Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Äventyrare ”light” – vad gör man på då på Svalbard? Åker hundspann ut över vidderna, gruvbesök och mycket annat!

En speciell plats i mitt hjärta – ja det har Svalbard definitivt fått och det är absolut en plats vi ska tillbaka till. Augusti. Fortfarande midnattssol, bra väder och ingen snö i närheten, men självklart vill man till äventyret utanför Longyearbyen. Jag tillhör inte de som vill skida över isar, vandra alltför strapatsrika turer, men liksom ändå känna lite äventyr ”light” (inget för de riktiga tuffingarna men perfekt för mig).

Vad gör man då på Svalbard, Spetsbergen, äventyrliga Polartrakter? Ja, det finns en hel del för oss ”äventyrare light”. Hundspann lockade och vi bokade en tur med Spitsbergen Travel. Hämtades utanför hotellet för att åka till hundgården där de nordliga huski hundarna bor. Rara och vänliga hundar, men det känns ändå en viss distans i deras ögon – lika isblåa som Ishavet! Mycket glada och arbetsamma och så var det dags att ge sig av. Vi var inte många och en udda samling. Någon holländsk äventyrare som skulle fortsätta med båt ut på Ishavet, ett par unga killar som skulle göra detsamma och så en japansk tjej och kille, klädda mera för Tokyopromenad än för en tur ut i vildmarken. En ung tjej med gevär förde oss i väg och det var en helt magisk känsla att åka längs Ishavet, se enstaka boningar, Svalbardren, valross och säl som simmade nöjda ute i havet, udda fåglar – stillheten och var det kanske ändå en isbjörn vi siktade i fjärran? Spännande och tryggt att geväret var med.

Tillbaka i Longyearbyen, upprymda, men också förändrade. Så svårt att beskriva eller förklara de känslor och upplevelser man får med sig hem. Nästa morgon kändes det så bra att besöka kyrkan som ligger i den gamla tätorten. Visste ni att tyskarna under andra världskriget var där och brände gruvor och mycket annat? Ofattbart att även denna vildmark tog stryk i krigets härjningar. På väg till kyrkan passerade vi ett daghem och en skola. Fick veta att den täckta muren runt berodde på att man absolut inte ville att turister skulle ta foton av barn i Isbjörnsland – klokt beslut.

Kyrkobesöket var en sällsam upplevelse. Att höra om livet, faror, sorger och glädjeämnen från Svalbard var mycket speciellt. Vi fick veta att man inte kan begrava de döda på Svalbard. Iskylan gör att den avlidne inte kommer i jorden utan så småningom kommer upp till ytan igen även om man försökt gräva ett stycke ner. Lite kusligt, men livet i tuffa Polartrakter.

Svalbardmuseet måste man bara besöka. Här får man veta historien om Spetsbergen, höra om alla äventyrare, få veta och se hur dessa vildmarkälskare levde – iskyla, eländigt och också hur man jagade isbjörn och tog små isbjörnsungar tillfånga. Berörande, intressant, men samtidigt lite omskakande. Skön kontrast att gå ner i byn, äta en god lunch och prata med alla spännande människor som kommer till Svalbard.

Måste bara berätta också om besöket i gruvorna. Gruvnäringen är fortfarande stor på Svalbard, en viktig inkomstkälla och så spännande – så annorlunda – så farofyllda liv. Har fortfarande svårt att ta till mig detta annorlunda, ibland torftiga, men samtidigt extremt berikande, sätt att leva.

Hemresan närmar sig och sista kvällen ska vi naturligtvis äta middag på Huset, Svalbards mest berömda restaurang med den bästa vinkällaren i norr, som vi titta på efter vår fantastiskt goda middag. Maten är excellent, vinerna goda och historien om vad som en gång hände på Huset kittlar smaklökarna lite extra. Vad hände? Jo, en kväll när restaurangen var fullsatt kom en isbjörn in. Ja, det är sant. En rådig gäst tog fram sitt gevär och sköt isbjörnen. Nästa dag serverades köttet på restaurangen! Nämnde ju tidigare att alla som lämnar själva centrum måste ha med ett skjutvapen och Huset ligger så pass långt (ca 2 km från själva byn) att man i dag antingen tar taxi eller bär gevär (vi tog taxi- har inget gevär och kan heller inte skjuta). Mätta, upplyfta tog vi taxi tillbaka till hotellet, omöjligt att gå till sängs trots den sena timmen, stannade ute och njöt av den kalla Polarnatten. Vi ska definitivt tillbaka. En resa som berör och rör om ens innersta.

IMG_7108.JPG

Magiskt att åka hundspann ut över vidderna!

IMG_7125.JPG

Säreget landskap – fascinerande!

IMG_7230.JPG

Ja det finns – på riktigt!

P1010029.JPG

Isbjörnen i Kyrkans församlingshus

P1000997.JPG

Ingen trängsel vid Ishavets strand