Gå till huvudsajt

Archive: Nov 2015

Paris i mitt hjärta – Belleville och några andra otroligt charmerande delar bortom den vanliga turismen

Paris fortsätter att leva och rädslan får inte hindra en från att uppleva livet. Visst berörs man av alla blomsterhaven som påminner om det som hänt, men det livsbejakande och romantiska Paris är fortfarande lika levande. Målet för dagen är Belleville och ett av Paris båda Chinatown.

Belleville betyder den vackra staden och det är inte svårt att förstå varför den begåvats med detta namn. Området är kuperat och höjdskillnaderna är jättestora. Tänker för mig själv att det måste vara otroligt jobbigt att cykla där och jag ser heller inte en enda cyklist. Om det sedan beror på höjdskillnaderna eller något annat låter jag vara osagt. Plötsligt säger min man – vänd dig om – och framför ögonen ser jag, långt borta i fjärran, Paris breda ut sig och krönas av Eiffeltornet. Bedövande vackert. Området är charmigt och här lever olika etniciteter och människor från de mest skilda kulturer sida vid sida. Vi promenerar längs Rue de Belleville, slinker in på ett kafé, pratar med ett par med ursprung i Nordafrika. Alltid lika intressant och utvecklande att möta människor från andra delar av vår värld. In och ut i små butiker som förflyttar en till all världens hörn. koreanskt, japanskt, kambodjanskt, iranskt, tunisiskt – ja listan kan göra hur lång som helst. Härliga kvarter och det är svårt att tänka sig att detta är samma stad som den vid Louvren eller Triumfbågen.

Under första hälften av 1900-talet bodde här många konstnärer och artister. Hyrorna var billiga och fortfarande är prisnivån betydligt lägre än på andra håll. Unga artister tog till sig hit på 1980-talet och det andas en bohemisk och konstnärlig touch över Belleville. Områdets största stjärna var Edith Piaff som lär ha fötts under gaslyktans sken på Rue de Belleville nummer 70. Klart vi måste dit, känna atmosfären och ta bilder. Lunch blir det på numera klassiska Le Vieux Belleville. Maten är suverän och vill man smaka på atmosfären från ett svunnet Paris så är det just hit man ska gå. För franska chansonsälskare, men också för andra. Vi nöjer oss dock med lunch och besöker sedan Musée Edith Piaf och får en inblick i denna karismatiska kvinnas liv, hennes makalösa karriär, men också tragiska privatliv.

Strosar vidare längs Rue de Belleville och snart märks det att vi kommit in i Chinatown. Alla skyltar med kinesiska skrivtecken, vilket betyder att vi inte begriper ett enda ord. Supermarketen doftar exakt som den gjorde senast vi var i Kina och själv fascineras jag av dofters betydelse och hur viktiga de är för att en viss stämning och atmosfär ska skapas. Te måste vi bara köpa med hem och vi kan heller inte motstå en kopp te ”a la modell Kina”. Stämningen känns exotisk och fjärran från det traditionella Paris. En liten smolk i glädjebägaren är alla prostituerade som står i korsningen Rue Belleville och Boulevard de Belleville, känns alltid lika trist att se även om man vet att det finns överallt. På den glada sidan är alla butiker som erbjuder varor från vitt skilda delar av Kina, många med riktigt fint hantverk.

Efter att ha inandats denna smältdegel med möten från all världens kulturer ska vi ta oss till den berömda kyrkogården Père Lachaise och vi har bestämt oss för att gå dit till fots. Promenerar genom den moderna och vackra Parc de Belleville som glöder av hösten alla vackra färger. Fortfarande så milt att unga par njuter av varandra och av en picknic i parken. Efter parken möter vi kvarter som får oss att tro att vi befinner oss i Nordafrika. Ménilmontant var, precis som Belleville, länge en egen kommun och blev tidigt ett område för immigranter såväl från franska landsbygden som från andra länder. Stora hyreshus blandas med charmiga kaféer och små barer, vi möter kvinnor i vackra afrikanska dresser och jag fascineras av denna fantastiska stad som är en outsinlig källa till nya upptäcker. En stark kaffe på ett litet kafé där jag garanterat är den enda kvinnan ger krafter att fortsätta vår jakt på den berömda kyrkogården.

