En halvtimme bort från Bolognas Centralstation ligger den gamla renässansstaden Ferrara, en otroligt charmerande liten pärla. Ja, liten och liten. Staden rymmer drygt 130 000 invånare där hon ligger i Po- deltat i ett mycket speciellt kulturlandskap, skyddat av UNESCO. Ferrara omnämns första gången redan på 700-talet, men inledde sin blomstringstid under 1200-talet, inte minst tack vare adelsfamiljen Este. Utbildning, konst och kultur, alla humanistiska renässansvärden blomstrade i Ferrara från slutet av 1400-talet. Staden blev en symbol för det ideala livet och den moderna stadsbilden. Det historiska centrat är en skönhet som ger en förnimmelse av att vara förflyttad till renässansen dagar. Det vilar en speciell stolthet, ja nästan en form av högtidlighet över staden, men vi är i Italien så stelt blir det aldrig. Charmiga gränder, öppna och trevliga människor, palats som lever, ett slott som med sin vallgrav känns magiskt. Det är en stad präglad av unga människor, som alla universitetsstäder. Universitetet är desto äldre, grundades 1391 och räknas som ett av de främsta i Italien. Nog förpliktigar det att studera på samma universitet som till exempel Copernicus och att befinna sig i en miljö där bland andra Michelangelo vistades och arbetade, anlitad av Este familjen.

 

Den korta tågresan ger en viss inblick i det specifika landskapet och stationen ligger tio minuters promenad från det gamla centrat. Under vägen dit lär vi oss massor om staden eftersom det finns trevliga informationsskyltar lite överallt. Inne i det historiska centrat slår vi oss ner på Tiffany, ett mysigt kafé på Piazza Municipale. Ett stenkast därifrån får jag syn på Panificio Dellepiane, ett bageri med lustiga bröd i skyltfönstret. Väl inne träffar vi trevliga Simona som berättar att bröden är specifika för Ferrara. Vi dröjer oss kvar, pratar och köper naturligtvis ett par bröd. Utsökta och mycket speciella. Så är vi framme i hjärtat av staden, Piazza delle Erba. Hänförda betraktar vi Stadshuset, Katedralen och en massa andra arkitektoniska mästerverk. De håller på att sätta upp ett otal trevliga små stånd och vi får veta att det ska vara marknad på torget nästa dag.

 

Tittar på klockan. Det börjar bli dags för lunch. Valet av restaurang i dag är självklart. Inte för att det är den bästa maten utan för att El Brindisi är världens äldsta krog som än i dag utspisar både med mat och dryck. Ett stenkast därifrån bodde Copernicus när han studerade i Ferrara och det är hisnande att tänka på att han kanske åt pasta och drack vin här? Väggarna viskar om gångna minnen, pastan är god, vinet utsökt och personalen är bara så trevlig. Vi dröjer oss kvar länge, samtalar med en äldre man som berättar att han dagligen kommer in här för att ta ett glas vin. Vinet från trakten har en väldigt speciell jordig smak, jag gillar det. Ut i solskenet igen. Det är mitten av oktober och vädret påminner om en svensk sommar när den är som bäst. Kikar i några trevliga små butiker och så får jag syn på en förtjusande liten affär som säljer tryffel och läckra tryffelprodukter. Botaniserar, handlar och så blir det en espresso på det trevliga kaféet Giorni med anor sedan 1800-talet. Det ligger vägg i vägg med vallgraven och slottet eller borgen, ännu ett av renässansen mästerverk. Det börjar bli dags att dra oss mot järnvägsstationen för att ta tåget ”hem” till Bologna, ja så känns det efter ett 30-tal besök där de senaste 10 åren.

 

                                      

Utanför Panificia Dellepiano                                                          Espresso på Café Tiffany

 

                                

På väg mot Rådhuset                                                           Det vackra Rådhuset

 

                           

Utanför Brindisi – världens äldsta krog                               Tryffelaffären

 

 

 

                          

Tryffelprodukter så långt ögat når                                     Den vackra borgen