Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Bologna – förför och berör – en pärla utöver det vanliga

Kom till Bologna första gången för ett arbetsuppdrag i början av 2000- talet. Kärleken var inte bara ögonblicklig utan också ömsesidig. Sedan dess har det blivit otaliga arbetsresor till Bologna och jag har fått massor av fina vänner.
Solen strålar från en klarblå himmel. Nyper mig i armen, lika hänförd varje gång. Sitter på Piazza Maggiore, ett av Italiens vackraste torg, också kallad stadens vardagsrum. Här möts människor i alla åldrar när som helst på dygnet. Läppjar på ett glas gott Sangiovese, områdets egna lite jordsmakande, men utsökta vin. Framför mig tronar San Petronio, den mäktiga kyrkan som en gång höll på att bli större än Vatikanen. Därför fick den aldrig byggas färdig. Basilikan är i dag världens femte största kyrka. Sitt namn har den fått av Sankt Petronius, biskop i Bologna under 400-talet. Hans närvaro är fortfarande påtaglig, inte bara i basilikan. Han står som staty på många ställen i Bologna. Reser mig och ska ta er med på en liten rundtur kring detta vackra torg.
På högra sidan syns Palazzo Communale, Bolognas stadshus från 1200-talet. Passa på och ta trappan upp i stadshuset. En gång i tiden red man till tornet. När jag blundar hör jag nästan hovarnas klapper mot stenbeläggningen. Glöm inte att titta upp i taket. Undersköna konstskatter.
I byggnaden bredvid hittar vi det gamla biblioteket. I dag bland annat ett modernt informationscentra som vilar under kommunens ansvar. Låt er förföras av att gå över golvet, blicka ner och se de romerska utgrävningarna. Det är inte särskilt svårt att känna sig närvarande i en helt annan tidsepok.
Ut igen. Kisar mot den starka solen. Se där är den, Fontana Nettuno, en av Bolognas berömda sevärdheter. Överst ståtar Neptun i bara mässingen. Under honom finns sköna kvinnor. Vattnet sprutar ur deras bara bröst. Inte underligt att fotograferna trängs. Har fått mig återberättat att när påven en gång skulle besöka Bologna så anmodades invånarna att täcka denna sensuella, men lite utmanande staty. Lydde de? Nej, Bolognas invånare är vare sig pryda eller lydiga. Kanske därför de attraherar mig?
Piazza Maggiore i historiska centrat är ett av Bolognas landmärken. Det finns många, men särskilt framträder kanske Torre Asinelli och Torre Garisenda. Under medeltiden hade inte bara Bologna, utan många italienska städer fullt med höga torn. Ju rikare och mäktigare familjer desto högre byggnader. Inget nytt under solen med andra ord! Det finns flera bevarade torn i Bologna, men ofta är de en del av en byggnad varför de kan vara svåra att upptäcka. Det är definitivt inte dessa båda torn, byggda under 1100-talet.
Har klättrat upp i Asinelli, det högsta av de båda tornen, 83 meter högt. Många smala och vindlande trappsteg, men man får lön för mödan. Tittar ut över denna undersköna stad. Har tur. Det är klart väder, vilket betyder att jag kan skymta snöklädda berg långt borta. När man står och ser ut över staden är det inte svårt att förstå varför Bologna också kallas la Rossa.
Smeknamnet La Rossa som betyder ”den röda” beskriver Bolognas byggnader, varav många är byggda av rödaktigt tegel även om det också finns en hel del inslag av ockrafärgade hus. Bebyggelsen i det historiska centrat är mycket gammal och längs husen löper vackra arkader, totalt fyra mil som skänker svalka heta sommardagar och skyddar mot regn när sådant faller. Bologna kallas också la Dotta, den lärda (världens äldsta universitet) och la Grassa, den feta (maten). Fortsättning följer.

DSC00439.JPG

Piazza Maggiore – navet i Bologna

P1030930.JPG

Bolognas Stadshus från 1200-talet

P1000555.JPG

Mera från historiska centrat

P1030957.JPG

De berömda tornen – Torre Asinelli och Torre Garisenda – båda från 1100-talet

Bologna 2009 021.jpg

Fontana Nettuno – här vill "alla" ta en bild!