Jag tar av mig jackan och är snart beredd på att ge upp, men så äntligen har vi hittat rätt. Här har många berömdheter fått sin sista vila. Edith Piaff, Maria Callas, Honoré de Balzac, Isadora Duncan, Chopin, ja listan kan göras hur lång som helst. Man skulle kunna tillbringa dagar på Père Lachaise. Själva nöjer vi oss med ett snabbt besök och stannar upp först vid Edith Piaffs grav och sedan vid Jim Morrisons. Den före detta Doorsångarens grav är inhägnad och på staketet sitter tusentals tuggade tuggummin. Ett något udda sätt att hedra en före detta idol på. Dags att ta Metron tillbaka. Klockan börjar bli mycket och vi är bjudna på middag hos goda vänner i Marais. Mat är viktigt för parisarna och i nästa blogginlägg ska jag berätta om några av våra favoritrestauranger.

IMG_9348.JPG

Rue de Belleville nr 70

IMG_9326.JPG

Här hittar man det mesta!

IMG_9343.JPG

Chinatown så långt ögat når!

IMG_9338.JPG

Spännande varuutbud överallt.

IMG_9359.JPG

Ménlimontant bjuder på intressanta miljöer och gott kaffe!

Canal St Martin – idyll i Paris som för en natt blev ett slagfält

Jag funderade länge på om jag överhuvudtaget skulle skriva detta blogginlägg, men bestämde mig för att göra det. Det är inte ens en vecka sedan jag var i dessa charmiga och förtjusande Pariskvarter och bara ett par dagar efter det vi kommit hem hände det ofattbara, fasansfulla som inte fick hända. Attentaten och blodbaden i denna del av Paris och där jag tror att det bästa vi kan göra är att åka tillbaka dit, gå på de trevliga kaféerna, in i de små butikerna, in på barerna – helt enkelt visa vårt stöd och inte låta rädslorna ta över. Därför blev det ett blogginlägg om Canal St Martin.

Promenerar i strålande sol mot Canal St Martin ovetande om den tragedi som ett par dagar senare skulle utspela sig där. Att flanera längs kanalen ger en känsla av att befinna sig i en liten oas mitt i en storstad. Stämningen är lugn och det vilar ett mjukt höstljus över kanalen. Vi hittar den spännande lilla restaurangen Hai Kai som lockar med lunchmeny för 27 euro – det låter mycket gott, men det är ännu för tidigt för oss att äta lunch. Vi letar efter Le Comptoir General, har läst om detta ställe på någon blogg. Inser efter en stund att vi måste passerat utan att sett det. Konstigt! Vi går tillbaka och ser några personer gå in mot en gård och jag säger, vi följer efter, kanske är det där. Inte en enda skylt berättar om denna mycket speciella verksamhet. Hur ska jag beskriva den? Affär, bar, restaurang, trädgård eller? Här finns matställe, en bar, men också en marknad dit unga parisare går för att köpa ekologiska varor, frukt och grönskar. Second hand butik med både kläder och prylar av alla slag. Vad sägs om en massa TV apparater från 70-talet med tjock skärm, gamla kameror och mycket annat? Byter ett par ord med andra besökare och får veta att Le Comptoir General är mycket populärt både bland boende och andra miljömedvetna kunder. Ut igen och solen strålar som om det vore vår eller sensommar, inte långt in i november.

Nu börjar vi bli sugna på en noisette och en croissant, ser ett trevligt kafé på andra sidan kanalen. Det känns så franskt, så parisiskt och stämningen är underbar. Vi pratar med flera av våra bordsgrannar och får höra mera om hur det är att leva och bo i just detta område. Mysiga butiker, en familjär stämning och hur vardagsrum och umgänge sker på kaféer, barer och restauranger. Området kännetecknas av tolerans och de mångkulturella inslagen är flera. Hur har det gått för alla de vi mötte? Jag har svårt att släppa tankarna på det som hänt när jag nu skriver.

