Efter några magnifika dagar i Schweiz kör vi på vackra alpvägar in i en för mig ganska okänd del av Italien, Aostadalen. Vi passerar St. Bernardspasset och möter förvånansvärt lite trafik. Landskapet är storlaget om än inte lika höga alptoppar som de vi mötte i Schweiz. Vi passerar den ena byn mer idyllisk än den andra. Den riktiga alpstilen ersätts plötsligt av mera italiensk bebyggelse. Aostadelen är den minst tätbefolkade regionen i Italien och den är också en av de s.k. autonoma regionerna i Italien. Officiella språk är italienska och franska och nu förstår jag varför det hotell jag har bokat har ett franskt namn,

När vi bilar söderut så försöker vi hitta mysiga övernattningsställen. Det blir liksom en av resans höjdpunkter och för mig är själva förflyttandet och resan i sig en upplevelse. Hotellet är också viktigt, det ska vara något speciellt och ge något extra. Just ett sådant hotell hittade jag i den tyska lilla byn Trendelburg som visade sig vara en sagostad där det kändes precis som befinna sig mitt i en Bröderna Grimm saga. Den lilla idylliska staden med vackra korsvirkeshus, en fin kyrka och några små affärer är en bland många liknade sagobyar i det betagande vackra landskapet. Det som sticker ut Rapunzeltornet och Burg Hotell som ligger vägg i vägg med tornet.

Det är svårt att välja resmål i Frankrike eftersom det finns en uppsjö av vackra regioner, fin natur, hav, sol och berg, men också konst kultur, metropoler som Paris, små landsortsbyar, ja allt och lite till. Vi är på väg söderut och har bestämt oss för en avstickare till Alsace – en av många undersköna regioner i Frankrike. Fantastiskt vackert med vinodlingar på soldränkta sluttningar, små byar med korsvirkeshus, utsökt mat och sevärdheter av alla slag. Lägg till detta trevliga människor, gemyt, en mix av Tyskland och Frankrike när det är som bäst. Colmar och St James Boutique Hotel –

Alla matälskare hittar paradiset i Bologna. Drar mig till minnes när jag en gång stod hos Barbieris i Saluhallen (de har bästa parmesanosten), hälsades med varma kramar när en kund började prata med mig. Jag sa att jag har läst att maten i Bologna tillhör de tio bästa i världen. Tio, svarade han med en överraskad min, nej världens bästa! Maten är av magisk kvalitet. Tror inte det finns en enda Bolognabo som nöjer sig med sekunda kvalitet, något jag tyvärr stöter på lite då och då hemma. Man brukat säga att gammal kärlek rostar aldrig och så är det för mig med Bologna och maten.

Det vilar en speciell stämning över Bologna och nästan alla som jag haft med dit, på studieresor eller nu senast på skrivarkurser, blir mer eller mindre betagna. Jag har rest en hel del i Italien, men återkommer alltid till just Bologna. Jag tror att det är mixen av frihet, tolerans och öppenhet, unga studenter, äldre damer och herrar, lärdom och bildning, historia, konst, kultur, maten, vinet, atmosfären och sist men inte minst människorna. Bologna, huvudstad i regionen Emilia Romagna (en av Italiens mest välmående med god livskvalitet och hög medellivslängd) är en spännanande blandning av två vitt skilda delar, Emilia och Romagna.

Jag har varit i Bologna närmare 30 gånger de senaste åren, oftast med jobb men även privat. Nu är jag tillbaka och kommer för första gången med tåg till Bologna Centralstation. Den bär fortfarande minnet av det tragiska terrordådet klockan 10.25 den 2 augusti 1980 då inte mindre än 85 människor omkom och 200 skadades. Stationen är stor och tåget från Venedig kommer in exakt på tidtabell och är lika punktligt som de japanska eller schweiziska jag tidigare åkte med. Ut i solen bestämmer vi oss för att promenera till hotellet. Det är inte särskilt lång och vi drar våra väskor längs Via Independenza.

Efter en god natts sömn i dogens palats är det dags för frukost. Vi väljer att sitta ute på den förtjusande lilla gården och känner oss som ett venetianskt par på 1400-talet när den rara personen serverar oss den ena läckerheten efter den andra. I dag ska vi försöka hitta ett Venedig bortom massturismen och intressant är att i samma sekund som man lämnar turiststråken möter man gränder och kanaler, den ena vackrare och mer romantisk än den andra och med förvånansvärt få turister. Viker av och kommer in i en liten gränd och plötsligt är vi alldeles ensamma. Flanerar längs en okänd kanal och kommer fram till ett vackert torg och dröm om min förvåning och glädje när jag ser att vi kommit till Campo San Angelo där kyrkan San Angelo Raffaele ligger.

Vacker, romantisk, fantastisk – ja superlativen om Venedig kan bli hur många som helst och trots mängder av turister och risken att den ska sjunka så är staden helt magisk. Jag har varit där några gånger tidigare, både privat och med jobb, men har nu för första gången bott där ett par nätter, i ett palats från 1400-talet, omgjort till ett exklusivt elegant hotell, en oförglömlig upplevelse. Vi landar punktligt på Marco Polo Flygplatsen (bara namnet – jämför med Arlanda, Landvetter eller Kastrup) och bestämt oss för att ta båten, Linea Blue in till centrum. Det visade sig vara ett klokt val för vi får en fantastisk sightseeing längs vägen och känner oss som äkta sjöfarare.

För en vecka sedan firades Goût de France – en hyllning till Frankrike och det franska köket och jag och maken hade äran att vara inbjudna till den franska ambassadören i hans residens i Stockholm. En magisk afton med ett spännande tema – nordiska råvaror tillagade av en fransk kock, på franskt vis. Relationsbyggande, hållbarhet och en hyllning till den samiska kulturen var några av kvällens inslag. Spännande och annorlunda – eller vad sägs om en traditionell samisk kåta som byggts upp inne i en av de vackra salongerna, lägg till detta en klassisk fransk ljusstake placerad på renskinnet inne i kåtan.

Häromkvällen var jag inbjuden till franska ambassaden i Köpenhamn. Atout France/ France.fr var kvällens värd. Att träda in i franska ambassadens vackra byggnad förflyttade mig känslomässigt till Frankrike, skönheten, konsten och kulturen. Magnifikt arrangemang där vi fick ta del av intressanta franska turistmål. Det blev en resa till spännande platser, några har jag besökt tidigare medan andra var nya för mig och ju mer jag ser, hör och vistas i Frankrike desto mer förförd blir jag.

Redan som tonåring fick Frankrike en
speciell roll i mitt hjärta och resorna dit har blivit många genom åren. Ofta
återvänder man till samma regioner,