Gå till huvudsajt

Archive: Okt 2015

Gamla Nice med all sin charm och modern shopping på Jean Medicin – oslagbar kombination!

Skrivarkursen är i gång och inspirerar både oss ledare och deltagarna och jag fortsätter med några favoriter som man absolut inte får missa i Nice. Marché aux Fleurs må vara turistiskt, men ändå, så inspirerande. Nu är det oktober och utbudet skiljer sig en hel del från vårens och sommarens. Tempot är lugnare, men samma glada och uppsluppna stämning. Inspireras av inställning. Varje morgon tidigt till marknaden, plocka fram, sedan plocka ihop och alltid samma glädje. Det är nog det som kallas joie de vivre – livsglädje och sådan smittar! Stånden dignar av färska druvor, fikon och mandariner från regionen och allt är upplagt som små konstverk. Smaken annorlunda mot den vi känner härhemma, men så är också det mesta nyskördat och lokalt. Tipsar deltagarna om alla trevliga kaféer längs marknaden och även de på torget vid Palais de Justice är utmärkta för att inspireras i skrivarprocessen. Annars är mitt råd för Vielle Ville – promenera, gå gärna vilse (det är inte stort), le och öppna alla sinnen så får man några oförglömliga timmar i den gamla staden med sina vindlande gränder där gatornas namn står på både franska och nicois – det lokala språket som fortfarande talas av en del äldre. Själv tar jag mig helst fram utan vare sig karta eller någon form av GPS. En tjusning med att resa är just möten och att fråga om vägen kan leda till intressanta samtal.

Går över Cour Saleya, ut genom porten och möter det solbelysta havet – det lockar också ständigt. Stannar till och tittar in på det lilla galleriet som ligger, nästan vägg i vägg med porten. Här är ofta udda och roliga fotoutställningar. Styr nu stegen mot Place Massena, ett av de vackrare torg man kan se med sina statyer som lyses upp i mörkret och rakt fram finns Jean Medicin med all lockande shopping. In på Nespresso som ligger mitt emot Galerie Lafayettes. Gillar att besöka deras butiker och smaka på det nyaste kaffet. Palermo och Milano heter de två nya smakerna, båda goda så ett par rör får följa med hem. Lafayettes, shoppingtemplet, genomgår en omvandling som snart är avslutad. De stora ytorna håller på att ersättas av små exklusiva märkesbutiker. Fortfarande är det lite rörigt, men det blir nog mycket fint när det är klart i början av 2016. Går förbi Zara och H&M – de finns ju hemma, men tittar in i Promod, gillar deras kläder, provar skor på Minelli, en jacka på Morgan och snart är jag framme vid Etoile – en mycket trevlig galleria. Inspireras av möblerna på Habitat och undrar när deras butiker kommer till Sverige, provar dyra underkläder på Princess Tam Tam, lockas av alla söta barnkläder på Sergent Major, ja listan på trevliga butiker kan göras lång. Jean Medicin är sedan några år bilfri och spårvagnen, Nice stolthet, klingar hemtrevligt när man flanerar längs vägen. Här är det också kul att studera gatumodet, som framträder i alla dess skepnader.

Dags för ett litet mellanmål och en kaffe på alltid lika trevliga Café de Lyon, en hel del turister, men det håller stilen år ut och år in. Nu är jag snart framme vid Notre Dame och går in i dessa kvarter som är väsensskilda från de mer välkända platser som jag berättat om. Kommer mera om dessa kvarter i nästa inlägg, men ska man ägna den mesta tiden åt skrivande och är förhållandevis ny i Nice så är det mer än tillräckligt att utforska de favoriter jag berättat om.

IMG_8335.JPG

Skrivargänget är samlat för lektion på Ruhl Plage

IMG_8475.JPG

Utanför MAMAC

IMG_8632.JPG

Läckerheter på Marché aux Fleurs

IMG_8634.JPG

Färgkaskad på marknaden!