Glada går vi vidare och in i designbutiker där varorna lockar till inköp. Missa inte Pop Market som erbjuder extremt läcker och kitschig inredning. Antoine et Lilli en bit bort förflyttar en till en annan mycket speciellt värld med kläder och inredning. I dag ska vi dock gå ganska långt så till och med jag avstår från inköp för att slippa släpa på tunga kassar resten av dagen. Över bron igen och ut på Rue Alibert. Börjar bli hungriga, passerar Petite Cambodge, som ett par dagar senare förvandlades till ett slagfält. I dag var vi sugna på japanskt, så vi gick förbi för att nå den sushirestaurang jag läst om. Det blir mera om Paris, om Belleville, om bra restauranger och annat, men för i dag känns detta precis lagom och mina tankar går till alla de som aldrig fick hem sina anhöriga fredagen den 13 november. Var rädda om varandra!

IMG_9306.JPG

En av broarna över Canal St Martin

IMG_9314.JPG

En av många läckra små restauranger i området

IMG_9316.JPG

På väg in till Le Comptoir General

IMG_9320.JPG

Alla sorters utbud!

IMG_9328.JPG

Spännande utbud av alla slag!

Marais – en svårslagen favorit i Paris

Marias, det forna träsket är sedan länge min absoluta favorit i Paris. Där finns numera en hel del turister, men den parisiska charmen är särskilt påtaglig just där. Vi börjar med Place de Vosges, av många ansedd som en av Paris mest romantiska platser. Tegelhusen som kantar torget är sagolikt vackra och det vilar ett speciellt ljus och skimmer runt dem. Victor Hugo är bara en av många berömdheter som bott där och i dag kan man besöka Musée Victor Hugo. Flera av husen omgärdas av arkader och här finns många gallerier och butiker, som bjuder på spännande upplevelser. Vi fortsätter fram till Rue de Turenne, slår oss ned på ett kafé som varit en favorit under flera år så vi överser med att det tycks ha blivit en favorit också för en del andra turister. Solen strålar och det är så varmt att jackorna får åka av. Efter en god café noisette är vi redo för att strosa vidare.

Det är just det man gör i Marias och jag tröttnar aldrig på de charmiga små affärerna. In i Mercier, en butik som säljer band i alla dess former och färger, knappar, garner och liknande. Den trevliga ägarinnan berättar att unga numera kommer i stora skaror. Hantverk har blivit ”inne” och populärt, kanske en avstressade del i tillvaron jämfört med all snabb teknik i vår omvärld. Ägnar en lång stund bara åt att njuta av atmosfären. In i några favoritbutiker som l´Occtiane där jag köper deras förträffliga handkrämer i lockande förpackningar, O & Co är ett måste med olivinköp, kryddor och tapenade. En ny favorit blir Palais de The där de ljuva dofterna och den strama japanskinspirerade inredningen gör mig lycklig. Aventurine erbjuder läckra designsmycken och överallt hittar man spännande kläder. En nyfunnen favorit i Paris (besökt deras butiker i London tidigare) är Uniqlo och jag har tur. Den nya kollektionen av Carine Roitfeld har precis släppts och jag gör några härliga fynd, som uppväger kassarnas tyngd när vi går vidare.

Marias är inte bara shopping, kaféer och restauranger. Här finns många trevliga museer. Musée Picasso är alltid lika spännande och ett besök på Carnavalet ger en bra inblick i Paris historia, inte minst när det gäller den franska revolutionen. Vill man andas in lite Sverige så ligger Svenska Institutet alldeles i närheten. Här är ofta trevliga utställningar och vi har varit med goda vänner och firat Lucia där, en tradition som återkommer årligen.

