Gå till huvudsajt

Archive: Sep 2016

Vandring i Australiens vildmark – livsnjutning, tystnad – blir ett med naturen

Vaknar, det är morgon, lägger ett par vedträn på elden, ligger kvar under mysiga filtar och värmer varandra. Tittar på klockan, snart halv tio, kanske dags att stiga upp och äta frukost. Utanför fönstret sitter kängurun, eller rättare sagt wallabyn, och kikar på oss. Mycket nyfiken. Öppnar dörren till den lilla terrassen, eller vad man nu ska kalla uteplatsen vid ingången till vårt tält. Solen strålar från en klarblå himmel och det känns redan varmt. Några fåglars ljud hörs, annars är det så tyst att man nästan hör tystnaden. Går ner mot samlingsrummet och på flodstranden är ett bord dukat för två. Varmt och glatt god morgon från Jaide och Steve och snart står frukosten på bordet. Den ena läckerheten efter den andra och till detta färsk apelsinjuice och gott kaffe. Avslutar med ett iskallt dopp i ett av vattenhålen i bäcken. Magiskt, känns som man är alldeles ensam ute i världsalltet.

Nu är det dags att bege sig på lång vandring. Lunchpaket och vatten finns att hämta, vi packar ryggsäcken och lämnar vår trygga boning. Ut i intet, mot den stora nationalparken Lamington. Att ta sig dit till fots tar säkert minst en timme, men vägen vi går bjuder på det ena mer betagande naturscenariot efter det andra. Vilda djur med också får och svarta kossor som kikar på oss. Berg, raviner och så närmar sig en skog med höga träd och spikraka stammar. Upplivade och nästan lätt berusade av den rena luften, tystnaden och skönheten. Vi är glada att vi har med vatten, det är backigt, soligt och ganska varmt. Så tätnar skogen igen och vi passerar en underbar bäck där man också kan bada. Dock inga handdukar med och vattnet är kallt så jag nöjer mig med att doppa fötterna. Dags för lunch och vi öppnar vårt matpaket, ljuvlig pumpasoppa, bröd och någon sorts plättar. Nya krafter och så är vi framme vid Lamington. Varningsskyltar för dingohundar, vildkatter, kängurus så klart, men kanske framförallt för risken att gå vilse. Ha med vatten, första hjälpen kit, kompass och tänk på att man inte söker någon förrän de varit borta minst 24 timmar. Naturens krafter är inte att leka med! Internet eller telefon fungerar inte. Spännande och lite kusligt, men vi ska inte ta oss djupt in i nationalparken utan hålla oss på den markerade stigen och vända om efter ett tag. Det är ganska tuff vandring, smala stigar, backigt och när vi kommit en bit på väg inser jag hur lätt man skulle kunna gå vilse här. Det börjar bli dags att vända tillbaka och efter ett par timmar ser vi Nightfall Wildernes Camp. Det ryker i skorstenen på den båda andra tälten och vi ta med en öl upp till vårt. Tänder brasan, tappar upp vatten i de franska badkaren, tänder stearinljusen, sjunker ner, njuter och mjukar upp våra trötta kroppar.

När vi går till kvällens middag är det kolmörkt och det känns skönt att sjunka ned framför brasan, njuta av den ljuvliga middagen och stilla småprat. I kväll blir det inte någon partynatt. Alla är ganska trötta efter gårdagen och efter dagens långa vandringar. Tillbaka mot tälten och brasan och nog prasslar det i mörkret? En koala eller är det vår lilla wallaby? I kväll somnar vi ovaggade och ser fram mot ännu en dag ute i vildmarken innan det blir dags att ta oss mot helt andra platser.

IMG_8916 - Kopia.JPG

Gigantiska träd i skogen

IMG_8935 - Kopia.JPG

Dags för en liten paus!

IMG_8940.JPG

Magisk natur och inte en människa så långt ögat når!

IMG_8927 - Kopia.JPG

Vi närmar oss nationalparken

IMG_8997.JPG

En av flera ljuvliga frukosträtter!

