Gå till huvudsajt

Archive: Okt 2016

Söderhavsdrömmen förverkligas

img_9666_redigerad

Många av oss har en dröm om Söderhavet, små öar, palmer, kritvit sand, turkost hav, kokosnötter, fiskar, livsglädje – ja ett paradis helt enkelt. Jag har haft förmånen att besöka en del öriken i Söderhavet. Att åka så långt bort, till andra sidan jordklotet och möta samhällen som fortfarande är förvånansvärt opåverkade av den västerländska kulturen var en dröm jag hade. Först ut var Yasawa, en liten ögrupp i Fiji och när jag kommit hem igen tänkte jag, bara en gång till måste jag till Söderhavet. Det är något alldeles speciellt som berusar och berör, jag kan inte sätta ord på vad det är och heller inte förklara det.

I höstas var det fjärde gången vi for tvärs över jordklotet, denna gång för att besöka Vanuatu Island, ett litet örike lång från Sverige. För två år sedan var vi där och fascinerades alldeles otroligt över detta land, kulturen, människorna, av Vanuatu som av Happy Planet Index för några år sedan rankades som världens lyckligaste land. Det är sällan vi återvänder när vi besökt platser så långt hemifrån, men när Vanuatu för ett och halvt år sedan drabbades av en fruktansvärd cyklon som ödelade otroligt mycket i huvudstaden liksom i den lilla byn Eratap så ville vi båda återvända. Vi hade bott på förtjusande Eratap Beach Resort och genom dem blev vi uppdaterade om läget efter cyklonen. Fick höra om och se hur snabbt man lyckades bygga upp det som ödelagts tack vare samarbete och den positiva livssyn som präglar människorna där.

Fulla av förväntan steg vi på planet i Brisbane för att några timmar senare gå ner för landning i Port Vila, huvudstaden. Hur skulle det se ut? Hade man lyckats bygga upp allt? Regnet mötte oss tillsammans med Robert och vi fick höra om hur det varit när cyklonen härjade under nio fasansfulla timmar, men mera om det i ett senare inlägg. Vi hälsas välkomna, kramas om och det känns nästan som att komma hem, så välbekant och ändå så fjärran. Vi hade bett att få samma bure, eller hus, som förra gången och fast regnet droppade utanför så kände jag den där varma, underbara lyckan och stillheten som omfamnade mig. En vecka framför oss när vi skulle vara ”busy doing nothing” på Eratap Beach Resort, ett magiskt ställe som är precis sig likt. Bort till den lilla restaurangen för att äta grillad fisk, så nyfångad så att den nästan sprattlade. Till detta fräscha grönsaker och ett glas iskallt vin. Måste nypa mig i armen, vi är här och ser ut över kritvita sandstränder utan en enda människa, här finns inga solparasoller eller hög musik utan stillhet, smaragdgrönt vatten, palmer och en känsla av oändlighet. Under tiden vi sitter på terrassen och spricker molntäcket upp och paradiset ligger framför våra fötter. Sagolikt, magiskt – ja inga ord kan beskriva känslan av att vara där.

Vad gör man på en Söderhavsö? Man finns till på ett sätt som man inte alls gör i vardagen. Att bara vara är ett slitet uttryck men det nog det som bäst beskriver mina upplevelser av Söderhavet. Gå långs stranden, plocka snäckor och kritvita koraller, snorkla och möta ett undervattensliv så spännande och färgrikt, det känns nästan som om fiskarna och korallerna talade till en, ligga raklång på den kritvita sandstranden, mindfulness långt bortom alla yogaklasser, höra suset i palmerna, plocka upp en kokosnöt, en mangofrukt eller en banan. Åka med den lilla båten till en alldeles egen öde ö, ha med matkorg och vin (som man kan beställa på resorten). Det är onekligen en väldigt speciell känsla att vara ensamma på en ö, ingen mobilmottagning, men jag känner mig tryggt förvissad om att George kommer tillbaka och hämtar oss den tid vi bestämt. Badar, snorklar och plockar snäckor här också. Vi sliter inte ut oss precis och när vi åker tillbaka till huvudön och ser alla dessa små öar, lika smaragder vilade på vit sand så kan jag förstå varför människorna verkar må så bra och vara rika, trots att de ekonomiskt sett har en BNP långt under den vi är van vid. När vi blickar ut över en förtrollande solnedgång och gör oss redo för middag så vet jag att jag senare i veckan vill veta mera, lära mera om lyckan här långt borta. Avnjuter en underbar middag under en upp och nedvänd stjärnhimmel innan vi somnar till vågornas brus och en och annan fågel som inte kommit till ro. Saknar ord för att beskriva denna upplevelse, men gör ändå ett försök – magiskt paradis som berör en djupt in i själen. Nästa blogginlägg blir det byliv och mera om lyckan.