Nu börjar vi bli hungriga och lyckas få ett bord ute på en alldeles vanlig och mycket trevlig lokal bistro. Lunchvalet är enkelt. Husets gåslever terrin med diverse tillbehör och ett glas gott lokalt rödvin från karaff får oss att känna oss som parisare för en liten stund. Pratar med våra bordsgrannar, några ungdomar från Rom som är i Paris för att plugga franska och snart är vi inbegripna i en diskussion om hur olika städer Paris och Rom är och är överens om att båda är helt fantastiska.

Pigga och mätta beger vi oss till Marche des Enfants Rouge, Paris äldsta matmarknad med rötter i 1600-talet. Det är en upplevelse för alla sinnen och fullsatt på matställena som ligger runt stånden. Kul och lite annorlunda jämfört med många liknande marknader. Vet inte varför, men den får mig att tänka på Saluhallen i Santiago de Chile. Vi dröjer oss kvar rätt länge innan vi går till Rue Rosiers, en viktig gata i de judiska kvarteren. Fortfarande känner man sig skakad när man står utanför skolan och läser om hur barn och lärare deporterades under kriget och mina tankar går till boken och filmen, Sarahs Nyckel. Skakar av oss de lite dystra tankarna för Rue Rosiers är en mycket trevlig och livfull gata. Det är roligt att gå in i butiker för att inte tala om att ta en kopp te och dela på en bit paj hos Le Loir dans La Théirère. Ett mycket speciellt kafé och matställe som ger besökaren en känsla av att vara Alice i Underlandet. Svårt att beskriva, måste upplevas. Det börjar skymma och det är snart dags att gå tillbaka till hotellet, men innan dess måste vi smaka en liten minifalafel hos Chez Hanna, den bästa falafeln tycker jag. Mer än mätta går vi långsamt mot Île Saint Louis och njuter av den underbara Parisatmosfären. Det är något speciellt när skymningen lägger sig, himmeln med det mörkblå ljuset, alla förälskade par som får romantiken att blomstra. Hand i hand går vi över Seine och bara njuter.

IMG_9145.JPG

Ett av våra favoritkaféer i Marais

IMG_9148.JPG

Mercier med sina läckra band, knappar, garner mm.

IMG_9158.JPG

Uniqlo i Marais

IMG_9189.JPG

Marché des Enfants Rouges

IMG_9202.JPG

Paris lunch!

IMG_9226.JPG

Alltid mycket folk som köar utanför Chez Hanna.

Strövtåg bland pärlor i Paris – börjar med Ile Saint Louis

> Paris är stad som ständigt lockar och berör. Har för längesedan gjort de vanliga turistattraktionerna och det är skönt att återvända till gamla
> favoriter samtidigt som jag upptäcker nya. Vilken tur vi har med vädret, milt som en svensk sommardag trots att vi redan är en bit in i november,
> tänker jag när vi är på väg till hotellet, som är beläget på Île Saint
> Louis. Mitt i Seine ligger denna romantiska lilla ö, granne till den
> betydligt mera välkända och turisttäta Île de la Cité. Ön är vacker som en saga och husen utgör ett av de finaste exemplen på genuin arkitektur från
> 1600-talet. Det vilar ett drömlikt skimmer över hela ön, som får en att känna sig förflyttad långt tillbaka i tiden.
>
> Vi checkar in på helt förtjusande Hotel Jeu de Paume. Byggt på 1600-talet
> och ursprungligen avsett som plats för idrott med bollande mellan
> handflatorna, en förefångare till dagens racketsporter. I dag omvandlat till ett charmigt litet designhotell och jag blir omedelbart förälskad. Snabbt ut
> i den milda Pariskymningen som viskar kom och utforska denna lilla ö mitt i det brusande Parislivet. Vi åt en tidig lunch på Kastrup och tänkte stilla den värsta hungern med en glass på Berthillon, affären som lär bjuda på Paris i särklass bästa glass. Den smakar utsökt (fast världens bästa glass
> finns fortfarande hos Gelateria Gianni i Bologna). Rue Saint Louis en Île bjuder inte bara på Paris bästa glass utan det är också en otroligt charmig gata som kantas av ljuvliga butiker, kaféer och mysiga restauranger.
>
> Får syn på Ulysse, en bokhandel som specialiserat sig på reselitteratur från all världens hörn. Oemotståndlig för mig som älskar att resa, författa och
> läsa. Här finns allt som en resenär behöver och den trevliga ägarinnan
> lotsar oss vant runt bland alla klenoder. Första inköpet (men garanterat inte det sista) blir en bok om Söderhavet. Har inte tagit särskilt många steg innan vi går förbi Cuve Gourmande och det är omöjligt att bara passera.
> Man måste gå in och i alla fall låta ögonen njuta av det ljuvliga utbudet av
> bisquiter, små kakor, stora kakor – ja allt för en sötsaksälskare. Det är
> inte bara gott utan också en fröjd för ögat. Nästan vägg i vägg ligger Moinet med allsköns godis när vi nu är inne på sötsaker. Så en trevlig butik med allt och ändå inget särskilt – Pylones.

