Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Italien har öppnat och Albenga lockar

Som en skimrande sagostad!

Historien viskar i varje hörn

Delger ett härligt minne av Albenga innan vi åter är på väg. Lämnar Alperna och kör Brennerautobahn söderut. Vägen är otroligt vacker och varje gång tänker jag att man borde göra fler avstickare. Det är alltid lika fascinerande att se hur bebyggelse och landskap ändrar karaktär när man närmar sig Lago di Garda. Från frodiga gröna alpängar, höga berg och idylliska alphus till ett annat ljus, vinodlingar och den typiska norditalienska bebyggelsen. Vi kör genom tunnlar och över broar, nedåt och så plötsligt ser vi det turkosa Medelhavet.

Det dröjer inte länge förrän vi ser skylten, Albenga, målet för dagens etapp. Här ska vi stanna ett par nätter innan vi kör in i Provence där vi ska tillbringa en vecka. Viker av, kör förbi en del affärs- och industribyggnader och undrar om det verkligen är denna stad som lär vara så fantastisk. Så plötsligt är vi där, i det mest förtjusande historiska centrum. Centrum är i stort sett bilfritt och vi hittar parkering vid floden utanför de höga murar som avgränsar den gamla staden från det nya. Hjälpsamma italienare visar vägen när vi rullar fram våra väskor. Stannar mitt på ett vackert torg. Är det här? Ja, då ser vi porten till ett gammalt palats. Ringer på klockan, porten öppnas och ned för den stora trappan kommer en mycket rar kvinna. Vi har kommit rätt och Palazzo Lengueglia överträffar alla våra förväntningar. Det är som att befinna sig i en saga och här ska vi sova i natt. Palatset är från 1600-talet, men det finns rum med delar från 1000-talet. Allt pietetsfullt renoverat och det märks att de otroligt rara och trevliga ägarna brinner för sin uppgift – att bevara historiska skatter. Det ger en alldeles speciellt känsla att vara i ett sådant palats och det känns som om historien viskar i varje hörn.

Vi blir fullständigt betagna i Albenga, tornen, borgen, kyrkorna som alla är bedövande vackra, men kanske det är framförallt atmosfären och stämningen som förför oss. Vi träffar massor av trevliga människor och i den lilla vinbutiken välkomnas vi som om vi vore nära vänner.

Sitter på en servering vid ett av vackert torg, beställer in vars ett glas vin. Den trevlige servitören fyller på glasen utan att vi behöver betala för det. Mörkret lägger sig och byggnaderna blir om möjligt än mera magiska. Tittar på klockan, det börjar bli dags för middag. Palatsets förtjusande ägare har bokat bord till oss på en liten restaurang dit lokalborna och gäster från mera mondäna grannorter som San Remo vallfärdar till för att äta farinata. Vad är då farinata? Ja, den är svår att beskriva – måste avnjutas på plats, men det kan väl bäst beskrivas som någon sorts kikärtspannkaka, grillad i vedeldad ugn, helt fantastiskt gott. Till detta dricker vi ett lokalt vin som passar stället och maten som hand i handsken!

Mätta och nöjda går vi ut i den ljumma liguriska natten och får veta att det ska vara fyrverkerier och musik för att fira något helgon. Jag älskar italienarnas livsglädje och deras förmåga att ta alla tillfällen i att fira. Det är söndag kväll, massor av glada människor i alla åldrar njuter av kvällen och av livet. Somnar ovaggade och ser fram mot nya upptäckter.

Vandrar hemåt genom tysta gränder




Vårt förtjusande rum – här sover vi gott
Mysiga shoppinggator
Frukost i salongen

Dags att säga ”hej då” till Albenga – vi kommer tillbaka!