag i Köpenhamn. Tåg, vilket är ovanligt för oss, men på kvällen skulle vi fira min nya roman – Kärlek och svek som släpps i dag. Nog måste det firas med en heldag i Byen. För ovanlighetens skull tar vi därför tåget till Nörreport station och styr stegen mot gränslandet mellan Fredriksberg och Vesterbro. Första stopp är Tycho Brahe Planetariet. Vilken upplevelse att förflyttas från stadens liv och brus ut i rymden. Inte på riktigt så klart, men man får nästan känslan av att vara ute i rymdens magi och oändlighet. Fantastiskt kul även man känner sig ganska liten. Stark upplevelse.

Strövar vidare och fascineras av hur mycket vi har kvar att upptäcka i Köpenhamn trots att vi är där ofta – både med jobb och privat. Går längs Gl Kongevej när mina ögon faller på något spännande, Letz shop, en mat- och vinaffär som direkt för tankarna till Paris eller är det kanske mera Alsace? Hur som helst en förtjusande butik där vi bjuds på ett glas vin, botaniserar bland franska läckerheter som patéer, ostar, korvar och mycket annat. Här kan man köpa färska franska lantkycklingar från Alsace. Det vattnas i munnen av alla godsaker som lockar. Börjar bli hungrig.

Går mot Vaernedamsvej och i samma sekund som vi går in på denna speciella gata känner man sig förflyttad till Paris. Speciellt med gatan är inte bara en franska atmosfären utan också att denna gata delar Fredriksberg och Vesterbro – två ganska olika delar av Köpenhamn, ja Fredriksberg är faktiskt en egen kommun, och en rik sådan. Stämningen är skönt avslappnad och innan vi är redo för lunch blir den kaffe på trevliga Café Viggo. Vi sitter ute. Solen skiner och många på stället talar franska. Upplivade fortsätter vi längs denna pärla och det verkar som om vart och vartannat ställe är franskt. Vi stannar till på en mysig restaurang, Trois Cochon – ja franskt naturligtvis. Njuter en foie gras, ett glas rödvin (ja jag vet, man ska inte dricka rödvin till gåslever, men jag tycker det är godast). Kan inte motstå en crème brulé som efterrätt. En liten bit bort ligger ett märkligt ställe. Den är en liten affär som säljer hundgrejor, inte särskilt konstigt, men den ägs av drivs av den ambulerande veterinären. En kvinna, vars mission är att söka upp och behandla hemlösa hundar, inte bara i Danmark utan globalt. Behjärtansvärt om än lite udda.

Får plötsligt syn på en mycket trevlig liten bokhandel ett par meter in en tvärgata, slår mig ner utanför, njuter av en kaffe och av sensommarsolen, Vilken sorts böcker som bokhandeln fokuserar på? Franska så klart och den där Pariskänslan håller i sig. Ut på Vaernedamsvej hittar vi nästa skatt, Le Gourmand, en affär som enbart säljer franska varor, patéer, ostar, korvar och andra godsaker och här får jag också tillfälle att öva på min något ringrostiga franska. Alltid kul. Vi har hittat en ny favoritgata i Köpenhamn och nästa gång tar vi med bilen och fyller den med franska delikatesser!

Klockan börjar dra ihop sig till kvällens firande av min nya bok och vi går ut på Vesterbro, passerar Rådhustorget och Ströget (som jag ofta undviker – mest turister) och snart är vi framme vid Den lille Fede som ligger ett stenkast från Kongens Nytorv. Vilken mat, vilka viner. Lägg till detta en härligt avslappnad stämning och mycket trevlig personal. Fem-rätters meny, vinpaket och kaffe till ett mycket bra pris. Avslutar med ett glas champagne på lyxiga Hotel d´Angleterre – och går lycklig och upplyft till metron för att byta till tåget på Kastrup. I morgon bokrelease i Stockholm – spännande och kul!

IMG_6462.JPG

Mycket mysig bokhandel med massor av fransk litteratur.

IMG_6451.JPG

Letz shop på Gl Kongevej – ett paradis för alla som älskar fransk man och franska viner.

IMG_6491.JPG

Dansk touch på den goda glassen!

IMG_6483.JPG

Kan det bli mer franskt – Trois Cochon med foie gras – Salade Nicoise – franska ostar – miljön inomhus – mycket fransk!

IMG_6469.JPG

Le Gourmand gör verkligen skäl för sitt namn!

IMG_6509.JPG

Mat och dryck på Den lille Fede förflyttar en till himmelska höjder!