Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

OS-spöket går igen

Jag är tillbaka. Min dator är lagad, blogglösenorden återbördade, och jag har samlat på mig lite att berätta, inte minst från en vecka på Balkan.
Vi kan börja med detta:

Medan ni satt i tv-soffan och gladde er åt vunna medaljer (och förfasades över förlorade guld) under Vinter-OS i Sotji, väcktes den gamla OS-maskoten Vucko (uttalas Vutshko) till liv i Sarajevo. Det är exakt trettio år sedan de olympiska vinterspelen hölls i den bosniska huvudstaden, och mycket har förstås hänt sedan dess.

Många av arenorna förstördes eller har legat öde sedan den fyra år långa och blodiga ockupationen av Sarajevo, 1992-1996.
Arenan där invignings- och avslutningsceremonierna hölls fick tjäna som gravplats under kriget, men är idag en fungerande fotbollsarena. Rodelbanan är en rostande grafittiprydd snirklande orm längs berget och liftarna på berget Bjelasnica skulle behöva ett lyft.

Men 20 år efter kriget i Bosnien-Hercegovina markeras inte av en ljusare framtid, utan av en djup ekonomisk och politisk kris. Arbetslösheten har skenat upp i 44 procent (ännu högre för ungdomar), korruptionen genomsyrar varje del av samhället, och du kommer ingenstans utan rätt kontakter eller en summa pengar på fickan.

Det politiska system som blev räddningen 1995, då Daytonavtalet fick stopp på kriget, är idag ett tungrott maskineri som helt enkelt inte fungerar. I ett land med bara 3,8 miljoner invånare har man en enorm mängd myndighetsnivåer, 200 ministrar och 3 presidenter (en serb, en kroat, en bosnisk muslim) – allt för att tillfredsställa den etniska splittringen.
Men detta kostar förstås stora summor pengar – och till råga på allt kan politikerna ro hem löner som är rena fantasisummor för vanliga människor.

Det är alltså därför, och inte för att hedra trettioårsminnet av OS i Sarajevo eller heja fram några landsmän i Sotji, som den ludna vargen Vucko åter dansar på gatorna. Det är för att det offentligt ägda bolag som ska ta hand om skidspår, anläggningar och den turistbyrå som skapades i och med de olympiska spelen, inte har betalat ut lön till sina anställda på åtta månader. Snart nio.
Trots detta fortsätter de att gå till jobbet. Varje dag. Och de fortsätter protestera utanför presidentpalatset, varje lunchrast. I förhoppningen att det någon gång ska ske en förändring, en förbättring, en bättre lösning med hederligare ekonomi och en framtid att våga lita på.

Tills dess får Vucko vara spöket som går igen, och påminner om en tid då framtiden såg ljus ut. Då den största och bästa Vinterolympiaden någonsin fick stoltheten att glänsa, och då alla – i alla fall nästan – visste vem Gunde Svan var.

Vucko1.jpg

Vucko och hans vänner, populära demonstranter framför mediauppbådet. Demonstrationerna inleddes i Tuzla, där många industriarbetare förlorat jobbet och flera månaders lön efter att deras bolag privatiserats och sedan gått i konkurs.

Vucko2.jpg

Den dagliga demonstrationen har minskat efter att några "huliganer" skickade in molotovcocktails och satte eld på kantonregeringens byggnad. Men de som fortsätter demonstrera gör det med övertygelse. Mersiha Besirovic, till höger om maskoten, är ordförande i Handelsförbundet i Bosnien-Hercegovina, och den enda fackliga ledaren som deltar i protesterna.