Gå till huvudsajt

Archive: Jul 2016

Magiska Bar-sur-Loup och ”dödsdansen”

På utflykt längs vidunderligt sköna småvägar i Provence får vi syn på skylten Bar-sur-Loup. Byn ligger, som så många andra, högt uppe på en klippa, nästan som tagen ur en sagovärld. Ser spännande ut och vi stannar till. Hittar en parkeringsplats och plötsligt befinner vi oss i en av de hundratals magiska små byar som finns i denna ljuva del av vår värld. Bar – sur – Loup är så liten att varenda människa vi möter hälsar vänligt. Här är inte många turister, den betagande skönheten till trots. Underbara hus i alla provencalska kulörer, men också de uråldriga stenhusen. Jag blir genast förtjust och vi promenerar längs huvudgatan, ja huvudgata får man ta med en viss modifikation, men här finns ett apotek, en mycket trevlig liten tidningsaffär där ägaren berättar om byn, ett bageri, en mataffär, ja det mesta. Upp till torget och det fina rådhuset, men det som fångar vår blick är den hänförande vackra utsikten. Här träffar vi en äldre man som är på promenad med sin ännu äldre mamma. De är förtjusande rara och trevliga och berättar mera om byn och dess historia. Vi får även tips på närliggande byar som vi måste besöka. Mannen pekar ut Gorges du Loup, de magiska grottorna som vi en gång besökt och mamman talar om att hon i sin ungdom varit i Sverige. Glada trevliga möten som berikar.

Vi börjar bli hungriga. Mitt på torget ligger Bistro le Donjon och hela atmosfären ropar kom in! Vi blir definitivt inte besvikna över vårt val. En förtjusande trevlig restaurang med ett utsökt medelhavskök. Själv väljer jag cannelloni medan maken tar hamburgare toppad med gåslever, en utsökt smaksensation. Iskallt lokalt rosévin innan vi avslutar med en espresso. Mätta och glada går vi ut och kisar mot den alltid lika leende solen och den klarblå himlen.

Vi funderar på att köra vidare när mina ögon faller på den gamla kyrkan. Vi går in i den högtidliga tystanden i halvmörkret när en dam önskar oss välkomna och börja berätta om La Danse Macabre, dödsdansen. På 1400-talet hölls en stor bal på slottet som ännu finns kvar, men det är privat och inte öppet för visningar. Nå, tillbaka till det som kom att kallas dödsdansen. Massor av gäster hade kommit till den eleganta och glada balen på slottet. Blundar och föreställer mig festklädda gestalter, mat och dryck, allt inramat i 1400-tal. Slottet var dekorerat med vackra bonader, intensiva dofter av jasmin, ros och viol, goda viner och utsökt mat. Musik och skratt när plötsligt tragiken är ett faktum. De tunga dofterna tillsammans med de uppvärmda rummen blev ödesdiger. Flera gäster föll i en sådan djup sömn att de aldrig mera vaknade, bland dem den unga söta Beatrice. Glädjen och festen har förbytts i sorg och det kan inte hjälpas att mina tankar går till tragedin i Nice den 14 juli. I kyrkan finns vackra målningar som åskådliggör den sorgliga händelsen. Vi pratar av oss tillsammans med det trevliga paret som dröjt sig kvar på restaurangen och konstaterar att livet är förgängligt och att det vilar på en skör tråd. Kör vidare till nästa lilla by, tacksamma och glada att få njuta av denna förförande vackra trakt som tjusar och berör.

IMG_6902.JPG

Ljuvlig mat på Donjon

IMG_6904.JPG

Utsikten!

IMG_6910.JPG

Utanför kyrkan som bjuder på så mycket spännande!

IMG_6915.JPG

"Dödsdansen"

IMG_6901.JPG

Avslutar med ett besök på det mysiga bageriet innan vi kör vidare!

