Strålande jul på Tivoli i Köpenhamn

Köpenhamn är en fantastisk stad året om, men frågan är om den inte är som allra bäst i december, i advent. Danskarna är duktiga på design och arkitektur och deras julskyltning tilltalar mig väldigt mycket. Sällan eller aldrig den grälla tomteröda eller knallgröna färgen som är vanlig här hemma utan mera av dovt vinrött, grått, gyllene och olivgrönt. Att flanera längs Ströget och kika på den vackra julskyltningen är både inspirerande och rolig. Fullt med folk överallt, på kaféerna dricker man dansk glögg med julenötter, paradhotellet Angleterre är dekorerat som det vackraste leksaksslott från sagans värld, massor av julmarknader lockar till sig folk,

Utfärd med vattenfall, kafferosteri och avslutar med shopping i Port Vila

”Att bara vara” kan tyckas lite uttjatat, men det är precis vad vi gör. Njuter sen och ljuvlig frukost på underbara Eratap Beach Resort. Färska frukter, pannkakor, ägg Benedecitine eller vad man nu väljer. Sitter länge över morgonkaffet och tittar ut över Söderhavet. Några unga pojkar paddlar förbi med sin lilla båt. Reser oss, går längs stranden och plockar snäckor, lånar kanske en kajak och paddlar längs strandkanten, ja vi gör helt ingenting och ändå allt. Känner mig närmare livet än på länge.

Efter några sådana totalt stilla dagar börjar vi få lust att se mera av den fina huvudön och vi åker på utfärd tillsammans med en av hotellets trevliga chaufförer.

Återseendets glädje – tillbaka i Eratap – en liten by långt ute i Söderhavet

Har man en gång fått Söderhavssand mellan tårna så blir man på något sätt trollbunden. Söderhavet fascinerar och berör på ett alldeles särskilt sätt. Jag kan inte förklara det, men själv är jag helt betagen. När vi nu var tillbaka på Vanuatu efter två år överväldigas jag av samma känslor och denna gång är de många nya upplevelser, men också återseendets glädje.

Jag måste berätta om när vi var tillbaka i den lilla Söderhavsbyn Eratap, bara några kilometer från vår resort. Hoppande vägar tillsammans Ray, som själv är bosatt i byn. Många hälsade igenkännande och särskilt glada blev både barn och vuxna när jag visade bilder i telefonen som vi tog för två åt sedan.

Lyckan och livet i en Söderhavsby

Port Vila, Vanuatus huvudstad, påminner en del om livet i en mindre stad eller by i Västvärlden. Bilar, stenhus, affärer, kaféer och restauranger, men ändå inte alls. Huvudstaden är liten med ca 45 000 invånare, inga trafikljus, lugnt tempo, alla hälsar och byter gärna några ord, en marknad som helt skiljer sig från våra frukt- och grönsaksmarknader. Ändå känns den riktigt stor när vi är tillbaka efter några dagar med besök i olika byar.

Låt oss börja med Mele, den största byn på Vanuatu. Färden dit bjuder mycket spännande för våra västerländska ögon och bilen har knappt hunnit stanna förrän vi möts av en rar man som undrar om vi vill bli visade runt i byn.