Med bajs på huvudet

Av Posted on Inga taggar 0

Jag borde inte klaga. Det är inte det att jag inte vill vara kvinna, för det vill jag. Nån gång ibland är det bara lite utmanande för humöret.
Det börjar ofta bra. Precis som den gången. Vi gick genom djungeln, balanserade på branta stigar, vadade över floder och halkade i lera. Jag gillar sånt.

Min guide berättade om alla växter, träd, blommor och frukter, om vad man kan äta, göra te på, använda som medicin, krydda eller tobak. Då och då förhörde han mig: Vad är det där? Eeh, kanelträd? Bra! Och det där? Nåt man…röker? Men Karin!

Bästa nöjena i Phnom Penh

Av Posted on Inga taggar 0

Gjorde en trevlig intervju i veckan som på intet sätt berörde Kambodja. Men jag tänkte hela tiden: Du har varit där. Du har varit i Kambodja.
Han jag intervjuade hade nämligen en sån där sjal, en kroma. En rutmönstrad bomullssjal som jag ser ibland på folk och tänker – åh, ni har varit där. Och så börjar jag längta till Phnom Penh.

Jag älskar Phnom Penh och det är lite svårt att sätta fingret på varför. Kanske för att det inte är stort och brusigt som Saigon eller Bangkok, inte sönderälskat som Luang Prabang (Laos) eller Hoi An (Vietnam).

Bara hopprepet fattas

Av Posted on Inga taggar 0

Vad har Burj Khalifa i Dubai, Petronas Twin Towers i Kuala Lumpur och Abbamuséet i Stockholm gemensamt? Inte så jättemycket vid första anblick eftersom de första två är skyhöga torn och det tredje är ett museum som ligger två våningar under jord.
Men en sak förenar dem: Man måste beställa tid för att göra besök.
På det nyöppnade Abbamuseet får varje nytt gäng komma in på sin så kallade ”slot time”, entrétid (boka på abbathemuseum.com), men väl inne får du så klart ta all tid du vill på dig. Gör det!

Ta ton i studion, se inspelade personliga intervjuer med abborna,

Så firar du norskt!

Av Posted on Inga taggar 0

Gratulerer med dagen!
Det är det första du behöver lära dig att säga om du befinner dig i Norge en dag som denna – 17 maj – nationaldagen. Den firas stort i vårt grannland, och jag har själv haft två fantastiskt roliga 17 maj i Oslo.

Men hur gör man då?
Jo – så här!

Skaugen3_web.jpg
Klä dig i bunad (folkdräkt) och pynta dig med en rödvitblå sløyfe (uttalas "schlöyfe"). En öl i ena handen hör också till.

jordgubbar.gif
Bjud in dig själv på champagnefrukost! Se till att bli kompis med nån som har lite minipannkakor och chokladdoppade jordgubbar hemma…möms!

Knasigast vinner

Av Posted on Inga taggar 0

Världens knasigaste stad är kanske ändå Las Vegas, men i Förenade Arabemiraten finns en yngre kusin med nog så stora ambitioner att vara med och fajtas om en topplacering i den ständigt pågående tävlingen om vem som är flådigast, störst, högst, lägst eller bara mest osannolik I HELA VÄRLDEN.
Jag både föraktar och älskar sånt på samma gång. Föraktar att högtalarrösten på turistbussen stolt deklarerar att ökenstaden Dubai har ”en av världens högsta konsumtioner av vatten per capita i världen”.
Föraktar att man lägger pengar på oviktiga rekord och shoppinggallerior. Älskar ändå på nåt motvilligt vis att allt är så extravagant och konstgjort.

Att ses igen

Av Posted on Inga taggar 0

June och jag träffades på en flight från London till Kuala Lumpur för två och ett halvt år sedan. Det var lågbudget (Air Asia hade en rutt från Paris och London då, numera nedlagd) och ville man se film fick man minsann pröjsa extra. Det gjorde man inte.

Jag hade alltså tur som råkade hamna bredvid en pratglad och till på köpet mycket trevlig KL-bördig tjej som bodde i England och var på väg hem till Malaysia för ett par veckors semester. Jag och June pratade och skrattade oss igenom 13 timmars flygresa. Och när vi sågs nu igen var det som att återuppta samtalet.

Pulau Weh

Av Posted on Inga taggar 0

Turisterna som har vägarna förbi Aceh är lätträknade. Jag räknade till femton, på flighten från Kuala Lumpur till Banda Aceh, och ja – jag använde mig av den fördomsfulla räknemetoden ”Västerländskt utseende = Turist”.
Men sen, under nära en vecka i stan, var de där turisterna jag räknat ihop som försvunna. Inte var de på kaféerna, inte satt de i någon becak (motorcykel med sidovagn), inte promenerade de längs Jalan Jend A Yani när mörkret föll och alla matvagnarna ställdes ut. Nä.
Men de fanns på tsunamimuseet.
Många utländska besökare åker raka vägen från flygplatsen till museet,