Efter månader av lockdown och begränsade möjligheter att resa var det äntligen dags att åter smaka på friheten. Frankrike är ett av de länder som ligger mig varmt om hjärtat och den trollbindande Medelhavskusten har varit en återkommande favorit sedan tonåren. Så är vi äntligen där, landar i Nice sent en ljummen kväll. Efter en god middag på hotellet måste vi hinna smaka lite på nattlivet. Finns det kvar? Kommer folk att vara ute?
Jodå – allt är sig likt, massor av människor ute och man kan inte alls ana att Nice och en massa andra delar av Frankrike nyligen varit nedstängda och till och med haft utegångsförbud. Många vi pratar med tycker att det varit en förfärlig period och njuter av friheten som kalvar på grönbete. Ansiktsmaskerna lever kvar när man går in i affärer, på hotell och restauranger och när jag ser hur dessa används så är det inte svårt att inse att effekten måste vara minimal. Av och på, hängande på armen eller hakan innan de dras upp om det är nödvändigt. Utomhus används dock inte dessa ansiktsmasker.
Tillbaka till hotellet, sova. Trots en effektiv AC så är det varmt, men sömnen infinner sig. Efter frukost i hotell Windsors trädgård skyndar vi ut för lite shopping innan lunch på älskade Le café de Turin där vi hälsas varmt välkomna. Ja, det är också sig likt, skaldjuren lika fantastiska som tidigare.
Flanerar i gamla stan och klart att det blir ett besök på Cours Saleya och några andra favoriter som vi längtat efter.
Vi har lite bråttom, varför? Jo, det var egentligen ändrade flygtider som gjorde att vi fick ett dygn i Nice. Vi är nämligen på väg till några provencalska pärlor där vi ska stanna några dagar, men först – en sista kopp kaffe vid kanten av Medelhavet.