Skulle kunna skriva spaltmeter om maten i Provence

En sak som jag mer än gärna skulle vilja ta med hem från Provence är de fantastiska råvarorna, de goda smårätterna som man kan köpa på minsta marknad och som smakar ”världsklass”, ja gärna hela matbutiker om jag kunde. I minsta lilla by hittar man ett matutbud som man inte ens finner i våra metropoler. Ja, jag vet att klimatet är något helt annat, sol och värme som ger sötma åt frukter och bär och alla dessa små lokala leverantörer med lång historia. Här rationaliserades de liksom aldrig bort och någonstans har jag läst att fransmannen förhållandevis lägger betydligt mera pengar på mat än vad svensken gör – sant eller inte – utbudet lockar så mycket mera i söder.

Går in i en av många lokala, helt vanliga mataffärer i en vanlig provencalsk by och hittar skinkor, kycklingar, ostar, färska skaldjur, fisk och mycket annat som gör mig lycklig. Det är ett sant nöje att botanisera och göra sina inköp. Så går jag över gatan och där finns en grönsaksaffär med det fräschaste utbud man kan tänka sig. Jag blir hänförd över juicen jag köper – pressas av färska apelsiner rakt ner i flaskan. Vägg i vägg ligger bageriet som inte bara erbjuder bröd, kakor och tårtor utan också nylagade pajer, quiche, ja det är enkelt att hushålla här.

Restaurangerna lockar också och de konkurrerar med hemmahushållet. Alla bra ställen är nästan alltid fullbokade och det svårt att göra ett urval, men här är några favoriter som vi provat nu i sommar.

Jag måste börja med Clos St Basile, som ligger ett par minuters gångväg från vårt ”mas” strax utanför Mougins. Tas emot av Eliene som äger restaurangen tillsammans med sin man, le chef, Mathieu Lestrade. Trädgården är magisk och alla är professionella, rara och trevliga. Vi avnjuter en meny som förflyttar oss till drömmarnas värld, små läckra amuse bouche, en laxanrättning som smälter i munnen och som huvudrätt pärlhöns med ljuva tillbehör innan vi avslutar med en varm chokladbakelse. Mat som gör en glad.

En annan pärla, av ett helt annat slag, är la Cave de vin i Roquefort les Pins, som vi provat flera gånger och alltid är vi lika nöjda. Njuter av den ljumma kvällen på det trivsamma och livfulla torget. Stämningen är härligt avslappnad och vi blir väl omhändertagna av Eliot och alla de andra i den trevliga betjäningen. Maten serveras på en sorts plattor och vi inleder med utsökta charkuterier, följt av husets gåsleverpaté, smälter i munnen. Allt ackompanjeras av ljuva viner och vi avslutar med en chokladmousse, len som en dröm. La Cave har också, som namnet antyder, en underbar vinkällare och det är ett sant nöje att botanisera i detta utbud.

L´Amandier de Mougins är en återkommande klassiker och bara läget är värt ett besök. Högt uppe i Mougins med en terrass som bjuder på en helt vidunderlig utsikt över det provencalska landskapet. Lägg till detta ett fantastiskt kök med tonvikt på det provencalska och kvällen förflyttar en till det ljuva livet. Fyllda courgette, medelhavsfisk innan vi avslutar med de ljuvaste desserter. Le chef, Denis Fétisson, kan konsten att förvandla de bästa råvaror till matupplevelser utöver det vanliga.

Avslutar detta inlägg med att nämna ett otroligt bra ställe i Cannes, fjärran från turistrestaurangerna som är många och heller inte någon av de mest exklusiva, l`Affable. Man lämnar turistgatorna och vips befinner man sig i en mycket trevlig restaurang med det moderna franska köket när det är som bäst. Trevlig och personlig betjäning, utsökta rätter och allt till ett pris som känns mycket bra. Vi äter menyn, gåslever, medelhavsfisk (ja det tar jag gärna) och avslutar med en specialitet, Soufflé au grand marnier. Mer än nöjda svävar vi ut i den ljumma provencalska natten.

