Magiska Bar-sur-Loup och ”dödsdansen”

På utflykt längs vidunderligt sköna småvägar i Provence får vi syn på skylten Bar-sur-Loup. Byn ligger, som så många andra, högt uppe på en klippa, nästan som tagen ur en sagovärld. Ser spännande ut och vi stannar till. Hittar en parkeringsplats och plötsligt befinner vi oss i en av de hundratals magiska små byar som finns i denna ljuva del av vår värld. Bar – sur – Loup är så liten att varenda människa vi möter hälsar vänligt. Här är inte många turister, den betagande skönheten till trots. Underbara hus i alla provencalska kulörer, men också de uråldriga stenhusen. Jag blir genast förtjust och vi promenerar längs huvudgatan,

Skulle kunna skriva spaltmeter om maten i Provence

En sak som jag mer än gärna skulle vilja ta med hem från Provence är de fantastiska råvarorna, de goda smårätterna som man kan köpa på minsta marknad och som smakar ”världsklass”, ja gärna hela matbutiker om jag kunde. I minsta lilla by hittar man ett matutbud som man inte ens finner i våra metropoler. Ja, jag vet att klimatet är något helt annat, sol och värme som ger sötma åt frukter och bär och alla dessa små lokala leverantörer med lång historia. Här rationaliserades de liksom aldrig bort och någonstans har jag läst att fransmannen förhållandevis lägger betydligt mera pengar på mat än vad svensken gör – sant eller inte – utbudet lockar så mycket mera i söder.

En provencalsk pärla – Tourettes – sur – Loup

Kör genom ett provencalskt landskap när det som allra vackrast – eller
förresten – det ju lika vackert när man än kommer. Våren med blommande mimosa och mandelträd, hösten med vinets färger överallt och även vintern, men nu är det sommar. Varje år är jag lika betagen av ockrafärgerna när de skiftar från havregult till gyllene, från olivgrönt till gråtoner, blommande blå lavendel, rosa rosor – ja det är magiskt. Det är tidig morgon, nja för oss i alla fall. Efter en underbar frukost på ”vårt” kära Mas de Mougins är vi på väg för en liten utfärd i det ljuva provencalska landskapet.

Kartoffelraekkerna – en okänd pärla mitt i Köpenhamn

Inleder dagens Köpenhamnsbesök med lunch på suveränt trevliga Aamanns smörrebröd som har belönats med pris och en massa hedersomnämnanden och vi blir definitivt inte besvikna. Vi har bokat bord, ett måste om man ska äta på etablissemant (vill man hämta och ta med eller sitta och äta lite enklare går man in på delidelen). Smörrebröden vänder upp och ner på alla förväntningar om hur ett smörrebröd ska se ut och de är utsökta. Till blir det en lokal ale och så delar vi på en minisnaps, husets egen. Personalen är mycket trevlig och tillmötesgående. Mötta och glada säger vi ”farvel”