IMG_8622.JPG

Place Massena

IMG_8368.JPG

Lafayette har det mesta!

Skrivarresa i Nice – kan det bli mer inspirerande?

För vilken gång i ordningen är det jag landar på Nice flygplats? Har tappat
räkningen, men det är åtskilliga gånger. Femton år gammal kom jag första
gången till Nice. Kärlek vid första ögonkastet. Något som berusade och
berörde, inte bara med Nice utan med hela Rivieran och Provence. Vad var det
som förförde mig då och som förför mig nu? Havet, förtrollande turkosblått,
bergen, klimatet, växtligheten, färgerna på husen, dessa milda ockrafärger
som jag föredrar framför skarpa grälla? Eller är det framförallt själva
staden? Det är som när man möter människor, ofta är attraktionen
ögonblicklig eller uteblir den helt. Så är det ofta även med platser, vilket
inte är så konstigt eftersom människorna är stommen i det klimat som finns
på en plats.

Nu är jag tillbaka och två saker är unika denna gång – det är första gången
jag reser till Nice på hösten, har varit där vinter, vår och sommar, men
aldrig höst och jag ska, tillsammans med Annsofie, hålla i en skrivkurs.

Solen strålar, som vanligt höll jag på att säga, men det är bara två veckor
sedan det dramatiska regnet föll över Nice med så tragiska konsekvenser. Nu
kan man absolut inte ana någonting men taxichauffören berättar om dramatiken
då Promenade des Anglais stod under vatten. I dag ler det turkosblåa
Medelhavet upplyst av en glödande sol och en knallblå himmel. Checkar in på
det mycket trevliga lilla hotell med det ståtliga namnet Grand Hotel Le
Florence, perfekt för en författarresa. Deltagarna har ännu inte anlänt så
jag hinner checka av några av mina favoriter som är perfekta för skrivande.
Till Ruhl Plage där vi, om vädret tillåter det, ska ha skrivarkurs på
förmiddagen. Sippar på ett glas rosévin, pratar några ord med Madame och
berättar att jag ska vara där med en grupp varje förmiddag. Atmosfären är
som gjord för författande, sluter ögonen och känner andan av Scott
Fitzgerald och andra celebra författare. Jag har lovat att inleda kursen med
att delge deltagarna några av mina absoluta favoriter i Nice. Vilka är dem?

Promenades des Anglais får man bara inte missa. Den är på något sätt navet i
Nice med ett Medelhav som skiftar mellan smaragd, turkos, koboltblått åt ena
sidan, livfulla människor i alla åldrar och vill man studera senaste
gatumodet är det kul att sitta på någon av de otaliga strandserveringarna
och kolla på folk. Min favorit är Ruhl Plage som öppnade redan 1920 av
madames farfar. Spännande att sluta ögonen och drömma sig tillbaka eller att
blicka upp mot snötäckta berg i fjärran. Följer man vägen mot hamnen byter
den namn och strax efter man rundat Le Chateau, berget där det en gång låg
en fästning, så dyker ett nytt panorama upp framför ens ögon. Hamnen – Le
Port är också ett måste med otaliga trevliga kaféer och restauranger.
Lyxyachter, Korsikafärjor, men också pittoreska små fiskebåtar. Efter en
noisette vid hamnen går jag mot Place Garibaldi, ett av de vackraste torgen
i Nice. Valet av lunchrestaurang är självklar, Café de Turin med sina
utsökta skaldjur och ostron.