IMG_7040.JPG

Magiskt på St Basile

IMG_7017.JPG

En av många utsökta rätter på Clos St Basile

IMG_7252.JPG

Suveräna La Cave i Roquefort – les – Pins

IMG_7269.JPG

Utsökt gåsleverpaté på La Cave – len så att den smälter i munnen

IMG_7213.JPG

Omöjliga att motstå – efterrätterna på L´Amandiér

IMG_6863.JPG

Soufflé au Grand Marnier på l`Affable

IMG_7159.JPG

En alldeles vanlig liten grönsaks- och fruktaffär i en liten provencalsk by

En provencalsk pärla – Tourettes – sur – Loup

Kör genom ett provencalskt landskap när det som allra vackrast – eller
förresten – det ju lika vackert när man än kommer. Våren med blommande mimosa och mandelträd, hösten med vinets färger överallt och även vintern, men nu är det sommar. Varje år är jag lika betagen av ockrafärgerna när de skiftar från havregult till gyllene, från olivgrönt till gråtoner, blommande blå lavendel, rosa rosor – ja det är magiskt. Det är tidig morgon, nja för oss i alla fall. Efter en underbar frukost på ”vårt” kära Mas de Mougins är vi på väg för en liten utfärd i det ljuva provencalska landskapet. Tänkte botanisera bland små, mindre välkända byar och först ut är förtjusande Tourettes – sur – Loup. I fjärran ser vi den lilla medeltida byn, högt uppe på en klippa. Dessa små byar är nästan overkligt pittoreska där de vilar i sagans skimmer. Kullerstensgator, vindlande gränder, den härliga provencalska dialekten hörs överallt även om den blandas upp av en del andra språk, de ljuva dofterna av lavendel, timjan, rosmarin, ljuset, rosorna, ja jag blir alldeles hänförd. Blundar för en sekund, njuter och känner mig förflyttad till medeltiden. Kikar upp och ser hus som byggdes på 900-talet och fortfarande är bebodda. Tala om hållbarhet. Det är magiskt och Tourettes – sur-Loup med sin drygt 2500 invånare är en av de äldsta städerna i Provence.

Slår oss ner på ett kafé på det lilla torget och förundras över att vi bara
är en knapp halvtimme från ett annat liv – Medelhavet med sol, bad och ett sjudande folkliv, turister, shopping och lyx. Ja, man kan handla även här. Flera mysiga butiker och Cat & Rose läckra utbud av inredning är svår att motstå. Att dottern dessutom talar bra svenska förenklar eventuella inköp. Mataffärer, torghandel, bageri, slaktare, ja här skulle jag kunna bo! Kikar in i ytterligare ett par butiker, tittar ut över de makalöst vackra landskapet och känner att det börjar bli dags för lunch. Byn bjuder på flera mycket bra restauranger och Clovis kan ståta med en stjärna Guide Michelin. Andra som får en lycklig är Le Cinq som innehas av Stefan, ja precis lika svensk som namnet säger. Atmosfären är underbar liksom köket är lockande. Dessvärre är Le Cinq enbart öppet kvällstid så besöket där får vänta. Våra ögon faller på Chez l´Ami Paul och vilken lunch. Provencalskt kök när det är som bäst. Till blir det så klart ett glas iskallt rosévin. Glada och mätta går vi vidare i de vindlande små gränderna. Lugnet och stillheten är påtaglig samtidigt som det är en mycket levande liten stad eller by. Tourettes sur Loup kallas Violet Village och violen har än i en dag en särskilt plats. Blomman har till och med en egen festival i mars. Himlen över Tourettes har begåvats med en alldeles speciell violblå nyans.

