Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Bologna – staden som bjuder på det mesta och lite till

Det vilar en speciell stämning över Bologna och nästan alla som jag haft med dit, på studieresor eller nu senast på skrivarkurser, blir mer eller mindre betagna. Jag har rest en hel del i Italien, men återkommer alltid till just Bologna. Jag tror att det är mixen av frihet, tolerans och öppenhet, unga studenter, äldre damer och herrar, lärdom och bildning, historia, konst, kultur, maten, vinet, atmosfären och sist men inte minst människorna. Bologna, huvudstad i regionen Emilia Romagna (en av Italiens mest välmående med god livskvalitet och hög medellivslängd) är en spännanande blandning av två vitt skilda delar, Emilia och Romagna. I Romagna, som gränsar till Adriatiska havet, bodde framförallt fiskare och bönder medan de intellektuella och besuttna levde i Emilia, vars kust vetter mot Medelhavet. Bologna ligger i Emilia, men kanske är det den spännande historiska blandningen av olika sorters människor som gör att stadens invånare är så öppna, toleranta, vänliga och tillmötesgående? Alltid nyfikna och intresserade av att byta några ord om man sitter över en espresso på något mysigt kafé eller på en bar. Bologna ståtar också med 40 kilometer arkader, vackra historiska byggnader och medeltida torn, varav Le due torri, Garisenda och Asinelli, är de mest kända. En solig och klar dag är det mödan värt att gå högst upp i Torre degli Asinelli, som byggdes mellan 1109 och 1119. Utsikten är magisk och har man tur kan man skymta snöklädda Alper i fjärran och väl nere igen kan man svalka sig med en utsökt italiensk glass från bästa glasstället i Bologna, Gianni, som har en filial precis i anslutning till de båda tornen. Museer i mängder, det är bara att välja om man vill besöka Arkeologiska museet, Medeltidsmuseet eller magiskt vackra Archiginnasio, äldsta delen av Bologna Universitet. Kanske modern konst lockar mera, i så fall är MAMbo ett måste. En gömd liten pärla, sällan omnämnd i turistguiderna, är San Colombano, ett musik museum i ett utsökt gammalt palats. Man behöver varken vara musiker eller särskilt musikintresserad för att njuta av ett besök där. Kyrkor finns det hur många som helst och San Petronio är svår att missa, men missa heller inte Sanutario di Santo Stefano som är sju kyrkor sammanbyggda i en stor byggnad. Förtjusande små innergårdar och en annorlunda butik som drivs av munkar. Trevliga tvålar, honung och en del annat förutom religiösa symboler. En betydligt mer okänd och svårfunnen skatt är Santa Caterina da Bologna som sedan 500 år tillbaka sitter på sin guldtron i kyrkan Santa Caterina di Strada Maggiore. Kyrkan är inte svår att hitta men om man vill se den välbevarade nunnan måste man ringa på en klocka, vänta och se om nunnorna öppnar porten. Väl inne är det en berörande upplevelse. Legenden säger bl.a. att när hennes ”systrar” fann Caterina, två veckor efter hennes död, doftade hon fortfarande friskt och gott. Dessutom, när bombningarna i Bologna nådde sin kulmen och till och med klostret bombades så klarade sig San Caterina och hennes rum förblev oskadat. Efter kulturella upplevelser är det bara att slå sig ner på något av alla kaféer som finns i överallt, med utebord under arkaderna och njuta av världens bästa kaffe. Hungrig blir man också så klart och i nästa inlägg ska jag ta med läsaren till några av mina favoriter.

Sanutario di Santo Stefano
Världens bästa glass
Otaliga kaféer överallt under arkaderna
Sval oas under arkaderna – strax intill Santa Caterina da Bologna
Nettuno i alla sin prakt fick i samband med Påvens besök för länge sedan täckas över – ansågs alltför erotisk
De båda tornen
Santa Caterina di Strada Maggiore – porten in till Caterina finns på vänstra sidan