Månadsarkiv maj 2014

Nice är inte känt som någon exportör av viner. Men visst finns det några vintillverkare, småskaliga sådana, som tillverkar för egen försäljning och för en del lokala restauranger.

De finns på en av kullarna ovanför stan, i ett litet område som heter Bellet.
Bellet är den enda kontrollerade vintillverkningsarealen i Nice. Ni har säkert sett uttrycket ”appellation d’origine controllée” på franska vinetiketter, och en sådan kontrollerad ursprungsmärkning finns alltså här.

Eftersom vintillverkarna – tio stycken finns det idag – är så småskaliga är det inte alltid möjligt att bara dyka upp och göra ett oanmält besök.

Jag vet inte vad det är som gör det, men det går troll i mina franska försök till valdeltagande. När det gäller EU, alltså.
Självklart vill jag ta mig rättigheten (man kan kalla det en förbannad plikt om man vill, men framförallt är det ju det – en rättighet!) att rösta på ett parti som kan representera mig i EU-parlamentet och därför har jag fixat ner mitt röstkort och gjort mig beredd att åka till svenska konsulatet i Nice.
Någon gång denna vecka.
Hade tänkt mig torsdag.
Men idag, onsdag, insåg jag att jag var sent ute.

(obs, scrolla ner för kändisbild, okej?)

Det är ju filmfestival i Cannes, som ni kanske har märkt, och jag har fortfarande inte varit där. Det kan bli en liten tur senare i veckan – och då tar jag givetvis tåget. Bilen vill inte dit, det har den sagt.

Har faktiskt varit på filmfestivalen en gång för – 19 år sen! Jag bodde i Nice och pluggade franska och ville så klart åka dit och spana lite. Var där några gånger under festivalen. Det finns en gren av festivalen man kan köpa biljetter till – La Quinzaine des Réalisateurs (http://www.quinzaine-realisateurs.com/) – och där såg jag den svensk-danska filmen ”Sommaren”

Nä, jag vet inte. Det var nog med att sitta i bilkö utanför Antibes igår kväll, när det var invigning. Men nu när du gjort dig i ordning och allt så…kanske.

Det är mycket tjat om att åka till Cannes nu. Filmfestival ni vet. Tror nån drömmer om att bli "upptäckt"…

Jag har precis blivit intervjuad av TT om att resa med hund. Svarat på några frågor om vad som krävs (EU-pass, vaccinationer, planering), och hur det är (kul! kontaktskapande! mysigt!).

Efter att ha bilat ner genom Tyskland, Schweiz och Italien och alltså slagit mig till ro på franska rivieran för några veckor, har jag ju börjat få allt mer erfarenhet av vad det innebär att resa med hund. Och inte bara vanlig hund förresten.
Min bestämde sig nämligen för att börja löpa på avresedagen.

En tik löper i tre veckor, men i början är hon inte så där jätteintresserad av att göra barn.

Vecka ett av mina fem dito på franska rivieran är avklarad. Jag bor i byn Biot, strax innanför Antibes, och här sitter jag för tillfället mest stilla och skriver ut ett stort antal reportage.
Men sen tar jag paus, och då tar jag med hunden ner till ett alldeles fantastiskt ställe.

Parc de la Brague är en populär, men på intet sätt överbefolkad, plats längs rivieran. Åtminstone inte så här långt. När sommarhettan slår till blir det här ett skönt tillhåll, för ner till ån når solens strålar bara knappt.

Stigarna följer ån La Brague,

Det är så förbannat vackert när man kör in att man måste anstränga sig för att hålla ögonen på vägen. Comosjön, i norra Italien, ligger inte långt från schweiziska gränsen, och det var den vägen jag kom.

Gröna, lummiga berg omsluter sjön, som är formad som ett uppochnedvänt Y på kartan. Jag bodde alltså i staden som också heter Como, och som ligger längst ner i den västra av Y:ets armar. Där vilar en semesterstämning som bara sköljer över en. Åtminstone var det så för mig, för några dagar sedan, när jag stannade för ett sista stopp på väg ner till franska rivieran.

Man ska kanske inte bildgoogla parasiten man har i sitt tarmsystem, men jag gjorde det – och herregud, det är det sötaste jag sett. Åtminstone i den här illustrerade varianten jag hittade på nätet.
Fick även höra från en kompis som varit på middag med några infektionsläkare häromkvällen att de hade suttit och diskuterat just detta: Giardia är den sötaste parasiten! (snacka om nördigt läkarmiddagsämne, men jag gillart)

Så här står det om giardia på Wikipedia:

Giardia är ett släkte av anaeroba flagellerade urdjur (protozoparasiter) av stammen Diplomonada i supergrupp Excavata (uppkallad efter det utgrävda spåret på ena sidan av cellkroppen) som koloniserar och förökar sig i tunntarmen hos flera ryggradsdjur,