Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Bologna – återseendets glädje

Jag har varit i Bologna närmare 30 gånger de senaste åren, oftast med jobb men även privat. Nu är jag tillbaka och kommer för första gången med tåg till Bologna Centralstation. Den bär fortfarande minnet av det tragiska terrordådet klockan 10.25 den 2 augusti 1980 då inte mindre än 85 människor omkom och 200 skadades. Stationen är stor och tåget från Venedig kommer in exakt på tidtabell och är lika punktligt som de japanska eller schweiziska jag tidigare åkte med. Ut i solen bestämmer vi oss för att promenera till hotellet. Det är inte särskilt lång och vi drar våra väskor längs Via Independenza. Jag fylls av samma glädje, allt är så välbekant och att komma in på Hotel Metropolitan, en av mina absoluta favoriter, är som att komma hem. Kramas om och hälsas välkommen, inte bara av Anna och Claudio – de trevliga ägarna, utan av alla. Man blir varm om hjärtat. Hotellet har blivit ännu elegantare, lobbyn förnyats liksom frukostmatsalen där jag vet vilka läckerheter som väntar. Takterrassen svävar högt över Bolognas takåsar och utsikten är magisk. Ser redan fram mot kvällens prosecco och aperitivo där. Mitt vanliga rum, det lilla huset på olivgården är sig likt. Packar snabbt upp innan vi ger oss ut för lunch. Den vanliga lunchtiden har passerats så vi har bestämt oss för Eataly, där man kan äta ”non-stop”. En pizza och ett glas lokalt vin blir en bra start för fortsatta äventyr. Kaffe måste vi ta på den lilla baren längs Via Zamboni. Här samlas unga studenter och en espresson machiatto kostar bara en euro. Själv går jag går alltid dit för att insupa atmosfären av glada studenter och historiens vingslag. Längs gatan ligger flera vackra institutionsbyggnader. Gå in och titta, ofta döljer sig det förtjusande gårdar och vackra konstverk bakom de tunga dörrarna. Bologna är en fri och öppen stad så det är ingen höjer på ögonbrynen när man kommer in. Solen strålar, himlen är klarblå och då måste vi bara sätta oss på uteserveringen vid Piazza Maggiore, navet i Bolognas historiska centra med en magisk utsikt över Rådhuset, Palazzo Communale, det gamla biblioteket, Biblioteca Salla Borsa med fina historiska utgrävningar och San Petronio, vars utbyggnad en gång fick stoppas eftersom höll på att bli större än Peterskyrkans i Rom. En nyhet sedan jag var här senast, ett av utekaféerna har numera ersatts av en trendig vinbar, men vi vill bara ha en kaffe och slår oss därför ner på det andra kaféet, kollar på, folklivet och bara njuter över att vara tillbaka. Reser oss och går in i det vackra rådhuset, uppför trappan och det berättas att man en gång i tiden red uppför den. Högst upp är utsikten magisk och det är roligt att betrakta torget från ovan, se alla människor och höra ett svagt sorl från musik och prat. Tittar på klockan. Det börjar bli dags att gå mot hotellet. Jag är nämligen här med jobb och håller, tillsammans med Textpalatset och Annsofie Engborg i vår årligen återkommande skrivarresa. Kursen är fullbokad och vi ska träffa vår deltagare en stund före kvällens middag. Alltid lika spännande att möta en ny grupp och det dröjer inte många minuter förrän jag känner att vi har en riktig toppgrupp och ser nu fram mot en intensiv skrivarvecka.

Piazza Maggiore i kvällsbelysning
Missar jag aldrig – kaffe med bästa utsikt på Piazza Maggiore
I intellektuella Bologna har Eataly fått profilen med böcker och lärdom
Trappan i Rådhuset
Kafétorget längs Via Zamboni
Magisk utsikt från takterrassen på Hotel Metropolitan
Vår trevliga skrivargrupp