Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Aostadalen – strålande vackert med byar fjärran från turiststråken

Efter några magnifika dagar i Schweiz kör vi på vackra alpvägar in i en för mig ganska okänd del av Italien, Aostadalen. Vi passerar St. Bernardspasset och möter förvånansvärt lite trafik. Landskapet är storlaget om än inte lika höga alptoppar som de vi mötte i Schweiz. Vi passerar den ena byn mer idyllisk än den andra. Den riktiga alpstilen ersätts plötsligt av mera italiensk bebyggelse. Aostadelen är den minst tätbefolkade regionen i Italien och den är också en av de s.k. autonoma regionerna i Italien. Officiella språk är italienska och franska och nu förstår jag varför det hotell jag har bokat har ett franskt namn, Hotel Le Coeur du Pont. Många talar också det lokala språket valdôtain. Aostadalen har många välkända skidorter som Courmayeur och Cervinia, men vårt mål är något helt annat. Vi ska övernatta i den för mig tidigare okända lilla byn Donnas. Egentligen var det hotellet jag hittade. Ett enkelt hotell men med bra omdömen som kunde kompensera de dyra nätterna på betydligt lyxigare hotell i Schweiz. GPS pekar in på en liten smal gata i mycket gamla kvarter och se där är det lilla hotellet. Entrén ser verkligen inbjudande ut. Det här känns riktigt bra. Mitt emot ligger en gammal träverkstad och ägaren kommer genast ut och byter några ord. En parkeringsplats bredvid vinfältet 100 meter bort blir perfekt för oss. Det börjar mörkna och det vilar ett nästan trolsk sken över den lilla gatan. Vi möts av en rar kille som talar perfekt engelska innan vi också får träffa ägarinnan. Bord är bokat på hotellets restaurang, men först bär vi upp väskorna till rummet. Hotellet är superläckert och väldigt ”kitschigt” med dekorationer överallt, inter minst hjärtan. Olikt de hotell vi brukar på bo på, men vi gillar det. Omtanken om gästerna lyser igenom i varje vrå. Väl inne i den trivsamma matsalen serveras vi en fantastisk måltid i Aostakökets anda, lokala råvaror och viner från dalen. Avslutar måltiden med kaffe och en mycket trevlig berättelse om regionen, byn och El Castello, området där vi bor. Trånga, smala gränder, magiska gamla hus, men många verkar övergivna. Varför? Jo, tidigare bodde det flera hundra människor här, ett levande område, men för ett antal år sedan svämmade floden över och nådde husen. Efter denna dramatik lämnade många området för mer moderna bostäder. Trots att det är ganska ödsligt vilar det en vänlighet över hela området. Upplivade efter en mycket trevlig kväll promenerar vi längs gamla tysta gator innan vi vänder ut över bron och brusande floden. En fantastisk upplevelse. Vi avslutar kvällen med en machiato i den dolda lilla trädgården och den trevlige servitören dröjer sig kvar och berättar om byn och traktens historia. Det är en varm kväll, men vi somnar ovaggade med fläkten på högvarv. Donnas är en av byarna längs den historiska och berömda vandringsleden Via Francigena. Leden som utgår från Canterbury, korsar Europa och avslutas i Rom, alla vägar bär till Rom! Byn är omgiven av underbara vinfält. Vi hinner med en liten rundtur bland vinfält och i byn innan vi kör vidare söderöver.

Ingången till mysiga Hotel Le Coeur du Pont


Trivsam plats för en kopp kaffe


Stilig borg i El Castello området


Känsla av en svunnen tid

Bron över floden


Utsikt från parkeringsplatsen