Hamburgborna älskar sin hamn, får något drömskt i blicken när fartyg kommer på tal, och kan inte få nog av den där vyn av spretande lyftkranar i horisonten.
Klånkandet av containrar som lastas av och på jättelika fartyg är som ljuv musik – och stans mest kända öl, Astra, har en etikett som pryds av ett hjärta och ett ankare.

Samma hjärtliga logotyp pryder menyerna på restaurangen Strandperle, vid Elbstrand. Här kan du njuta av riktig sjöfartsromantik, och se fartygstrafiken komma och gå, medan du beställer in något att äta och dricka.
Visst är det extra njutbart under sommaren,

Förra året började jag ta med mig min hund Lovis på resor i Europa. Hon har varit med som en osynlig skugga i flera resereportage i Vagabond, och även (mer synlig) i en del friluftsreportage i Utemagasinet.

Det faktum att det är så enkelt att ha hund med sig i många länder på kontinenten gör att man ju egentligen alltid borde vara på resande fot. Stockholm har visserligen börjat bli lättare att vistas i med hund – fler kaféer, fler pubar och en och annan restaurang tillåter hund, åtminstone i en del av lokalen.

Men i Schweiz,

Ingen okändis direkt, men ack så värd ett besök. U Fleku är Prags äldsta bryggeri, och tvärtemot alla nya, hippa mikrobryggerier, som ständigt uppfinner nya smaker och etiketter – nöjer sig U Fleku med endast en.

Det gör det också extremt enkelt att beställa här. Du låter helt enkelt bli. Du bara sitter på din plats och – häpp! – så har du snart en öl framför dig. När den är uppdrucken står där snart en ny, som genom ren magi.
Du kan testa tricket med att lägga ett ölunderlägg över glaset när du inte vill ha mer.

Sommaren 2015: Karin upptäckte Holland.
Och hon gillade vad hon såg.
Vad hon såg = STRÄNDER!

Jag campade några nätter vid Kogerstrand på ön Texel, den största av de västfrisiska öarna. För att komma dit tar man färjan från Den Helder.
Hela västkusten har fantastiska sandstränder och vissa delar av ön är fågelskyddsområden, men jag höll mig nästan bara till Kogerstrand den här gången. Belägen alldeles i utkanten av den lilla orten De Koog.
Skulle jag åka tillbaka? Absolut! Om syftet är strandsemester och vädret är det rätta.

Tidvattnet kommer och går,

Det har gått väldigt lång tid sedan sist jag skrev här, och jag har mycket att ta igen.
Därför börjar vi med en glimt av det vackraste jag varit med om hittills denna kylslagna sommar. Nämligen min resa genom ö-gruppen Yttre Hebriderna, nordväst om Skottlands fastland.

Vi reste från Isle of Barra i söder, via South Uist, North Uist, Eriskay och Isle of Harris upp till Isle of Lewis i norr. En resa i ett vindpinat landskap som ömsom dränkte oss i regn, ömsom smekte oss med solsken.
Nåja.
Det där smekandet var kanske inte så intensivt,

Retro är hett. Retro är rätt. I alla fall en torsdagkväll i månaden, i Vancouver. Första torsdagen varje månad hålls en så kallad Letter Writing Club på den trevliga lilla butiken The Regioinal Assembly of Text, i södra änden av Main Street, i området Mount Pleasant.

Klockan 19 slås portarna upp, och då har redan en liten kö bildats. En kö av ivriga människor som är redo att kasta sig över någon av de cirka 15 skrivmaskinerna som ställts fram i lokalen.
Vissa är där av nostalgiska skäl. Andra har aldrig ens testat en skrimaskin och måste be om hjälp.

Det är en enorm skillnad på hur man hanterar inslaget av björnar i Sverige och Kanada.
* När en björn visar sig i närheten av bebyggelse i Sverige: Stor uppståndelse! Vad ska hända härnäst? Man kan ju inte gå ut längre! Den måste skjutas!
* När en björn tar genvägen genom en trädgård i norra Vancouver: Jahaja. En björn. Ja, de var ju här först. De har också rätt att leva. Har den lullat vidare så jag kan gå ut nu?

Ungefär så upplever jag inställningen. Stämmer det?

Är det en svartråtta?

British Columbia har länge attraherat vinkännare till Okanagan, provinsens vindistrikt – men nu är frågan om inte den nya mikrobryggeritrenden av öl lockar ännu mer folk.

Lite efter sina amerikanska västkustgrannar nere i Portland och Seattle har bryggeriscenen i Vancouver under senare tid formligen exploderat. Bara i år öppnades 28 nya mikrobryggerier i British Columbia, som nu sammanlagt har strax under hundra stycken.

I Vancouver finns ett flertal pubar som brygger sin öl på plats – och tack vare en lagändring för ett år sedan får man numera även sälja take away-flaskor för påfyllning i samma lokaler.

Tillbaka efter lång bloggtorka. Äntligen i Kanada. Äntligen med vettig uppkoppling och lite tid över att skriva.

Två veckors intensiv reportageresa i Vancouver med omnejd tillsammans med fotografen Sara Arnald går mot sitt slut. Sara åkte hem idag, och själv har jag unnat mig ytterligare två dygn – med tid att känna in stan och ta en extra tur till någon av favoriterna vi skaffat oss.
Vancouver, beläget mellan hav och berg i ett milt klimat, brukar hamna högt – om inte högst – i undersökningar om livskvalitet, och har flera gånger utsetts till ”the world’s most livable city”.