El Yunque, regnskogen. Där har vi varit och vandrat, halkat, klättrat, krupit, vadat. För vill man slippa botanisk-trädgård-känslan i norra delen av nationalparken (där det går asfalterade gångvägar genom skogen) – så åker man till den sydliga, i närheten av samhället Naguabo.
Där finns inga prydliga leder. Där finns Matthews egenhändigt uppsatta snitslar i skogen, och två svenskar på resereportageuppdrag som hamnar lite snett, blir stuckna av djungelgetingar, river sig på taggbuskar och krälar under fallna träd.
Men som trots allt kommer hem relativt intakta och vilar en stund i rummet med den bästa utsikten.
Inte en annan människa i sikte. Bara vi och den kliande naturen.
Första vattenfallet. Så långt inga olyckor. Vattnet är så gudomligt fräscht att det går att dricka, sägs det. Vi badade vi.
Jättestora blad i djungeln. Och på vägen.
A room with a view. Att ha den här utsikten från sängen alltså…
…och den här frukosten. På Casa Cubuy.