En sväng in på MAMAC, museet för modern konst, vars byggnad är en utrökta
skapelse i rå betong. Inne inspireras ens tankar och snuddar nya banor.
Promenade du Paillon, en vacker promenad som ger upplevelser av tidigt
1900-tal i Nice samtidigt som man möter den mest moderna nutid med de
underbara fontänerna. Vattenångorna får en att sväva och alla får ett leende
över ansiktet. Nu är det snart dags att möta våra kursdeltagare, prata om
programmet, förväntningar, skrivandet och mycket annat innan vi går till
l`Ovale för att äta gemensam middag på denna, alltid lika, pålitliga
restaurang, bra priser och mycket gott franskt kök. Jag stannar vid dessa favoriter i dag och fortsätter med mera i nästa inlägg.

image1.jpeg

På Ruhl Plage – njutning!

image2.jpeg

La Plage i NIce

image3.jpeg

Skaldjursfat på Café de Turin – ostron och crevettes roses!!

image4.jpeg

Mousse au chocolat och Café Noisette på Café de Turin – svårslaget!

image5.jpeg

Espace Masséna – spektakulärt skådespel. Vattenånga som skapar dimma över platsen!

Förförande vackra Alper och Vierwaldstättersjön – en schweizisk pärla!

En alldeles betagande vacker del av vår värld är området kring Vierwaldstättersjön i Schweiz. Små välmående orter ligger som pärlband längs sjökanten. En klar och solig sommarkväll får man nästan nypa sig armen för att förstå att det inte är ett vykort. Kör längs sjön som i dag är fylld av båtar. Segelbåtar, små jollar, motorbåtar och så de pampiga kritvita ”ångbåtarna” trafikerar sjön. Sjön är betagande vacker och utgör navet i de kantoner som vetter mot sjön, nästan stor som ett mindre hav.

Målet för dagen är den lilla byn Merlischachen och Jaktslottet som tillhör Swiss Chalet, ett hotell som varit ett stopp over under otaliga bilresor i Europa. Gemytligt välkomnande och upp till rummet, slår upp fönstret och blir nästan förstummad av naturens skönhet. I fonden välbekanta Rigitoppen, som med sina drygt 1900 meter är det högsta närbelägna berget, men längre bort skymtar snötäckta bergsmassiv som kröns av Sankt Gotthard. Sjön, i dag intensivt blå. Glada skratt från barn och vuxna som simmar längs strandkanten. I bakgrunden hör man alpkossornas bjällror. Idyll så det förslår. Känns nästan som att komma hem.

Blir lika glad och upplyft varje gång jag kommer dit. Särskilt när vädergudarna är på vår sida. Dags för middag och för oss är valet enkelt. Det blir på terrassen på Swiss Chalet, ett förtjusande trähus i gammal schweizisk stil. Vi hälsas varmt välkomna och botaniserar i menyn. Lax till förrätt ackompanjerad av ett glas vitt vin och sedan en god schweizerschnitzel. Maten är utsökt, stämningen nästan förtrollande, mätta och nöjda promenerar vi i stillheten mot hotellet. Alpkornas bjällror och Luzernbåtens hemtrevliga tutande är det enda som bryter tystnaden. Vi dröjer oss kvar i denna ljumma alpnatt. Sitter på terrassen och njuter av ljusens skimmer. Snart kallar sängen med sina sköna dunbolster och vi försjunker snabbt i djup sömn.

Slår upp ögonen och behöver inte dra bort gardinen för att se att turen är med oss även i dag. En strålande schweizisk sommardag möter oss. Inleder med god frukost på terrassen innan vi funderar över dagens planer. Vi bestämmer oss för att ägna dagen åt en båttur. Väderprognosen lovar fint i några dagar så vi chansar på att den stämmer och tänkte ta berget i morgon. Från bryggan precis nedanför hotellet kan man gå ombord på fina båtar som transporterar en till mysiga små schweizerpärlor runt sjön. Luzern skymtar i fjärran, men vi hoppar på båten som ska ta oss till idylliska Küssnacht. Båten tutar hemtrevligt och väl framme (det är inte långt) strosar vi i denna välmående stad med ca 12 000 invånare, söt som en liten marsipankonfekt. Här finns trevlig shopping, mysiga kaféer och restauranger. Vi lunchar på pampiga Hotel du Lac Seehof och kan inte annat än njuta av den betagande vackra utsikten över sjön. Efter lunchen behöver vi röra på oss och vi promenerar till Astrid kapellet, vackert beläget precis vid sjökanten några kilometer från centrum.