 

img_9641-kopia

Kritvita stränder helt för sig själ!

 

img_9666_redigerad

Vår alldeles egna bure med egen strand!

 

img_9264-kopia

Magiska solnedgångar!

 

img_9215_redigerad

På väg till en öde ö mitt ute i Söderhavet!

 

img_9434-kopia

Njuter av den underbara frukosten

 

img_9425-kopia

Allt är så betagande vackert!

Bologna – ett matmecka utan dess like!

 Mina italienska vänner kan ägna timmar åt att tala om mat. Stoltheten över Bolognas kök är påtaglig och man äter otroligt gott, i princip överallt. Det finns en nedärvd tradition när det gäller att ta hand om de bästa lokala råvarorna och tillreda dessa efter mammas, farmors eller varför inte mormors mors recept. En viss konservatism råder kring maten i denna annars röda och extremt toleranta stad, men råvaror och recept är inget man skojar bort.

Har promenerat till Saluhallen för att köpa 36 månaders lagrad parmesanost hos min favorit Barbieri. Tas emot med glada hälsningar och gör min beställning, tre kilo parmaggeio reggiano. Får smaka en bit och den är utsökt. Frågar också om de kan packa en burrata (burratan som man kan köpa hemma är blek kopia av den italienska) för flygningen och det är inga problem. Så får jag syn på en mozzarella liknande ost som ligger i sin vätska i en påse med noggranna stämplar och kontrollnummer. Jag frågar om denna påminner om mozzarella eller om burratan. Svaret jag får att det inte alls är samma sak, jag köper denna läckerhet, men måste medge att vi tycket nog att den påminde om en utsökt buffelmozzrella. Små skillnader och nyanser är viktiga i det italienska köket!

Från Saluhallen styr jag stegen till Via Monte Grappa, köper världens godaste glass på Gelateria Gianni innan jag skyndar vidare mot Piazza Maggiore och ner mot de så kallade matgatorna, Area Quadrilatero. Det blir ljuvlig mortadella och bresaola på Tamburini, tortellini på Atti och balsamvinäger hos Gilberto. Innan kvällen måste jag också hinna med Via Farini för här ligger Majani, en chokladbutik med anor sedan 1796. Deras choklad är som en ädel konst, en dröm och även om man numera kan köpa Fiat choklad i Sverige så är den man köper här både färskare och godare. Nu börjar jag bli redo för hemfärden, men innan dess några rader om mina absoluta favoritrestauranger i Bologna.

Är man i Italien så vill man kanske äta pizza? Var gör man det bäst i Bologna? Hos Giovanni på Scalinatella bakar man pizzor som får alla andra att blekna. Deras olika antipasto, specialiteter från Bologna är också underbara. Om ni är flera så beställ gärna olika sorter. Hit tar jag alltid ”mina” olika ledningsgrupper för en lunch när vi är på studieresa.

Bästa middagarna? Ja, det finns en uppsjö av bra trattorior i Bologna och det svårt att äta dåligt. Några favoriter som jag alltid återkommer till är tre helt underbara restauranger (bordsbeställning är ett måste). Jag kan inte rangordna dessa och därför beskriver jag dem i bokstavsordning:

Trattoria del Ghiottone som ligger en bra bit från hotellet, men definitivt är mer än väl värd taxiresan dit. Stiger in och möts med sådan värme att det känns som att komma hem. Njuter av Christina och hennes mans fantastiska kök, all pasta tillverkas för hand, såserna och antipaston får mig att sväva högt upp bland molnen. I kväll blir det husets antipasto, följt av trio di pasta och som avslutning Zuppa Inglese. Christina välja kvällens vin och vi blir lika nöjda som alltid. Vinkar hej då till ägarna och den rara personalen och längtar redan tillbaka.

Trattoria Gianni på Via Clavature kan vara svår att hitta första gången. Likväl är det alltid fullsatt, lunch som middag och maten är som en dröm. Lägg till detta den trevliga ägaren, Barbara och hennes lika tillmötesgående personal. Det blir gärna husets antipasto till förrätt, någon primi till huvudrätt och så kanske en tiramisu eller en pannacotta. När vitello tonnato står på menyn blir den ett självklart val. Själva väljer vi alltid vin från trakten, i detta fall någon Sangiovese Riserva som Barbara väljer.

