Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Svalbard – Isbjörnsland – 78:e breddgraden norrut – lyfter en till himmelska höjder!

Flyger mycket och har sedan många år guldkort på SAS. Läste någonstans att det mest förmånliga sättet att använda sina poäng på är att flyga till Svalbard. Började kolla – tveksam att ge sig så långt ut norrut. Trist, mörkt och grått eller? Hur som helst så bokade vi en resa, flög via Oslo (köpte en flaska champagne och lite vin på Kastrup – övertygade om att alkohol skulle vara ännu dyrare på Svalbard än på fastlandet). Svalbard är en del av Norge, men ändå inte. I Oslo fick vi visa pass, gå igenom säkerhetskontrollen, men inte handla taxfree.

Så landade vi strax efter midnatt på flygplatsen i Longyearbyen. Det första vi möttes av var en gigantisk uppstoppad isbjörn och de som klev av planet var mest män, enstaka kvinnor, och alla verkade vara på väg ut i vildmarken. Buss till SAS hotellet – ska vara Longyearbyens bästa – bra och supertrevligt – men nog betalar man betydligt mera här för denna standard jämfört med på andra håll, men så är vi också långt norr om Polcirkeln – på 78 breddgraden – helt ofattbart. Vi går av bussen, in på hotellet, möts av en skylt, ställ ifrån er geväret och ta gärna av skorna! Var har vi hamnat? Klockan är 00.30 och det är sjudande liv. Vi som är extrema nattmänniskor var rädda att alla skulle sova sött, men inte alls. Checkar in, bär bagaget till rummet och går sedan till baren. Pratar med en massa trevliga och pigga människor. Publiken är internationell, många är unga polarforskare som är på Svalbard ett par år för att ta reda på mera om livet i polartrakter. Jag rycks direkt med av stämningen och vem har lust att sova när det är full dager ute trots att det är efter midnatt? Vid 02-snåret drar vi oss ändå mot rummet efter en lång dag samtidigt som vi njuter av att höra livfull musik tona bort. Är vi verkligen på Svalbard? Isbjörnsland på 78:e breddgraden norr?

Vaknar, tittar ut och ser enstaka människor ”på väg” någonstans. Efter en god frukost är vi också ”på väg” för att utforska Longyearbyen, huvudort på Svalbard och så annorlunda det mesta jag mött samtidigt som det är ”precis som hemma”. Svårt att sätta ord på det vi upplever. Det är sommar och barmark inne i huvudorten men i fjärran skymtar vi inte bara Ishavet, så blått att jag inte kan beskriva det, utan också snötäckta berg. Vi strosar längs en liten gata som kantas av några trevliga och färgglada bostadshus i trä. Utanför allas dörrar står skidor och snöskotrar. Nej det är ännu inte snö, men i oktober kommer den tillsammans med ett totalt mörker – vilken kontrast till 24 timmars dagsljus som vi har nu i mitten av augusti. Pratar med en dam och frågar henne hur det är att leva här? Ja, som var som helst svarar hon, men berättar också att många bor här bara några år, arbetar inom gruvnäring, forskning, men också med mera vardagliga ting som läkare, sjuksköterska, pedagoger eller affärs- och restauranganställda. Går sakta ner mot centrum – ja centrum – det är mera en bygata och längs denna ligger det lilla (men mycket väl fungerade) sjukhuset som tar hand om akutfall och enklare sjukfall). Barnafödande sker i Tromsö och den blivande mamman lämnar Longyearbyen en månad före beräknad förlossning, men alla som fött barn vet att de kan komma precis när de vill!).

Vi har tur – vädret är strålande och vi kan till och med dricka kaffe ute på Fruene Kaffe og Vinbar. Kaffet är utsökt och att smaka på en liten vit isbjörn i choklad till kaffet känns inte bara läckert utan extremt exotiskt. Gjord på Longyearbyens alldeles egen chokladfabrik. Vi har skrivit vykort och nästan mitt emot kaféet ligger Postkontoret. Samma skyltar där – inga vapen. Hur kan det komma sig? Jo, för man får inte lämna tätorten (med knappt 2000 invånare) utan att bära gevär – eller ha sällskap av någon kunnig skytt. Varför? För att isbjörnar faktiskt stryker runt knuten. Vi pratar med några som berättar att senaste vintern var några isbjörnar synliga mitt inne i Longyearbyen, men att sysslomannen vakar över dem och ser till att ingen ska komma till skada. Isbjörn får enbart skjutas i yttersta nödfall!

Ju mera jag ser desto mera fascineras jag. Att leva så nära naturen innebär att människorna på något sätt är helt nakna. Inte bokstavligen så klart, men har sällan varit någonstans där yttre attribut som kläder, väskor eller klockor blir så ointressanta. Det hårda klimatet berusar och förför, men har också tagit många liv. Det är liksom inte någon lekstuga att leva här.

Huvudgatan är inte lång. Här finns en del affärer med polarkläder (jag lockas av att köpa en del, men inser samtidigt – vad ska jag ha dem till hemma?), några vanliga affärer med lite kläder, apotek och så Svalbardbutiken – mataffären! Möts av en stor uppstoppad isbjörn i entrén! Här finns ”allt” men det är en liten affär jämfört med de vi har hemma. Köper en tygkasse med texten – Longyearbyen 78 breddgraden, 19N. Kollar i alkoholavdelningen och förvånas. Alkohol är billigt liksom cigaretter och vi får veta att Svalbard är ett skattefritt paradis! Förundras och vi frågar hur det går på kvällen med många gevär, mycket alkohol och mest män, men får veta att ryktet sprider sig snabbt om någon dricker för mycket eller skulle vara otrevlig- då stängs dörrarna på alla barer! Skattefriheten innebär också att nästan alla äger en stor lyxig SUV (Bilar är annars dyra i Norge). Kan man köra långa sträckor med sin lyx BMW, Audi eller Porsche SUV? Nja, det finns 5 kilometer väg på Svalbard, men ägandet lockar och man får ta med sin bil hem till fastlandet – en god affär.

Tätorten görs snabbt och det är inte för shopping man åker till Svalbard. Dags för lunch och det finns massor av trevliga restauranger i Longyearbyen. Alla välfyllda med bra mat och gott vin. Efter lunch ska vi besöka Polarmuséet. Berör mig starkt att läsa om dessa äventyrare – från Norden, men också italienare och andra som fascinerats så otroligt av denna vildmark och kyla. Efter ett par timmar där har jag fått nya insikter om livet och det gör mig upprymd. Vi går ner längs Ishavets kant, skymtar en säl eller är det kanske till och med en valross i fjärran? Jag vet inte längre, men det börjar bli dags att gå mot hotellet, ta en öl i den mysiga baren innan middag på Kroa. Njuter av en mycket god middag, pratar med en massa spännande människor från all världens hörn innan vi sakta går hem mot hotellet. Luften är kylig och den känns så ren att man vill smaka på den. Tystnaden är total, men jag kan ana isbjörn, svalbardren och valross i fjärran. Stannar till på baren där det är fullt liv trots sen timme, men sedan upp till rummet och den ultimata tystnaden innan vi somnar ovaggade. Fortsättning från Spitsbergen följer i nästa inlägg.

P1000952.JPG

I utkanten av Longyearbyen – snöskotrar och vildmark!

IMG_7077.JPG

Inga vapen med in på Postkontoret!

P1000936.JPG

Annorlunda bagageband på flygplatsen!

IMG_7065.JPG

Dags för fikapaus på Fruene Kaffe og Vinbar

IMG_7178.JPG

Isbjörnar i choklad känns tryggt!