Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Återseendets glädje – tillbaka i Eratap – en liten by långt ute i Söderhavet

Har man en gång fått Söderhavssand mellan tårna så blir man på något sätt trollbunden. Söderhavet fascinerar och berör på ett alldeles särskilt sätt. Jag kan inte förklara det, men själv är jag helt betagen. När vi nu var tillbaka på Vanuatu efter två år överväldigas jag av samma känslor och denna gång är de många nya upplevelser, men också återseendets glädje.

Jag måste berätta om när vi var tillbaka i den lilla Söderhavsbyn Eratap, bara några kilometer från vår resort. Hoppande vägar tillsammans Ray, som själv är bosatt i byn. Många hälsade igenkännande och särskilt glada blev både barn och vuxna när jag visade bilder i telefonen som vi tog för två åt sedan.

Lyckan och livet i en Söderhavsby

Port Vila, Vanuatus huvudstad, påminner en del om livet i en mindre stad eller by i Västvärlden. Bilar, stenhus, affärer, kaféer och restauranger, men ändå inte alls. Huvudstaden är liten med ca 45 000 invånare, inga trafikljus, lugnt tempo, alla hälsar och byter gärna några ord, en marknad som helt skiljer sig från våra frukt- och grönsaksmarknader. Ändå känns den riktigt stor när vi är tillbaka efter några dagar med besök i olika byar.

Låt oss börja med Mele, den största byn på Vanuatu. Färden dit bjuder mycket spännande för våra västerländska ögon och bilen har knappt hunnit stanna förrän vi möts av en rar man som undrar om vi vill bli visade runt i byn.

Söderhavsdrömmen förverkligas

img_9666_redigerad

Många av oss har en dröm om Söderhavet, små öar, palmer, kritvit sand, turkost hav, kokosnötter, fiskar, livsglädje – ja ett paradis helt enkelt. Jag har haft förmånen att besöka en del öriken i Söderhavet. Att åka så långt bort, till andra sidan jordklotet och möta samhällen som fortfarande är förvånansvärt opåverkade av den västerländska kulturen var en dröm jag hade. Först ut var Yasawa, en liten ögrupp i Fiji och när jag kommit hem igen tänkte jag, bara en gång till måste jag till Söderhavet. Det är något alldeles speciellt som berusar och berör, jag kan inte sätta ord på vad det är och heller inte förklara det.

Bologna – ett matmecka utan dess like!

 Mina italienska vänner kan ägna timmar åt att tala om mat. Stoltheten över Bolognas kök är påtaglig och man äter otroligt gott, i princip överallt. Det finns en nedärvd tradition när det gäller att ta hand om de bästa lokala råvarorna och tillreda dessa efter mammas, farmors eller varför inte mormors mors recept. En viss konservatism råder kring maten i denna annars röda och extremt toleranta stad, men råvaror och recept är inget man skojar bort.

Har promenerat till Saluhallen för att köpa 36 månaders lagrad parmesanost hos min favorit Barbieri. Tas emot med glada hälsningar och gör min beställning,

Höst i Köpenhamn, shopping, vinprovning och konst – en underbar mix

Sticker mellan med Köpenhamn och lite annat innan det blir mera av Australien och andra långväga resmål. En höstdag i Byen är aldrig fel, särskilt inte när vädrets makter är oss nådiga. Sommaren varar fortfarande trots att det borde vara höst enligt almanackan. Butikerna ropar däremot höst och jag tycker det är kul att kolla senaste modet, fönstershoppa och kanske följer det också med några små saker hem, vem vet? Strosar längs Ströget, betraktar Illums läckra skyltning innan jag viker in mot Runde Torn och myllret av trevliga små gator. Lite te hos Persch så klart och Kronprinsens Gade bjuder på många andra trevliga butiker.

Vandring i Australiens vildmark – livsnjutning, tystnad – blir ett med naturen

Vaknar, det är morgon, lägger ett par vedträn på elden, ligger kvar under mysiga filtar och värmer varandra. Tittar på klockan, snart halv tio, kanske dags att stiga upp och äta frukost. Utanför fönstret sitter kängurun, eller rättare sagt wallabyn, och kikar på oss. Mycket nyfiken. Öppnar dörren till den lilla terrassen, eller vad man nu ska kalla uteplatsen vid ingången till vårt tält. Solen strålar från en klarblå himmel och det känns redan varmt. Några fåglars ljud hörs, annars är det så tyst att man nästan hör tystnaden. Går ner mot samlingsrummet och på flodstranden är ett bord dukat för två.

Nightfall wilderness camp – vildmarksliv i Australien – en oförglömlig upplevelse

Så är vi framme någonstans långt ute i ”nowhere”. Vi kör över Christmas Creek och just i dag är vattnet inte särskilt högt så det går lätt att ta sig över. Parkerar bilen och vi har knappast hunnit stiga ur förrän vi välkomnas varmt av Steve och Jaide, paret som driver detta ställe. Hälsar på Marc och Erin som är ett av de tre par som också ska tillbringa helgen härute i vildmarken. Fler gäster tar man inte emot – ett par i varje ”tält”, totalt sex gäster. Jaide visar oss runt. Vi börjar nere vid bäcken. Tre bord med stolar står utplacerade väl avskilda från varandra längs bäckstranden.

Ut mot ”outback” – vildmarken i Australien – ”lightversionen”

Dags att ta några dagars ”break” från Queenslands glada och soliga huvudstad för en helg i vildmarken. Det är fredag förmiddag, solen strålar från en klarblå himmel. Efter en god frukost i den numera välbekanta, lite gammeldags, frukostmatsalen säger vi hej så länge till den trevliga personalen på mysiga Inchcolm Hotel. Vi har hyrt bil någon kilometer från hotellet och vi bestämmer oss för att promenera dit. Bagaget är lätt. Packat för en vildmarkshelg (resten av väskorna lämnas kvar på hotellet). Bilen hämtas, enkelt och smidigt, på ett lite udda ställe i utkanten av Chinatown. Vi tackar den moderna tekniken för GPS,

Brisbane – kultur, parker och god mat

Brisbane är en grön stad, en solig stad och en glad stad. Funderar över varför allt lyser solgult med blå och gröna färgklickar lite här och där. Ja inte bokstavligt men den solgula glada andan vilar över staden. Är det klimatet som gör människorna så glada? Ja, säkert delvis men det måste vara något annat också. Floden kanske, vatten är rogivande och vackert. Brisbane River är storslagen där den rinner genom staden kantad av skyskrapor på ena sidan och fantastiska grönområden på den andra. Då slår det mig att detta verkar vara trädgårdarnas stad och gröna lungor i storstad betyder mycket för välbefinnandet och kanske är de dessa som skapar en småstadskänsla i en 2 miljoners stad?

Fortitude Valley – spännande stadsdel i Brisbane

Vid första ögonkastet känns Brisbane inte som den storstad den faktiskt är, men efter ett par dagar där upptäcker vi att staden faktiskt är nästan dubbelt så stor som Stockholm! Kanske är det den varma, vänliga och hjälpsamma atmosfären som lurar en?

En av våra absoluta favoriter blev stadsdelen Fortitude Valley. För mig kändes den som ett mellanting mellan Berlin Mitte/ Kreuzberg och Notting Hill i London – men kanske lite mera ”raw” – inte riktigt lika tillrättalagt. Promenerade dit via Chinatown och det första vi mötte var klubbar och hotell med – kanske ? – ett lite tvivelaktigt rykte –