> Ostaffären, Ferme Saint Aubin
> bjuder på ett sällan skådat utbud och som så ofta kan jag känna en viss längtan efter att hushålla här några veckor. Avundas alla läckra
> matprodukter som man hittar i varje gathörn. Allt av högsta kvalitet.

> Möter glada musikanter som bidrar till att höja stämningen ytterligare – det här känns så bra!
>
> Dags att lämna Île de Saint Louis en stund och gå över till Île de la Cité.
> Hade inte tänkt gå in i Notre Dame men det var några år sedan så det blir en
> liten tur inne i denna mäktiga katedral innan vi går till nästa bokhandel,
> Shakespeare and Company. Tala om anor, kultur och historia. Här är det lätta
> att drömma sig bort till ett Paris på 20-talet. Även om lokalen inte är den
> ursprungliga så hör jag ändå nästan deras röster, Scott Fitzgerald, James
> Joyce och flera andra. Kanske är det inte så konstigt att deras ande svävar
> i bokhandeln med tanke på den betydelse deras litteratur haft. Några steg
> upp längs Boulevard St Michel för att andas på studentlivet en stund och
> möta alltifrån högtidliga professorer från Sorbonne till unga intellektuella
> i början av sin akademiska karriär. Dags att gå tillbaka mot hotellet och vi
> är sugna på ett glas vin innan det är dags för kvällens sena middag på en
> restaurang som vi fått boka långt i förväg. (Det kommer ett särskilt inlägg
> senare om matfavoriter i Paris). In på anrika Café Saint Regis och
> beställer, som sig bör här, en karaff gott rödvin. Ett alternativ för den
> som inte gillar vin är rykande het choklad serveras ut vita kannor.
> Nedsuttna soffor, romantiskt och mysigt. Vi är tillbaka i Paris och det
> känns väldigt bra!

image1.jpeg

Hotel Jeu de Paume på Ile Saint Louis

image1-1.jpeg

Parisromantik!

image1-2.jpeg

Glass på Berthillon – utsökt glass!

image1-3.jpeg

Bokhandel Ulysse med reselitteratur Skickat från min iPhone

image1-4.jpeg

Filones – så läcker butik!

image1-5.jpeg

Vin på St Regis – känns att vi är i Paris.