Sist, men inte minst Trattoria Serghei som ligger bara fem minuter från hotellet. Svänger in på den romantiska gatan Via Pielle, kikar i den berömda utsiktsluckan och ser den lilla kanalen innan jag går in på restaurangen. Även här känns det som att komma hem. Otaliga är de gånger jag ätit middag här, med grupper, med vänner och med min man. Inleder med antipasto, denna gång en mortadella så len att den smälter tillsammans med parmaggeio reggiano, fortsätter tagliatelle al ragu. Receptet för hur man ska laga en äkta tagliatelle Bolognese (det vi hemma kallar pasta med köttsås) har fastställts av matakademien i Bologna och står att läsa på väggen. En tiramisu får avsluta ännu en underbar middag i Bologna.

Det finns så många fler bra ställen som jag skulle vilja nämna, enoteca med sina fantastiska vinprovningar, baren med bästa primitivon och ytterligare ett par bra restaurangen, men de återkommer jag till liksom bästa barerna, nöjesställena och en massa annat. Jag säger hej då till Bologna för denna gången, arrivederci a presto, på återseende snart igen!

 

img_2614-kopia

Stärker mig med en kaffe innan det är dags att shoppa ljuva matprodukter

 

img_1544-kopia

Världens godaste glass!

 

img_1851-kopia

Koncentration när parmesanosten delas!

 

img_1873-kopia

Trattoria Gianni i sin lilla gränd!

 

img_1548-kopia

Ljuvliga grönsaker som man hittar på ”matgatorna”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Höst i Köpenhamn, shopping, vinprovning och konst – en underbar mix

Sticker mellan med Köpenhamn och lite annat innan det blir mera av Australien och andra långväga resmål. En höstdag i Byen är aldrig fel, särskilt inte när vädrets makter är oss nådiga. Sommaren varar fortfarande trots att det borde vara höst enligt almanackan. Butikerna ropar däremot höst och jag tycker det är kul att kolla senaste modet, fönstershoppa och kanske följer det också med några små saker hem, vem vet? Strosar längs Ströget, betraktar Illums läckra skyltning innan jag viker in mot Runde Torn och myllret av trevliga små gator. Lite te hos Persch så klart och Kronprinsens Gade bjuder på många andra trevliga butiker. Flanerar vidare till Pilestraede, kollar in på Norr och i ett par andra butiker innan det blir en tur till mera etablerade modehus som Malene Birger. In på Illums Bolighus och kaffe på klassiska Illum Smushi Café, bara miljön är värd ett besök. Vacker och romantisk inredning, utsökt porslin, goda bakverk och bra kaffe.

Lämnar city och kör till Ordrupgaard, en ständigt återkommande favorit. Nu visas en imponerande Monet utställning, Nordens största med många klassiska verk. Hänförd, berörd och inspirerad av det jag ser. Lägg till detta Ordrupgaards arkitektur, med den råa moderna nybygganden och det gamla trähuset från slutet av 1800-talet, en mix helt min smak. Blev så upplyft att tiden bara försvann, tittade på klockan, lunchdags sedan länge. Tur att vi har nära till vårt lunchställe, Kaféet på Ordrupgaard, som är så fint, underbar miljö, ekologiska råvaror. I dag blir det blir det smörrebröd, ett vegetariskt och ett med ost, som sköljs ner med gott rödvin och efteråt kaffe. Nu är vi redo för en tur i den underbara parken. Träden har precis börjat skifta färg till gyllene toner av alla slag, med inslag av rött och en del grönt som dröjer sig kvar. Vackra skulpturer bidrar till upplevelsen och det vilar ett underbart ljus över parken som ytterligare förhöjer stämningen.

Dags att köra tillbaka mot Köpenhamn, ska inhandla kvällens middag, men längs den vackra Kystvejen blir det först stopp på Arne Jacobsens klassiska bensinmack från 1938. Den är vacker att se på, men vi stannar till främst för att köpa utsökt glass i den fina glassbaren. Självklart höjs smakupplevelsen av den klassiska och vackra miljön. Lägg till detta en hänförande utsikt över Öresund och upplevelsen är fulländad.

Några inköp på Magasin och ett glas champagne i deras vin- och champagnebar får en att känna sig som en äkta Köpenhamnare innan vi avslutar på Lögismose vid Toldbodarna. Provar veckans ”tillbudsviner”, köper deras underbara tapas som ska bli kvällens middag. Ett par flaskor vin får också följa med hem. Älskar stämningen och atmosfären på Lögismose och vi dröjer oss kvar länge innan det är dags att lämna Köpenhamn för denna gång.

IMG_1250.JPG

Redo för Monet

IMG_1257.JPG

Utsökta smörrebröd på Ordrupsgaards Café

IMG_1269.JPG

Klassiker – bensinmack ritad av Arne Jacobsen 1938

IMG_1283.JPG

NORR – en av många trevliga affärer i Köpenhamn

IMG_1276.JPG

Ett glas champagne på Magasins vin- och champagnebar känns kontinentalt!