Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Medan vi väntar – några favoriter i Provence

Route de Lavande

Sedan många år tillbaka bilar vi ut i Europa varje sommar. Resan är ett mål i sig, men det finns oftast någon veckas uppehåll i sydligare nejder med i resan. I år, som så många gånger tidigare hade vi bokat några dagar i Provence. Det blir inte i sommar, bokningen har flyttats fram till 2021, men redan i september hoppas jag att Europa åter tar emot oss och att kravet på ansiktsmask när man handlar mm är borta. Till dess tittar jag på bilder, läser resedagböcker och drömmer om några underbara provencalska pärlor. Här delar jag med mig några av dem.

Provence har nästan blivit som ett andra hem för oss. På något sätt hamnar vi där, ibland bara några dagar, ibland längre. Vår, höst och vinter är det ofta kusten som gäller, men sommartid föredrar vi de små provencalska byarna. Det är något speciellt som lockar. Atmosfären, ljuset, dofterna, maten, vinet och sist men inte minst människorna. Ända sedan tonåren har en del av mitt hjärta bott i Sydfrankrike och nu delar vi tillsammans kärleken till Provence.

Bedövande vackert landskap som möter oss

De senaste åren har vi tillbringat några dagar i hjärtat av Provence, trakten kring charmiga byar som Gordes, Roussillon, Fontaine de Vaucluse, Bonnieux, Apt – listan kan göras hur lång som helst. Solen strålar när vi kör av Route du Soleil, det doftar lavendel, timjan, oregano, anis – ja södern helt enkelt. Det känns som om tiden står still i denna del av världen, fjärran från trängsel och överfulla stränder vid Medelhavet. Ofta hyr vi in oss på något trevligt litet Bed & Breakfast med hög klass men bra priser tack vare att det inte är ett hotell i den meningen att det finns service dygnet runt. Förtjusande rum, god frukost, trädgård och pool. Här är det lätt att få kontakt med värdparet och en handfull övriga gäster om man har lust.

Häromåret gjorde vi en magnifik tur längs vindlande små vägar i det undersköna landskapet. Tipset fick vi av vårt trevliga värdpar. Vi bodde på ett mysigt ställe längs vin- lavendelfält några kilometer utanför Roussillon. Utrustade med en bra karta eftersom vi fick veta att GPS:n inte skulle fungera överallt.

Vi kör norrut genom ett bedövande vackert landskap. Snart får lavendelfälten ge vika för de imponerande Gorges de la Nesque. Höga otillgängliga bergsmassiv med mörka träd möter oss. Vi svänger av in i en miniby, Lioux. Går ur bilen, hela byn tycks sova, det är varmt. Här finns ett litet rådhus och ett gammalt tvätteri, en hund skäller, men så möter vi en dam som berättar att den mäktiga klippan heter Madeleine och att byn numera är precis så sömning som den ser ut.

Kör vidare i riktning mot Monieux. Landskapet blir åter ljusare och lavendelfält i olika blåa nyanser avlöser varandra. Det är vackert som i en saga. Tittar på klockan, snart dags för lunch och vi svänger av till Monieux, en liten by i Vaucluse med drygt 300 invånare. Som så många andra provencalska byar klättrar den upp för en klippa, gamla hus, det ena vackrare än det andra. Vi ser postkontor, bageri, tobaks- och tidningsaffär, en liten livsmedelsbutik, alla dock stängda eftersom det är söndag. Går i riktning mot torget och kyrkan högst upp på toppen. Möter ett yngre par och frågar om det möjligen finns en restaurang – och om det gör! Mitt på torget ligger den mest förtjusande restaurang man kan tänka sig, les Lavandes, bara namnet gör mig glad. Det är bara ett problem – helt fullsatt. Par i alla åldrar, familjer, hela släkter äter söndagslunch och den tar tid. Här inte fråga om en snabb rätt utan förrätt, huvudrätt, dessert, en massa vin, kaffe med avec, prat och livsglädje. Vi ser att det finns en uppsättning loungemöbler där ingen sitter och undrar försiktigt om vi skulle kunna få sitta där och äta? Absolut, blir svaret, dock serveras enbart lättare rätter och eftersom vi inte tänkte stanna hela eftermiddagen så passar det oss perfekt. En god ostbricka, bröd och lite vin och vi är redo att utforska mera av byn. Kommer in på turistkontoret, ja ett sådant finns. Där är dock inte människa med undantag för den trevliga damen som arbetar där. Hon blir överlycklig att få besökare, berättar om byns historia och hur det gick till den gången vattnet kom till byn. Vi har svårt att slita oss, men går till bilen för att fortsätta vår tur. Snart hoppas jag att vi kan vara tillbaka i magiska Provence.

Lunch i sydliga nejder – längtar

Gallerier – kaféer hittar man i nästan varenda liten by

Vårt mysiga B6B