Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Bologna – la Grassa, la Dotta, la Rossa – som jag saknar denna stad

Piazza Nettuno
Aperitivo – Piazza Maggiore

Pessimisterna tror att det kan dröja ett par år innan det blir möjligt att åter resa, ja kanske det aldrig blir verklighet igen. Själv är jag optimist och hoppas att kunna resa, i alla fall inom Europa, till hösten. I förra blogginlägget skrev jag att Nice och Provence ligger högt på min lista när jag planerar framtida resor och det gör också Bologna, en återkommande favorit sedan många år. Under de senaste 15 åren har jag varit i Bologna, både med jobb och privat minst en gång, ofta flera, varje år. Senast var i april 2019 då vi höll en skrivarkurs i där.

Vad är det som lockar, berör och förför? Det mesta. Smeknamnet La Rossa symboliserar dels att staden sedan länge varit ett starkt fäste för vänsterorienterad politik (dock inte alltid) och dels att flera av de gamla byggnaderna och taken skiftar i rödtonade kulörer. 40 kilometer arkader som skänker skugga heta dagar och skydd för regn gör det lätt att upptäcka det vackra gamla centrat. Små enkla kaféer och barer har ofta ett par bord i kanten av arkaderna så det är enkelt att stilla sitt behov av kaffe eller någon annan dryck.

Att sitta på kafé vid Piazza Maggiore, blicka ut över det magiskt vackra torget där den högtidliga katedralen, San Pietro, vakar över allt och alla är en upplevelse som jag aldrig tröttnar på. Kyrkan började byggas på 1300-talet, men fullbordades inte förrän 300 år senare. En gång på väg att överträffa Peterskyrkan, såväl vad gällde storlek som prakt. När detta nådde Rom stoppades det fortsatta bygget av Påven. San Pietro fick inte bli en konkurrent till Vatikanen och det heliga centrat. Vid Piazza Maggiore och intilliggande Piazza del Nettuno ligger stadshuset, det gamla biblioteket och mycket annat, men efter en kaffe på torget styr vi stegen mot universitet och studentkvarteren vid Via Zamboni.

La Dotta, kunskap, bildning och intellektuella diskussioner står högt i kurs. Bologna kan ståta med världens äldsta universitet och att gå in i, och titta på, några av institutionsbyggnaderna är en upplevelse. Byggnaderna, inrymda i de skönaste palats man kan tänka sig. Historiska institutionen, filosofiska, medicinska, juridiska, ja listan kan göras lång. Vackra fasader. Invändigt fresker, statyer och andra konstföremål. Konsten och historien spelar en central roll i hela det italienska samhället. Fantasin griper tag i en, man förflyttas för en sekund till Medeltiden och det känns nästan som om Dante Alighieri går förbi och besvarar min vördnadsfulla hälsning med en nickning. Jag skojar klart, men missa inte ett besök här.

La Grassa, den feta, efter sitt utsökta kök. Experter brukar kalla Bologna ett av världens tio främsta mattempel och jag är beredd att instämma. Var ska man börja? På bra trattorior, osterior och restauranger är allt handgjort. Ofta är det en äldre släkting som står ”back stage” och gör fantastisk pasta, men också unga tar vid. Mortadellan, parmesanosten, skinkorna, grönsakerna, frukten, glassen, desserterna – ja allt. Nu tänker jag på mina vänner och deras underbara restauranger som så smått börjar öppna. Ännu så länge enbart mat för avhämtning, men förhoppningsvis kan de snart slå upp dörrarna och då kommer jag tillbaks och njuter av utsökt mat och varmt välkommande människor. Till sist, alla härliga människorna som man träffar i Bologna, öppna, toleranta, spännande och varma är kanske det som allra mest får mig att längta tillbaka!

En av många vackra arkader


Piazza Maggiore – en skönhet

Skrivarkursen – april 2019 på underbara Hoterl Metropoitan

Som jag längtar efter att botanisera bland detta utbud

Här har man njutit många gånger av bästa aperitivon och livfulla samtal
Spännande studiebesök med chefsgrupper i Bolognas vackra stadshus