Nightfall wilderness camp – vildmarksliv i Australien – en oförglömlig upplevelse

Så är vi framme någonstans långt ute i ”nowhere”. Vi kör över Christmas Creek och just i dag är vattnet inte särskilt högt så det går lätt att ta sig över. Parkerar bilen och vi har knappast hunnit stiga ur förrän vi välkomnas varmt av Steve och Jaide, paret som driver detta ställe. Hälsar på Marc och Erin som är ett av de tre par som också ska tillbringa helgen härute i vildmarken. Fler gäster tar man inte emot – ett par i varje ”tält”, totalt sex gäster. Jaide visar oss runt. Vi börjar nere vid bäcken. Tre bord med stolar står utplacerade väl avskilda från varandra längs bäckstranden. Här kan man bada berättar Jaide, i något av vattenhålen, enda publik är någon av alla de wallabys som lever och bor här, möjligen tillsammans med någon liten koala. Självklart ska jag testa ett dopp lite senare, solen skiner och det är nog drygt 20 grader trots att det är vinter i Australien. Är det ljumma kvällar äter vi ute i det fria, förklarar Jaide, men nu på vintern blir det troligen framför brasan i samlingsrummet. Vilket rum. Underbart, öppet åt ena hållet, en härlig brasa, soffa och bord där man samlas för en öl, ett glas vin eller en drink före maten, fri bar där man kan hämta dricka. Middagen serveras klockan 19 och frukost mellan 8 och klockan 11. Om så önskas kan man också äta i sitt privata ”tält”. Friheten känns total.

En liten golfbil transporterar oss och väskorna uppåt, långt ut till ett alldeles eget avskilt ställe och där ligger ”tältet” som ska bli vår bostad över helgen. Jag måste medge att vanligt campingliv absolut inte är något för mig, men jag hade ju sett på nätet att det var något helt annat och jag blev överväldigad. Här skulle jag kunna stanna länge och göra ingenting, säger jag. I kylskåpet står en flaska champagne och en ostbricka med ljuvliga tillbehör. Allt ingår i priset. Varken kort eller kontanter används på Wildernes Nightfall Camp utan det man vill göra och ha bokas och betalas i förväg, som t ex massage i det fria eller guidade långa vandringar i nationalparken.

Öppnar champagnen, skålar och njuter innan vi går husesyn i vår boning på 62 m2. En fullt utrustad köksavdelning med ett välfyllt kylskåp – inte bara ostbrickan, utan choklad, nötter och andra snacks, vatten mm. En mysig soffhörna, plädar och filtar (det kan behövas för natten är kylig även om kaminen värmer), en stor och präktig braskamin, dusch, toalett och som kronan på verket två franska badkar, stearinljus och badsalt, så klart att vi njöt av ett bad i dessa ljuvliga badkar, på med morgonrockar, tänder brasan innan det är dags att äta.

Nu ska jag backa bandet för innan dess hann vi utforska området utan att se en enda människa. Inledde med att sitta utanför tältet, äta ostar, skåla i champagne och lyssna på tystnaden. Se, viskar min man. En wallaby mamma med sin lilla unge. Den lilla diar medan mamman kikar försiktigt på oss. En upplevelse som tränger så djupt in i själen att den är svår att förklara. Hand i hand går vi sedan runt i detta oändliga område, långvandringen till Lamington Park ska vi göra i morgon. Den kräver ordentliga skor, vatten mm. I dag är de mer än tillräckligt att bara vara här. Några hundra meter upp i backen ligger ett av de andra tälten och jag ser hur det ryker ur skorstenen. Detta är ett ställe som gjort för romantik.

Så faller mörkret och det blir svart. Kolsvart och jag prisar lyktorna vi fått. Utan dessa hade det varit omöjligt att ta sig till samlingsplatsen nere vid bäcken. Jag har sällan mött ett sådant mörker, tystnaden är överväldigande och bryts bara av en och annan fågel som slår bo för natten och ett tassande av någon wallaby eller koala. Månen är vänlig och bjuder på lysande fullmåne i nattens mörker och med försiktiga steg går vi mot samlingstältet. Här sitter de båda andra paren, killarna har vi redan hälsat på, men nu är också Dominique och hennes man Marc här. De har barnfritt och har lämnat sin lille ettåring i tryggt förvar hos hennes föräldrar. Småpratar, tar en öl före maten innan vi bjuds till bords. Sitter framför öppen eld och njuter av en utsökt trerätters måltid, lokala råvaror och ekologiskt så långt det går. Underbara viner innan vi flyttar över till sittgruppen igen. Jag hade räknat med en tidig kväll, men runt detta bord klickar personkemin i gång på ett sätt jag sällan varit med om. Något händer med oss alla och vi pratar och pratar om livet, ja om allt. Människor från olika delar av världen ja de båda andra paren är australiensare, olika erfarenheter, jobb, utbildningar, men ändå något som svetsar oss samman och öppnar inre portar. Klockan närmar sig väl midnatt när Marc faller på knä och friar, romantiskt så det förslår. Champagne öppnas, musik sätts på och vi dansar och pratar natten lång. Den tidiga kvällen blev kring halv tre tiden på natten och efter en oförglömlig kväll somnar vi tätt intill varandra framför brasans mjuka sken. Det här är livskvalitet. Fortsättning följer.

