Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

På dolda stigar till Matissemuseet – en favorit i Nice

Nice är mera än hav, berg, doft av soldränkt anis, shopping och mat. I själva Nice finns en uppsjö av trevliga museer – många med fritt inträde. I dag ska jag berätta om min favorit, Matissemuseet. Man kan naturligtvis ta buss eller taxi till Matissemuseet som ligger i Cimiez, stadensdelen som en gång grundades av romarna, men vi ska ta en betydligt mer spännande väg. Hoppar på spårvagnen vid Jean Medicin och åker mot Valrose – l´Université där vi ska gå av. Promenerar genom universitetsparken, Valrose, så betagande skön med otaliga blommor, romantiska dammar fyllda av färgsprakande fåglar, alla ungdomar, så många pussar och kramar man ser där. En massa trappsteg uppåt – förbi några av institutionerna (gå i riktning Theatre Cimiez – men fråga också efter vägen som inte är lätt att hitta). Så kommer vi fram till den lilla romerska muren, in genom ett hål och uppför ännu några trappor och ut på Boulevard de Cimiez. På vänster sida tronar det pampiga gamla Hotell Regina upp sig. Tillflyktsort i början av seklet för otaliga förmögna engelsmän. Blundar och ser framför mig lyxiga cocktailpartyn i vinterträdgården med gäster som Isadora Duncan och kanske Gatsby? Här huserade också Matisse under flera år.

Vi befinner oss nu i stadsdelen Cimiez, dit romarna kom en gång. Jag känner deras närvaro överallt. I olivträdsskogen och på arenan och alla de andra romarlämningarna som man kan besöka i det arkeologiska museet. Det är betagande vackert och det vilar en mycket speciellt stämning över parken. Massor av folk. Föräldrar med småbarn, unga tonåringar som provar sina cyklar i rasande fart, medelålders, äldre, boule spel, ja så livfullt att man blir glad bara att komma dit.

Här ligger Musée Matisse. Själva byggnaden är betagande vacker med sina terrakotta röda väggar och blekt gula fönsterbågar. Jag blir nästa förförd av skönheten. Inne i museet finns vackra målningar, men det som nog berör mig allra starkast är Matisse egna ord om konstnärskapet. Det berättar att han under sin konvalescens efter en lång sjukdom fick ett målarskrin. Detta ingav honom en känsla av frihet, han var ensam och han var lycklig. Att just få hitta rätt i sitt liv är en gåva.

Upplyft av stunden inne på museet går vi mot det gamla klostret, Monastere de Cimiez, grundat av Benediktinermunkar i slutet av 900-talet. Klostret är väl värt ett besök, men själv fascineras jag ännu mera av den betagande vackra klosterträdgården. Här prunkar blomster av alla de slag och utsikten över Nice med Medelhavet i fonden är svårslagen. Vill man nu prova en ännu mer spännande vandring tillbaka mot stranden och Nice centrum tar man den branta trappan från klosterträdgården ner mot Boulevard Pasteur. Det är inte särskilt lätt att hitta vägen, men med ett leende och några frågor är vi snart framme vid målet. Spårvägen vi andra ändhållplatsen Hopital Louis Pasteur. Nu har vi gjort oss väl förtjänta av en kaffepaus på ett litet trevligt kafé, fjärran från turister. Trevlig tur med den utmärkta spårvagnen, hoppar av på Place Garibaldi. Det är dags för en sen lunch och vi styr stegen mot hamnen där vi ska luncha i dag.

IMG_0908.JPG

Utanför Matissemuseet

IMG_1903.JPG

Romarlämningar i Cimiez

IMG_1863.JPG

Blåregn i Parc Valrose

IMG_0220.JPG

Blomsterprakt i Klosterträdgården

IMG_1906.JPG

Rosorna blommar med full prakt i Klosterträdgården