Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Venedig – romantik i varje gränd

Efter en god natts sömn i dogens palats är det dags för frukost. Vi väljer att sitta ute på den förtjusande lilla gården och känner oss som ett venetianskt par på 1400-talet när den rara personen serverar oss den ena läckerheten efter den andra. I dag ska vi försöka hitta ett Venedig bortom massturismen och intressant är att i samma sekund som man lämnar turiststråken möter man gränder och kanaler, den ena vackrare och mer romantisk än den andra och med förvånansvärt få turister. Viker av och kommer in i en liten gränd och plötsligt är vi alldeles ensamma. Flanerar längs en okänd kanal och kommer fram till ett vackert torg och dröm om min förvåning och glädje när jag ser att vi kommit till Campo San Angelo där kyrkan San Angelo Raffaele ligger. Varför denna glädje? Jo, en av mina favoritböcker är Julias Ängel som utspelar sig i Venedig och där huvudpersonen, en engelsk gammal fröken, hyr en lägenhet vid just detta torg. Vi går in i stillheten och när vi kommer ut i solljuset igen möts vi av en äldre välklädd italiensk man. Han visar oss vägen till en av Venedig äldsta kyrkor, San Nicoló dei Mendicoli och vi har tur för den är öppen på grund av ett barndop. Vi bjuds in i kyrkan och får se dagens huvudperson, pratar med föräldrarna och får veta mera både om stadsdelen och om kyrkan. I dessa kvarter bodde en gång de allra fattigaste i Venedig. Upprymda efter berörande möten med olika människor känner vi att det börjar bli dags för lunch och vi är på jakt efter Vino Vero. Jag såg det i ett BBC program om Venedig och det visar sig vara en förtjusande pärla med utsökta tapas och ljuvliga viner. Vi dröjer oss kvar länge vid kanalen och får lära en del om venetianska specialiteter som vi avsmakar med glädje. En mer romantisk lunchmiljö är svår att föreställa sig, husen, ljuset, färgerna, båtarna, inte konstigt att förälskelsen strålar lite här och var. Går via judiska ghettot, fortsätter över en bro, solen lyser nu från en klarblå himmel och jag får syn på ett ljuvligt litet kafé med några få stolar och bord vid kanalkanten. Vi har tur, ett par reser sig, och vi njuter av gott kaffe tillsammans med ett par praliner på Torrefazione Canareggio. Nu är vi redo att ta oss till Scuola Grande di San Rocco. För några år sedan var jag med jobb på regionkontoret i Venedig och en av cheferna sa: om ni har en timme över i ert liv så besök detta konstmuseum, och det var lika magiskt nu som då med bland annat fantastiska målningar av Tintoretto. Klockan springer i väg och vi tar oss tillbaka till hotellet, njuter av ett glas prosecco innan vi klär om för kvällens middag på La Colombina. Tar Valporetton, hoppar av och hittar vårt mål. Öppnar dörren, fullsatt (ja vi hade bokat bord), glad och härlig stämning trots att vi kommer först klockan 21.30 och jag inser, som så många gånger förr, varför det sydeuropeiska livet passar mig så bra. Här njuter vi av en underbar sex-rätters middag. Ännu en drömsk natt i ”vårt” palats. I morgon är det dags att ta tåget till Bologna där jag ska, tillsammans med Textpalatset, ska hålla i en fullsatt skrivarkurs.

En av många vackra kanaler
Campo San Angelo
San Nicoló dei Mendicoli

Lunch på fina Vino Vero

Utanför Torrefazione Canareggio


En av många utsökta rätter på La Colombina – denna med äkta guld
Romantisk hemfärd till hotellet
Hej då Venedig för denna gång!