Här omkom Belgiens unga drottning Astrid, tidigare svensk prinsessa 1935. Hon vara bara 29 år när bilen, med maken kung Leopold bakom ratten, körde av vägen. Den unga drottningen avled omedelbart och landssorg utbröt i Belgien. En miljon människor lär ha kantat begravningskortegen. Själv minns jag framförallt drottning Astrid från Prinsessornas kokbok som fanns i min mormor och morfars hem när jag var barn. Den blev sedan min mammas och numera finns den, lite lappad, men väl använd, i min bokhylla.

IMG_6278.JPG

"Vårt" mysiga hotell I Schweiz – här avnjuts med fördel kvällens middag.

IMG_6260.JPG

Schweiziskt kör när det är som bäst!

IMG_6248.JPG

Utsikt från hotellrummet.

P1000826.JPG

Mysiga Küssnacht!

P1000833.JPG

Tjusig bil utanför Hotel du Lac Seehof – tyvärr inte min!

Nordväst Själland – bjuder på så många kustnära pärlor!

Den själländska kusten erbjuder många trevliga sevärdheter, museer och ett otal ”kroer” som gjorda för att ”hygge sig” – njuta! Att ta färjan från Helsingborg till Helsingör känns lite som att förflytta sig på ett lite gammalmodigt, men mycket charmigt sätt. Färjorna i dag är dock moderna och det går snabbt. Man hinner precis dricka en kopp kaffe, äta ett smörrebröd och handla lite taxfree innan Kronborg syns och vi lägger till i Helsingörs hamn. I dag kör vi direkt vidare längs kustvägen norrut. Utsikten är bedövande vacker med Sverige i fjärran, vita sandstränder och vackra villor belägna precis vid havsbandet.

Dagens första stopp är Munkeruphus i Dronningmölle. Ett mycket trevligt konstmuseum, betydligt mer okänd än sin släkting söderut, Louisiana. Njuter konst, men kanske framförallt den fina miljön, det trevliga kaféet med ekologiska läckerheter och trädgården med hisnande vacker utsikt över havet. I dag nöjer vi oss med en kopp kaffe för vi har tänkt inta lunchen lite längre norrut. Passerar Nakkehoveds fyr och det väl värt att göra ett stopp här. Parkera bilen och promenera upp till fyren som bjuder en betagande utsikt över havet och den täta trafiken över Sundet glesnar ut när båtarna sprids åt olika håll.

Snart når vi Gilleleje, en återkommande favorit. Vad är det som lockar? Främst hamnen som är en i allra högsta grad levande fiskehamn. Det är alltid lika roligt att betrakta fiskebåtarna när de går in och ut, se när näten rensas, dofta på sprillans färsk fisk, som sedan kan inhandlas i någon av fiskaffärerna som ligger vid hamnen. Här finns trevliga kaféer och matställen. I dag blir det danska smörrebröd på Brasseriet. Smörrebröden är så läckra som de bara kan vara i Danmark och så rikliga att vi enas om att nästa gång räcker det med ett var, men de är ju så goda. Öl från Svaneke bryggeri smakar perfekt till!

Mätta och belåtna strosar vi längs hamnen innan vi promenerar upp till det idylliska fiskeläget. I centrum finns flera trevliga små butiker och jag kan föreställa mig att det är mycket folk sommartid. Nu är den en stilla oktoberdag. Vädret är milt och vi avslutar med en helt fantastisk god café cortado på Nova 1, missa inte det kaféet, inte bara för kaffet utan för den kitschiga inredningen (och vi ska inte tala om damtoaletten – bara den är värd ett besök).

