Alla inlägg avIngrid Tollgerdt-Andersson

Jag har varit i Bologna närmare 30 gånger de senaste åren, oftast med jobb men även privat. Nu är jag tillbaka och kommer för första gången med tåg till Bologna Centralstation. Den bär fortfarande minnet av det tragiska terrordådet klockan 10.25 den 2 augusti 1980 då inte mindre än 85 människor omkom och 200 skadades. Stationen är stor och tåget från Venedig kommer in exakt på tidtabell och är lika punktligt som de japanska eller schweiziska jag tidigare åkte med. Ut i solen bestämmer vi oss för att promenera till hotellet. Det är inte särskilt lång och vi drar våra väskor längs Via Independenza.

Efter en god natts sömn i dogens palats är det dags för frukost. Vi väljer att sitta ute på den förtjusande lilla gården och känner oss som ett venetianskt par på 1400-talet när den rara personen serverar oss den ena läckerheten efter den andra. I dag ska vi försöka hitta ett Venedig bortom massturismen och intressant är att i samma sekund som man lämnar turiststråken möter man gränder och kanaler, den ena vackrare och mer romantisk än den andra och med förvånansvärt få turister. Viker av och kommer in i en liten gränd och plötsligt är vi alldeles ensamma. Flanerar längs en okänd kanal och kommer fram till ett vackert torg och dröm om min förvåning och glädje när jag ser att vi kommit till Campo San Angelo där kyrkan San Angelo Raffaele ligger.

Vacker, romantisk, fantastisk – ja superlativen om Venedig kan bli hur många som helst och trots mängder av turister och risken att den ska sjunka så är staden helt magisk. Jag har varit där några gånger tidigare, både privat och med jobb, men har nu för första gången bott där ett par nätter, i ett palats från 1400-talet, omgjort till ett exklusivt elegant hotell, en oförglömlig upplevelse. Vi landar punktligt på Marco Polo Flygplatsen (bara namnet – jämför med Arlanda, Landvetter eller Kastrup) och bestämt oss för att ta båten, Linea Blue in till centrum. Det visade sig vara ett klokt val för vi får en fantastisk sightseeing längs vägen och känner oss som äkta sjöfarare.

För en vecka sedan firades Goût de France – en hyllning till Frankrike och det franska köket och jag och maken hade äran att vara inbjudna till den franska ambassadören i hans residens i Stockholm. En magisk afton med ett spännande tema – nordiska råvaror tillagade av en fransk kock, på franskt vis. Relationsbyggande, hållbarhet och en hyllning till den samiska kulturen var några av kvällens inslag. Spännande och annorlunda – eller vad sägs om en traditionell samisk kåta som byggts upp inne i en av de vackra salongerna, lägg till detta en klassisk fransk ljusstake placerad på renskinnet inne i kåtan.

Häromkvällen var jag inbjuden till franska ambassaden i Köpenhamn. Atout France/ France.fr var kvällens värd. Att träda in i franska ambassadens vackra byggnad förflyttade mig känslomässigt till Frankrike, skönheten, konsten och kulturen. Magnifikt arrangemang där vi fick ta del av intressanta franska turistmål. Det blev en resa till spännande platser, några har jag besökt tidigare medan andra var nya för mig och ju mer jag ser, hör och vistas i Frankrike desto mer förförd blir jag.

Redan som tonåring fick Frankrike en
speciell roll i mitt hjärta och resorna dit har blivit många genom åren. Ofta
återvänder man till samma regioner,

Alperna kan verkligen bjuda på omväxlande väder, men under årets sportlov visade de sig från sin allra bästa sida. En vecka med strålande sol, mer än två och en halv meters snö i pisterna, österrikiskt gemyt och idyll, SPA, bubbelpool utomhus och bästa sällskapet. Hotellets chaufför hämtar oss på flygplatsen och när vi rullar in i vår förtjusande lilla Tyrolerby är det som att komma till sitt andra hem. Med sol och tomtesnö på taken känns det som att kliva in i ett sagolandskap. Vi hälsas välkomna med varma kramar innan vi installerar oss i vårt rum där balkongen vetter mot snöklädda berg.

Att resa är en av mina passioner, utforska och upptäcka nya delar i vår värld, men det finns också några platser jag alltid återvänder till. En av dessa är södra Frankrike, Provence och den soldränkta franska Rivieran. Det var kärlek vid första ögonkastet när jag kom på språkresa som tonåring och den kärleken har växt sig allt starkare genom åren. Ljuset, solen, det turkosblåa Medelhavet, snötäckta alper i fjärran, doftande kryddor, ljuvliga lavendelfält, olivodlingar, vinet, ja jag kan räkna upp hur mycket som helst, men kanske är det framförallt atmosfären, människorna och livsstilen som tilltalar mig. Den avslappnade stämningen när man sitter till bords och äter i timmar eller för all del bara på ett kafé där man kan läppja på ett glas pastis eller en kopp kaffe,

Berlin är en återkommande favorit och jag är glad att jag fick möjlighet att besöka staden innan Muren föll. Det var i sista skälvande sekunden sommaren 1989 – några månader senare genomgick Berlin en enorm förändring. Det dröjde flera år innan vi återvände, men de senaste åren har det blivit många besök. Ofta med bilen på väg söderut, men nu senast flög vi från Köpenhamn. En kort resa, 40 minuter efter vi lyft i Köpenhamn landade vi på Schönfeldt, en gång forna Östberlins flygplats. Vi brukar numera alltid bo i Mitte, men denna gång checkade vi in på magiskt fina Das Stue som ligger i Tiergarten.

Med tanke på att det i dag lever nästan 14 miljoner människor i London med förorter så är klart London egentligen inte bara en enda stad utan massor av stadsdelar med helt olika karaktär. Alltifrån lyxområden som Mayfair och Kensington till Broadway, Hackney och vår senaste favorit Shoredich. Denna gång bodde vi i området på suveräna Andaz, ett elegant designhotell med sparsmakad lyx. Shoredich, en gång lite skumma kvarter där dåligt betalda arbetare delade området med kriminella och prostituerade. Slitet och ruffigt. I dag trendigt och hippt. Förvandlingen började i slutet av 1980-talet med att unga intellektuella, konstnärer, författare, musiker och andra sökte bostäder som de hade råd bo i.

London har klart inte bara ett ”hjärta” utan flera som Big Ben, Buckingham Palace, Towern och många, många andra, men för mig är ändå kvarteren kring Piccadilly lite av Londons hjärta. Otaliga är de vykort man fått eller skickat genom åren och där just Piccadilly Circus och Londonbussarna pryder kortet. Tar tunnelbanan dit och insuper det sjudande folklivet. Det råder en härlig förväntansfull julstämning. Vi flanerar längs Piccadilly där lyxbutikerna avlöser varandra – dyrt – men fönstershopping är alldeles gratis. Kan inte låta bli att gå in på Waterstones på Piccadilly, en fantastisk bokhandel i flera plan och det är ett sant nöje att botanisera bland böckerna.