Mördande skönhet

Det har gått väldigt lång tid sedan sist jag skrev här, och jag har mycket att ta igen.
Därför börjar vi med en glimt av det vackraste jag varit med om hittills denna kylslagna sommar. Nämligen min resa genom ö-gruppen Yttre Hebriderna, nordväst om Skottlands fastland.

Vi reste från Isle of Barra i söder, via South Uist, North Uist, Eriskay och Isle of Harris upp till Isle of Lewis i norr. En resa i ett vindpinat landskap som ömsom dränkte oss i regn, ömsom smekte oss med solsken.
Nåja.
Det där smekandet var kanske inte så intensivt, men de solglimtar vi fick tog vi vara på.

Och vilket landskap sen!

Lite paddling norr om Isle of Barra.

Den resande reportageassistenten Lovis hängde med, och tyckte Hebriderna var toppen. Här i skitig mundering i underbara Huisinis, Isle of Harris.

Lite som Lapporten, fast på Isle of Harris, Yttre Hebriderna.

Kritvita stränder, turkost hav och granitgrå berg som punkterar molnen. De här öarna har verkligen både något exotiskt, vackert – och sagolikt mystiskt över sig.
När man dessutom har läst Peter Mays deckarserie som utspelar sig här, ja då har man även en del ond bråd död på näthinnan när man strosar längs stranden eller råkar klafsa ner i ett torvdike.
Böckerna kan jag rekommendera – spänning och folkbildning i ljuv harmoni. May vill gärna undervisa i hebridiska traditioner och historia, men väver slugt in det i handlingen.

Svarthuset – den första boken i Peter Mays deckarserie från Yttre Hebriderna – och kanske den bästa boken i trilogin. Bok nummer två heter Lewismannen och nummer tre heter Lewispjäserna (Chessmen, på engelska). Trilogin har blivit en sådan framgång att den nu ska filmas av BBC.

Jag vill väldigt gärna tillbaka till Skottland, och kanske återvänder jag någon gång till Yttre Hebriderna. Även om jag kanske inte kommer att gå så långt som en italienare jag mötte… han har åkt till Yttre Hebriderna två gånger om året – de senaste elva åren. Han får aldrig nog.