Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Bologna – som jag längtar

Jag har varit i Bologna närmare 30 gånger de senaste åren, oftast med jobb men även privat och nu har jag inte varit där på över ett år. Senaste besöket var när jag och Annsofie höll i vår årligen återkommande skrivarresa, i maj 2019, så länge sedan det känns.

   Blundar, hoppar av taxin på Via Independenzia, går de få stegen mot hotellet, men hinner inte ens runt hörnan förrän jag hör några som ropar, Ciao Ingrid, vännerna från mysiga Rivoli Café, så många roliga stunder jag tillbringat där, druckit goda espresso macchiato, aperol spritz, njutit av deras läckra aperitivo. Kramar och kindpussar, nej visst, 2 meters avstånd, en vinkning, det är ju inte öppet.

Underbara stad

   Hotellet då, min favorit, Hotel Metropolitan där Claudio och Anna tar emot med öppna armar, det är som att komma hem. Man blir varm om hjärtat och ser redan fram mot att avsluta en sen kväll på takterrassen med utsikt över Bolognas takåsar. Visst, barer och restauranger är ju stängda, det blir vare sig kramar eller ett glas vin på terrassen.    Jag får blunda igen och drömma om nästa resa, kanske till hösten 2021 för jag vill se Bologna öppet, utan munskydd, krama om mina vänner, sitta på trånga barer, spana efter en ledig sittplats på vackra Piazza Maggiore, dricka ett glas rosévin, inte för att vinet är det bästa, men utsikten med Rådhuset, Palazzo Communale, det gamla biblioteket, Biblioteca Salla Borsa med fina historiska utgrävningar och San Petronio, vars utbyggnad en gång fick stoppas eftersom den höll på att bli större än Peterskyrkan i Rom. Det ska njuta av innan jag flanerar ner på Via Zamboni och tar en kaffe på baren som är fylld av studenter. Älskar atmosfären här och kikar in i någon av alla vackra institutionsbyggnader. Bologna är en fri och öppen stad så det är ingen som höjer på ögonbrynen när man kommer in.

Världens bästa glass

   En glass på Gelateria Gianni måste jag ha och det verkar i alla fall vara öppet och med glassen i handen passar jag på att gå till Saluhallen. Den är öppen och jag kan köpa parmesanost, burrata och andra läckerheter hos Barbieri. Det är nog den yngre mannen som kommer att ta emot, jag gissar att ägaren själv är orolig på grund av sin ålder.

Utsökt mat på Dal Biassanot

   Lunchen får bli hos Barbara på Trattoria Gianni, det vattnas i munnen när jag tänker på deras Vitello Tonnato, alla trevliga möten och luncher. Efter lunchen shoppar jag lite, går på matgatorna, träffar några vänner innan det är dags att klä om för kvällens middag på Trattoria Sergehi, inte öppen får jag veta. Då får jag äta på Dal Biassanot, en annan favorit. Den är också stängd. Vill man ha middag så skulle man ha hämtat mat innan kl. 18, klockan sex, middag i Bologna!! Vad är det som har hänt?

   Jag öppnar mina ögon och är hemma vid havet på Bjärehalvön och inser att just nu är det bättre här – resan till Bologna får vänta, jag vill se det som det brukar vara, glatt, öppet, skratt, möten, kramar och kindpussar, utsökt italiensk mat, Sangioveseviner, sena möten med samtal på Bar Rivoli, inga ansiktsmasker utan att man kan se vem man möter och vilka som ler. Jag hoppas att detta ska vara möjligt snart igen, kanske hösten 2021?

Alla vackra arkader

Drömmer och hoppas att snart återse Bologna