IMG_8805.JPG

Myshörna framför brasan

IMG_8817.JPG

Lovar att de var ljuvliga att bada i – de franska badkaren

IMG_8818.JPG

Champagne och ostar – utsökt lunch!

IMG_8834.JPG
IMG_0985.JPG

Mor med sin lilla unge!

IMG_8883 - Kopia.JPG

I dag kunde man gå över Christmas Creek – nästan torrskodd!

IMG_8800.JPG

En bild på den sköna sängen måst ju också med!

Ut mot ”outback” – vildmarken i Australien – ”lightversionen”

Dags att ta några dagars ”break” från Queenslands glada och soliga huvudstad för en helg i vildmarken. Det är fredag förmiddag, solen strålar från en klarblå himmel. Efter en god frukost i den numera välbekanta, lite gammeldags, frukostmatsalen säger vi hej så länge till den trevliga personalen på mysiga Inchcolm Hotel. Vi har hyrt bil någon kilometer från hotellet och vi bestämmer oss för att promenera dit. Bagaget är lätt. Packat för en vildmarkshelg (resten av väskorna lämnas kvar på hotellet). Bilen hämtas, enkelt och smidigt, på ett lite udda ställe i utkanten av Chinatown. Vi tackar den moderna tekniken för GPS, hur i all världen hittade vi förr? Målet är inställt på Christmas Creek, Lamington och färden dit förtjänar ett alldeles eget inlägg. Efter några mil på trafikerade vägar befinner vi oss i ödsligheten. Husen blir färre och färre, boskap betar dock längs den smala vägen. Landskapet är bedövande vackert. Grönt med ockrafärgade nyanser, ändlösa slätter, men berg skymtar i fjärran. Vi stannar bilen för att gå ut och lyssna på tystnaden och den är så intensiv och närvarande att örat nästan skapar egna ljud. Magiskt. Se, där är dom, utropar jag när de första kängurus hoppar förbi, sedan ser vi en koala och flockar av wallabees. Det känns verkligen exotiskt att möta dessa djur, så fjärran från Sverige. Dessvärre ser man också flera ihjälkörda kängurus och många vi träffat har vittnat om att det är problem. Att köra innan mörkrets inbrott var ett självklart val för oss.

Sista utposten och sista möjligheten att handla, innan vi ska nå vårt vildmarkscamp, är Beaudesert, som ligger 50 km från vårt mål (gäller att inte glömma några inköp när man bor så). En typisk liten australiensisk landsort med ett par hotell, en supermarket, några kaféer och ett trevligt postkontor. Botaniserar först i livsmedelsaffären, men köper bara vatten. Allt ska finnas på ”vårt” ställe (även friskt vatten, men i fall att?). Ett kafé och en kopp kaffe innan vi kör ut i tomma intet vore inte så dumt. Kollar på tripadvisor, Everdays Café rankas i topp. Frågar ett par kvinnor om vägen dit och plötsligt sitter vi där, som främmande fåglar, i en förtjusande liten trädgård. Ett par riktiga ”Crocodile Dundee” män med en liten hund, ett par äldre damer, några lunchätare och så vi, de enda icke lokala gästerna. Kaffet är gott, vi nyttjar en bra toalett och besöker också postkontoret. Köper frimärken, tänkte skriva vykort långt där ute i ödemarken och posta dem när vi är åter i Brisbane. I det trevliga postkontoret finns ”allt”, dockor, väskor, block, datorer, pennor och böcker, ja ”name it”.

Fulltankad bil och nu bär det av ut i oändligheten. Ja, det känns nästan så. Inte en enda människa så långt ögat når, en och annan bil möter vi, massor av vilda djur, men också får och kor som betar i hagar stora som halva Skåne. Det här är Australien, fjärran från kuststäderna. Magiskt, storslaget, man tappar nästan andan. Här och var dyker en gård upp med eget vindkraftverk och annan självförsörjning. Vägbeskrivningen talar om att efter den lilla orten (ja ort och ort – en klunga hus) Hillview så fungerar vare sig internet eller GPS, men att det inte ska vara svårt att hitta fram. I min uppkopplade värld känns det märkligt att inte kunna kolla mail, Facebook, internet – ingenting, konstigt men också befriande. Så får vi syn på en liten träskylt som talar om att vi nästan är framme. Vad vi inte vet när vi kör över bäcken, (vägen är farbar ända fram i dag – så är det inte alltid – ibland är vattennivån i bäcken alltför hög) är att denna helg på många sätt ska förändra, ja kanske inte våra liv, men beröra oss djupt in i själen. Mera om detta i nästa blogginlägg.