Dags att fortsätta dagsturen mot Hornbaek, ett idylliskt fiskeläge mellan Gilleleje och Helsingör. Här finns trevliga affärer, kaféer och restauranger. Sommartid är detta är tummelplats för semesterfirare under juni till augusti. Långsträckta stränder med len och mjuk sand, en trevlig hamn. Målet i dag är emellertid Ilse Jacobsens butiker. På tjugo år har denna fantastiska kvinna levt sin dröm på ett mycket framgångsrikt sätt. I dag exporteras hennes kläder, stövlar mm till många länder, men huvudkontoret, flera butiker och det nya flaggskeppet – Ilses SPA finns i Hornbaek. Tala om hur passioner kan omsättas och förverkligas. Kan inte motstå lite shopping, någon topp i klädbutiken, vackra växter i blomsteraffären och ett glas vin till lyktans sken på den fina SPA anläggningen får avsluta dagen.

IMG_7851.JPG

Utanför en av Ilse Jacobsens trevliga butiker – i Hornbaek!

IMG_7793.JPG

Munkerup – okänd pärla i Dronningmölle

IMG_7798.JPG

Danska smörrebröd när de är som bäst – Gilleleje

IMG_7816.JPG

Levande fiskehamn i Gilleleje.

IMG_7835.JPG

Dansk idyll!

IMG_7774.JPG

Färjetur fram och tillbaka – alltid lika mysigt!

Volterra och lite toskansk landsbygd

Varje gång vi kör genom Toscana på små vägar så förundras jag över hur lantligt det fortfarande är. Ja, Florens och Pisa översvämmas av turister, men när man kommer ut på landsbygden så känns landskapet förvånansvärt oförstört. Solrosfälten så gyllene att de nästan kan konkurrera med självaste solen, olivlundarna, vinodlingarna, ockrafärgade fält, kullar och små byar som skymtar i fjärran. Det är bedövande vackert i Toscana. Nu är vi på väg mot Volterra och så får vi syn på henne där hon klättar upp för kullen. Vi har varit där flera gånger och jag vet inte varför, men det är något speciellt som lockar. Visst finns det turister, men ändå förvånansvärt få. Parkerar bilen och det första vi gör att sätta oss på muren och blicka ut över den hänförande vackra utsikten. Blundar och föreställer mig att det är etrusker som rör sig i fjärran. Volterra grundades nämligen av etruskerna 300 f kr, men var bebodd långt tidigare. Staden förknippas med etruskerna och jag vet varför den lockar mig. Ombre della sera, den långa smala bronsstatyn, fortfarande modern, trots att den är gjord för så länge sedan. När man besöker Louisiana och ser Giacomettis långa smala mansfigurer så förstår man genast varifrån han fått sin inspiration. Originalet, Aftonskuggan, kan man beskåda på Etruskiska Museet i Volterra. Det är något lockande och nästan levande över statyn, ja hela museet andas en speciell stämning. Tystnad, stillhet och en underskön trädgård på baksidan – eller är det framsidan? Nu börjar det bli dags för lunch och vårt val faller på Osteria de Poeti, en mycket trevlig restaurang med toskanska specialiteter och utsöka viner från regionen.

Mätta och glada strosar vi genom centrum, inandas historien och den speciella stämningen. Trevliga små affärer, lättpratade och vänliga människor och en atmosfär som förtrollar. Vi dröjer oss kvar länge och skymningen börjar lägga sig över Toscana. Det är nästan så att jag anar Ombre della sera kasta sin långa skugga i de gamla gränderna. Vilka hemligheter bär inte de på? Tänk om väggar kunde tala. Långsamt kör vi hemåt till ”vår” lilla by, en pärla gömd för all turism. Nästan i alla fall. Vi är ju där. Hälsas glatt välkomna till den lilla trattorian och äter, som vanligt, en måltid som tillsammans med byns alldeles eget vin förflyttar oss till högre höjder.

P1000682.JPG

Volterras mysiga centrum lockar med shopping av fina toskanska proidukter

IMG_6205.JPG

Bedövande vackert landskap – solrosfält så långt ögat når!

IMG_6046.JPG

Så närmar vi oss Voltrerra!

IMG_6056.JPG

Ombre della sera – och det fina etruskmuseet!

P1000688.JPG

Vackra torg och en underbar stämning i Volterra!