Ett helt annat Nice långt bortom turiststråken

Man behöver inte gå särskilt långt för att möta ett annat Nice än det som solar sig i Medelhavet eller de myllrande gatorna i Vielle Ville. I dag svänger vi upp på den lilla gatan bortom Hotel Negresco och gör vårt första stopp vid Musée Massena, en förtjusande byggnad som är omgiven av en vacker trädgård. Väl inne väntar vackra konstverk, antika möbler och på andra våningen får man inblick i Nice historia. Ett mycket intressant museum utan någon som helst trängsel. Tar en snabb kaffe på kafé och går i riktning mot den livfulla Rue Gambetta, men innan dess är dags för ett spännande stopp. Bara ett stenkast från Promenade des Anglais och alla turister hittar vi kyrkan Saint Pierre Arene. Kyrkan är fin, men det mest intressanta är kanske deras ”pere”, prästen Gil Florini som bland annat startat en lunchrestaurang med mycket bra priser så att också människor som är mindre bemedlade får möjlighet att äta en god lunch. Jag gissar att restaurangen främst vänder sig till lokalbefolkningen. En bit från kyrkan hittar vi den lilla butiken La Madone. Här säljs olika regionala produkter med ursprung från klostret och mest berömd har kanske prästen blivit för La Pastis de Nice, av många klassad som en av de bästa pastiser man kan tänka sig. Själv är jag ingen pastiskännare så jag avstår från att bedöma dess kvalitet.

Flanerar längs trevliga Rue Gambetta och känner att vi börjar bli hungriga. Doften från Bistro Gambetta är förförisk och här bjuds allsköns ljuva skaldjursrätter. Lovar att ingen blir besviken. Mätta och belåtna går vi i riktning mot stationen, stannar till på ett lite kafé där vi garanterat är de enda turisterna. Gott kaffe till en tredjedel av det pris vi brukar betala. Viker av på Avenue Thiers innan vi styr stegen ner i de eleganta gatorna i de kvarter som kallas Les Musciens. Här har de flesta gatorna namn efter berömda kompositörer som Rue Verdi, Rue Rossini eller Place Mozart. Stämningen känns speciell, kanske beroende på de vackra namnen och husfasaderna som bär spår av La Belle Epoque. Njuter av allt det vackra och i utkanten av dessa kvarter ligger hon, den ryskortodoxa katedralen, vacker som en saga. Under senhösten 2015 är kyrkan stängd för renovering, men alla ni som kommer senare – missa inte chansen att besöka denna storslagna katedral. Utsmyckningen är fantastiskt vacker med alla ikoner och med ett mycket speciellt ljusskimmer.

Går nu tillbaka längs några andra gator i riktning mot stationen och Jean Medicin. Ett virrvarr av spännande gator så långt från turister som man bara kan tänka sig i en stad som Nice. Små mysiga restauranger, kaféer och specialbutiker av alla slag. Vi stannar till i den trendioga och mycket speciella butiken BD fugue som ligger på Rue d´Angleterre. Hittade den första gången för ett par år sedan och nu har det blivit lite av en återvändare. Hälsas välkomna och byter några ord med den trevliga personalen. Vad är då detta? Jo, en bokhandel specialiserad bl. a på japansk manga, men också Tintin och ”vanliga” böcker, ett kafé med supergott kaffe. Hänger man vi kafédisken så hamnar man garanterat i en massa intressanta samtal med lokalbefolkningen. Tittar på klockan, det börjar bli sent och snart är det dags för middag på den nyfunna lilla pärlan Le Sejour Café. Bord måste bokas långt i förväg, stället är litet och alltid fullt. Väl där njuter vi av en måltid som förflyttar en till himmelriket. Eller vad sägs som husets gåsleverpaté, en torskrygg så färsk att den nästan fortfarande simmar, späda grönsaker och kvällens överraskningsdessert. Däremellan några små ”amuse bouche” – överraskningar. Svävande, ja faktiskt, så lätt och fin mat, går vi hemåt genom den ljumma oktobernatten.

IMG_8544.JPG

Utanför Musée Massena .- trädgården är förtjusande.

IMG_8547.JPG

Ögonfröjd i fönstret – stilig katt!

IMG_8556.JPG

La Madone – butiken som bl a säljer Pastis de Nice

IMG_8565.JPG

Kafé fjärran från turister och med gott kaffe till en tredjedel av "det vanliga" priset.

IMG_8581.JPG

Manga, Tintin, kaffe eller varför inte kläder – det mesta hittar m,an BD fugue!

IMG_8404.JPG

Ljuvlig dessert på Le Sejour Café.