IMG_0691.JPG

Njuter kaffe på Everdays kafé i Beaudesert

IMG_9009.JPG

Varningsskyltar för kängurur behövs verkligen

IMG_8825.JPG

Otroligt vackra naturscener möter överallt

IMG_8909.JPG

Stiliga svarta kor på väg mot ännu vildare trakter!

Brisbane – kultur, parker och god mat

Brisbane är en grön stad, en solig stad och en glad stad. Funderar över varför allt lyser solgult med blå och gröna färgklickar lite här och där. Ja inte bokstavligt men den solgula glada andan vilar över staden. Är det klimatet som gör människorna så glada? Ja, säkert delvis men det måste vara något annat också. Floden kanske, vatten är rogivande och vackert. Brisbane River är storslagen där den rinner genom staden kantad av skyskrapor på ena sidan och fantastiska grönområden på den andra. Då slår det mig att detta verkar vara trädgårdarnas stad och gröna lungor i storstad betyder mycket för välbefinnandet och kanske är de dessa som skapar en småstadskänsla i en 2 miljoners stad? Tempot är så avslappnat och lugnt. Alla verkar ha tid att byta några ord, står man med en karta i handen stannar genast någon och frågar om man vill ha hjälp.

Så till alla de gröna parkerna. Först ut är Roma Street Parkland som lär vara världens största tropiska stadspark. Den bjuder på en storslagen blomsterprakt, den ena uppsättningen vackrare än den andra. Vi tar en kaffe på mysiga Melange Café innan vi promenerar ner till floden och hoppar på City Cat, en av flera trevliga båtlinjer som trafikerar Brisbane River. Av vid Southbank. Här möter vi enorma ytor fyllda med grönskande parker och man kan till och med gå på regnskogspromenad! Vi avstår dock eftersom vi ska till mera vilda regnskogar så småningom. Nu är det inte enbart trädgårdar som finns här utan också större delen av Brisbanes kulturella centra med bland annat Queensland Art Gallery, Gallery of Modern Art och Queensland Museum, men också många andra spännande byggnader. Här kan man besöka en nepalesisk pagod om man har lust och även andra multikulturella byggnader. Det vimlar av trevliga kaféer och lunchställen, men själva ska vi ta City Cat tillbaka till andra sidan – vi är sugna på lunch och slinker in på ett av många trevliga kaféer.

När vi pratar om parker så missa absolut inte City Botanic Garden. En ofantligt stor park där man umgås, joggar, cyklar eller kramas. Vi är där på kvällen och jag är fascinerad av att parkerna är öppna till midnatt. Hemma har man alltid fått lära sig att undvika parker efter mörkrets inbrott, men Brisbane anses vara en extremt säker stad – kanske därför man har öppet långt efter mörkrets inbrott?

Avslutar Brisbane med några ord om alla underbara matställen. Restauranger och kaféer – de flesta i toppklass. Saké och Harveys nämnde jag i förra blogginlägget, men det finns fler favoriter. Blackbird som ligger nere vid vattnet visade sig vara ett förtjusande ställe med utsikt över floden. Livfull och härlig stämning med fantastisk mat. Ostron och skaldjur som sig bör i en stad som Brisbane, men också ett spännande australienskt kök med en touch av Italien. Sono Japanese är så japanskt att man skulle kunna vara i Tokyo. Den ligger mitt inne i city och är svårfunnen så man bör vara ute i god tid innan den aktuella bordsbokningen. Förtjusande personal och japansk sittning vid de flesta borden. Sist, men inte minst la Vue Waterfront som ligger precis vid floden. Utsikten är vidunderlig och maten en pärla med betoning på fisk och skaldjur. Le chef bidrar till att skapa en speciell stämning genom sitt personliga bemötande och varje gäst tas emot som en stjärna. Lägg till dessa ett otal mysiga barer, fler restauranger, kaféer och man skulle kunna äta på olika ställen under ett helt år. För oss börjar det bli dags att lämna solskensstaden och ge oss vidare mot nya resmål!

IMG_8614.JPG

Väntar på båten

IMG_8738.JPG

En fläkt av Nepal mitt i Brisbane

IMG_8726.JPG

Blomsterprakt!

IMG_8470.JPG

Ännu mera blomsterprakt!

IMG_9033.JPG

Delikata förrätten på La Vue Waterfront och utanför fönstret den flotta bron – upplyst i violett!