Betagande vackert landskap

I somras ägnade vi ett par dagar åt en ny bekantskap, Piemonte i norra Italien. Vi har passerat och kört igenom, men aldrig övernattat här tidigare. Det var ett stopp som gav mersmak. Utgångspunkt för dagarna i denna undersköna trakt var byn Govone, med ett fint litet hotell, eller snarare ett B & B, Ca´Alifieri, vackert och romantiskt, som en dröm. Beläget mitt i den gamla byn med en magnifik utsikt över det vackra landskapet, kullar, vinodlingar, en fin trädgård och pool. Lägg till detta det supertrevliga värdparet, trevliga gäster, ja förälskelsen var ögonblicklig. Efter incheckning och en stund på terrassen var det dags att botanisera och lära känna den lilla byn.

Korsika erbjuder magiska äventyr

Intresset för aktiva semestrar ökar hela tiden och det kan vara alltifrån några dagar med kulturella upplevelser i en storstad som Paris till vandring, skidåkning eller yoga. Häromdagen hade jag förmånen att, i egenskap av resebloggare, vara inbjuden till Atout France evenemang, Explore France, i Köpenhamn och temat var just aktiv ledighet, kort eller lång. Upplägget var suveränt trevligt och journalister, bloggare och fotografer fick ta del av det bästa Frankrike kan bjuda på när det gäller aktiv semester med hälsosamma och klimatsmarta förtecken, helt rätt i tiden. Inramningen kunde heller inte vara bättre än på Bar Boule där det bjöds på franska läckerheter ackompanjerade med utsökta viner och en härlig mingelmiljö.

Vacker siluett över Flensburg

Vi har precis tillbringat en långhelg i Flensburg, denna underbara lilla tyska stad i norra Schleswig – Holstein. Vi blev förälskade i staden förra våren och har återvänt ett par gånger sedan dess. Som skåning känns det nära. Det tar oss inte mer än knappt fem timmar i bilen innan vi är framme. Vädergudarna är oss nådiga denna nästa sista septemberhelg. Strålande sol och sommartemperaturer på över 20 grader gör oss extra glada. Färden över Bältbroarna är mycket vacker med glittrande havsvikar och vi passerar både Kolding och Middelfart. När vi är mitt på Stora Bältbron noterar vi den lilla ön med fyren och fyrmästarbostaden högt uppe på toppen.

Jag hade förmånen att besöka Helsingfors häromdagen då jag blev intervjuad om min nya bok Så vinner du slaget om de bästa – handbok i ledarskap på YLE, den svenskspråkiga radio- och TV kanalen. Bara detta var ett roligt äventyr i sig och som extra bonus fick jag en fin guidning i den finska huvudstaden. Helsingfors bjöd på ett strålande sommarväder, 25 grader varmt, klarblå himmel och en lysande sol. Det var inte första besöket i Helsingfors, men det vara ganska längesedan jag var där och jag blev som nyförälskad i staden. En öppen atmosfär med trevliga människor, fullsatt på alla uteserveringar,

Provence har nästan blivit som ett andra hem för oss. På något sätt hamnar vi där, ibland bara några dagar, ibland längre. Vår, höst och vinter är det ofta kusten som gäller, men sommartid föredrar vi de små provencalska byarna. Det är något speciellt som lockar. Atmosfären, ljuset, dofterna, maten, vinet och sist men inte minst människorna. Ända sedan tonåren har en del av mitt hjärta bott i Sydfrankrike och nu delar vi tillsammans kärleken till Provence. Framme på ett förtjusande litet ”mas”, Le Chant du Caeur, som ligger strax utanför Roussillon. Utsikten över det provencalska landskapet är betagande vackert och det trevliga värdparet gör att vi känner oss varmt välkomna.

Lämnar Aostadalen och fortsätter söderöver. Vi kör genom ett betagande vackert landskap, Haute Alpes, på väg mot hjärtat av Provence. Trots att det enligt kartan ska vara en ganska stor väg så befinner vi oss med jämna mellanrum högt upp på slingrande smala vägar med en fullständigt betagande utsikt. Det är så vackert så att man får nypa sig i armen med jämna mellanrum för att inte sväva bort högt upp i det blå. Så plötsligt planar vägen ut, inte så mycket, men tillräckligt för att landskapet ska ha ändrat karaktär. De allra högsta topparna försvinner i fjärran när vi närmar oss.

Efter några magnifika dagar i Schweiz kör vi på vackra alpvägar in i en för mig ganska okänd del av Italien, Aostadalen. Vi passerar St. Bernardspasset och möter förvånansvärt lite trafik. Landskapet är storlaget om än inte lika höga alptoppar som de vi mötte i Schweiz. Vi passerar den ena byn mer idyllisk än den andra. Den riktiga alpstilen ersätts plötsligt av mera italiensk bebyggelse. Aostadelen är den minst tätbefolkade regionen i Italien och den är också en av de s.k. autonoma regionerna i Italien. Officiella språk är italienska och franska och nu förstår jag varför det hotell jag har bokat har ett franskt namn,

När vi bilar söderut så försöker vi hitta mysiga övernattningsställen. Det blir liksom en av resans höjdpunkter och för mig är själva förflyttandet och resan i sig en upplevelse. Hotellet är också viktigt, det ska vara något speciellt och ge något extra. Just ett sådant hotell hittade jag i den tyska lilla byn Trendelburg som visade sig vara en sagostad där det kändes precis som befinna sig mitt i en Bröderna Grimm saga. Den lilla idylliska staden med vackra korsvirkeshus, en fin kyrka och några små affärer är en bland många liknade sagobyar i det betagande vackra landskapet. Det som sticker ut Rapunzeltornet och Burg Hotell som ligger vägg i vägg med tornet.

Det är svårt att välja resmål i Frankrike eftersom det finns en uppsjö av vackra regioner, fin natur, hav, sol och berg, men också konst kultur, metropoler som Paris, små landsortsbyar, ja allt och lite till. Vi är på väg söderut och har bestämt oss för en avstickare till Alsace – en av många undersköna regioner i Frankrike. Fantastiskt vackert med vinodlingar på soldränkta sluttningar, små byar med korsvirkeshus, utsökt mat och sevärdheter av alla slag. Lägg till detta trevliga människor, gemyt, en mix av Tyskland och Frankrike när det är som bäst. Colmar och St James Boutique Hotel –

Alla matälskare hittar paradiset i Bologna. Drar mig till minnes när jag en gång stod hos Barbieris i Saluhallen (de har bästa parmesanosten), hälsades med varma kramar när en kund började prata med mig. Jag sa att jag har läst att maten i Bologna tillhör de tio bästa i världen. Tio, svarade han med en överraskad min, nej världens bästa! Maten är av magisk kvalitet. Tror inte det finns en enda Bolognabo som nöjer sig med sekunda kvalitet, något jag tyvärr stöter på lite då och då hemma. Man brukat säga att gammal kärlek rostar aldrig och så är det för mig med Bologna och maten.