Nu är vi ute och åker lite, med EU-passet nedpackat. Inte för att vi ska så långt, men eftersom Grövelsjön ligger på gränsen till Norge måste man ha passet redo och avmaskningsbevis på fickan. Som om tulltjänstemännen skulle stå och vänta där på nån topp…
Och så lite produktplacering.
Joråsåatt. Från slutet av oktober till mitten av november kommer det att passa som hand i handske att fly det grå och åka till KARIBIEN, närmare bestämt Dominikanska Republiken och grannön Puerto Rico.
Vad vet vi om de här gynnarna, förutom att det vimlar av all inclusive-hotell på DR och att PR är en liten autonom del av USA?
Ja – vad vet du?
Jag håller på och researchar och har fått en bra kontakt på Dominikanska, som hjälper till med tips som tar oss långt bort från inmurade hotellområden, men i Puerto Rico har jag ingen kontakt än.
Ibland brukar jag låtsas att jag bor i New York. Eller Melbourne. Eller Berlin. Alltså, om jag är i en stad mer än en dag väljer jag mig ett stammiskafé som jag gör till ”mitt”. Sedan sitter jag där och läser tidningen – den som alla andra läser – och försöker att inte surfa in på nån svensk sida på mobilen och fullständigt förstöra stämningen.
Kanske skriver jag på en uppropslista mot nåt dumt som de lokala politikerna hittat på, eller blir hej och du med nån i delin på hörnet.
Allt för att få drömma sig bort till ett annat liv,
Det kryllar av svenskar i New York. För ett par år sen såg jag en siffra på att det bor mellan 15 000 och 17 000 svenskar i vår favoritstad over there, men det kan säkert vara fler idag. Förutom alla som bor där mer eller mindre tillfälligt, kommer förstås mängder på besök, gärna mer än en gång.
Många av dem som vill leva New York-drömmen flockas till Williamsburg, Brooklyn, som de senaste åren blivit så trendigt att nåt annat kvarter snart måste bli det senaste heta. I vissa delar av Williamsburg är ännu de ortoxa judarna i majorit(http://www.fettesaubbq.com/)et,
Och varför så sned frisyr?
Well isn't it obvious?
Det är någonting med broar som får mina ögon att tindra. Speciellt såna som Brooklyn Bridge och Williamsburg Bridge, som omsluter en med tunga metallarmar och bleknad graffiti.
Den som lusläst det finstilta (dvs bildtexterna) i den här bloggen vet redan att jag är extremt förtjust i New Yorkska brandstegar, som sicksack-klättrar upp för tegelfasaderna. Men jag har också en annan vurm. För broar.
Det är nåt med det industriella hantverket och – så klart – det visuella intrycket. Att promenera över East River och se Manhattans kända skyskrapor genom balkar och nät,
Sen eftermiddag på lördagen satt vi på ett hustak på Manhattan och gjorde vårt så kallade jobb. En bra intervju med en Camilla, en ypperlig utsikt, trevligt sällskap, en god drink och riktig sommarvärme.
På 230 Fifth (http://www.230-fifth.com/) är man i höjd med New Yorks kända skyline och fastnar så klart med blicken på Empire State building.
Det är en rätt skön känsla. Då vet man liksom var man är.
Drog sedan vidare till The Darby (http://thedarbynyc.com/) för ännu en intervju, med en Rebecca. The Darby gör inte mycket väsen av sig från gatan – en mörk ingång och några biffiga vakter.
Vaknade i East Village i morse. Alldeles runt hörnet från Madonnas gamla lägenhet, och David Bowies nuvarande. Två kvarter från Katz Delicatessen – ni vet, där Meg Ryan fejkade en orgasm i ”When Harry met Sally” – och faktiskt bara ett kvarter från fotografen Janne Danielsson (http://www.jannedanielsson.com/) som jag var på reportageresa med i Kenya förra året. Nu ska vi snart ut och göra lite jobb ihop i New York-kvällen.
Idag har jag lullat omkring i East Village och Lowe East Side. Trillat över till West Side också. Shoppat, glott, ätit, promenerat, myst.
Det är en varm och solig lördag på Manhattan och stämningen är skön.
Åh, alla de där underbara, vad ska vi säga – fantasifullt översatta – menyerna och skyltarna man sett när man varit ute och rest…
Här är några riktiga höjdare som åtminstone får mig att vilja åka till Kina igen:
Inte för att jag varit långt borta, egentligen. Sommaren i Sverige har varit bättre än jag vågat hoppas på, så jag kan inte klaga över rutten Tjust skärgård-Jämtland-Dalarna-Stockholms skärgård.
Nu regnar det ute (kors i taket) och tankarna på hösten börjar vandra iväg till Berlin, Grövelsjön och KARIBIEN. Ja, det blev stora bokstäver där på slutet, ni förstår säkert varför. November och Karibien ihop kan lätt få en att ta till såna grepp.
Men redan nästa helg bär det av till New York, New York. Can’t wait.
Ska hänga med tatuerade män, smaka hipsteröl och ställa frågor på dalmål till en finansman.
Hatar är ett starkt ord, men låt oss säga så här: Jag och cyklar har något emot varandra. Jag går hellre.
Det hindrar mig inte att imponeras av folk jag mött som är ute och cyklar typ jorden runt. De är faktiskt några stycken, de där typerna. Och jag skulle vilja vara lite som dem. Ta sig fram för egen maskin, resa billigt, fysiskt och säkert meditativt när vägen tillåter. Härligt och jobbigt om vartannat. Men ändå. Cykel, näh. Inte riktigt min grej.
Därför blir jag glad att se att det finns de som föredrar att gå.