Många konstnärer har slagit sig ner i byn och vi tittar in hos krukmakare, i gallerier och konstverkstäder. Rådhuset är inrymt i det förtjusande medeltida slottet Château Villneuve, som ligger på det lilla torget som bär samma namn. Får syn på en extremt mysig vinbar Cave Tastevin mitt i byn och klart vi måste botanisera bland det fina utbudet en stund innan vi ska köra ”hemåt”. Här kan man också prova olika viner och hela stället är inbjudande och lockar till inköp. Jag måste medge att jag blivit både förförd och betagen av denna charmiga lilla by och i tanken börjar jag redan planera för nästa besök.

image1.jpeg

Ljuvligt kök hos Chez Paul

image1-1.jpeg

Cinq – svenskägd pärla i Tourettes – sur – Loup – menyn planeras efter dagens bästa råvaror!!

image1-2.jpeg

Bedårande utsikt från Le Cave som har ett underbart vinutbud!

image1-3.jpeg

Lite av Cat &Rose lockande utbud – lägg till detta – en mycket trevlig ägare som talar svenska!

image1-4.jpeg

Förtjusande vindlande gränder

Kartoffelraekkerna – en okänd pärla mitt i Köpenhamn

Inleder dagens Köpenhamnsbesök med lunch på suveränt trevliga Aamanns smörrebröd som har belönats med pris och en massa hedersomnämnanden och vi blir definitivt inte besvikna. Vi har bokat bord, ett måste om man ska äta på etablissemant (vill man hämta och ta med eller sitta och äta lite enklare går man in på delidelen). Smörrebröden vänder upp och ner på alla förväntningar om hur ett smörrebröd ska se ut och de är utsökta. Till blir det en lokal ale och så delar vi på en minisnaps, husets egen. Personalen är mycket trevlig och tillmötesgående. Mötta och glada säger vi ”farvel” och lovar att komma tillbaka. Ut på Öster Farimsgade där trevliga kaféer och lunchställen trängs med små butiker.

Mina ögon fastnar på ett kafé på andra sidan gatan och längs den stora vägen löper små idylliska tvärgator, den ena sötare än den andra. Plötsligt känns det som man är i en liten engelsk stad och inte mitt i Köpenhamn. Söta gammeldags skyltar talar om namnet på gatan och under namnet kan jag läsa följande: Wiedeveltsgade – efter bildhuggaren Johannes Wiedevelt, Jens Juel Gade efter konstnären Jens Juel, Abildgaardsgade efter målaren Nicolai Abildgaard och så vidare. För att stilla min nyfikenhet frågar jag en trevlig man som äger en liten cykelaffär i kvarteret och han kan berätta! Kartoffelraekkerna byggdes under slutet av 1800-talet, ritades av arkitekten Böttger efter engelsk förebild. Husen byggdes som arbetarbostäder, men den trevlige mannen berättar att en bostad där kostar i dag 12 miljoner danska kronor, ungefär 16 svenska miljoner, inte för vem som helst! Husen är några av de mest eftertraktade i hela Köpenhamn. Kvarteren är ytterst charmiga, en riktig idyll. Vi dröjer oss kvar länge och avslutar med kaffe och ett äkta danskt wienerbröd på Emerys.

Det är dags att gå vidare och nästa mål är Köpenhamns Botaniska Trädgård, vacker, blomsterprydd och en riktig oas i den myllrande storstaden. Att träda in här är som att gå in i en i en annan värld, nästan lite av en sagovärld. Stilla och rofylld, grupper av unga och äldre som solar på gräsmattorna, andra som njuter av lättare förfriskningar på det härliga kaféet. Man beställer kaffe eller vad man nu vill ha från trivsamma gamla Citroenbilar, som gör att man känner sig förflyttad till 60-talet. Ett iskallt glas juice passar perfekt i värmen innan vi strosar vidare i parken. Butiker, museer och mycket annat erbjuds och efter ett par timmar går vi ut på andra sidan parken och befinner oss plötslig i en helt andra och annorlunda delar av Köpenhamn, trivsamma Nörrebro, mera om det kommer senare i ett annat blogginlägg!

IMG_6440.JPG

Njuter ljuva smörrebröd på Aamanns

IMG_6447.JPG

Kartoffelraekkerne

IMG_6450.JPG

En av de många charmiga gatorna som alla bär namn efter konstnärer

IMG_6457.JPG

Ekologiska bröd, kakor och kaffe på Emerys

IMG_6464.JPG

Botaniska trädgården