Kontrasternas stad

En artikel jag skrev om Phnom Penh för Magasinet SMUL i deras senaste utgåva.

”Vinden från Mekong- och Tonlé Sap floden sveper över folkmassan som samlats i den kungliga parken, belägen framför det ståtliga palatset i Phnom Penhs kärna.

De oregelbundna kastvindarna för med sig lukten av grillade majskolvar, bär barnens såpbubblor högt över skyn och sprider cigarröken från en äldre svensk man som i sin mobiltelefon försöker övertala en vän på Gotland att komma på besök.

– Over there it’s snowing, säger han efteråt och gestikulerar vilt mot sällskapet han sitter med,

Korrupta Poliser gillar Kakor

”89% of encounters with traffic police result in a bribe”
– Joel Brinkley, Cambodia´s Curse

Efter ca tio månader spenderade i Kambodja var det bara en fråga om när även jag skulle behöva bidra till det korrupta system som sorgligt nog definierar Khmerernas samhälle. För min egen del skedde det när jag begav mig hemåt efter att ha släppt av min flickvän på restaurangen där hon arbetar.

Det var på en av Kambodjas många helgdagar och borta var de stora horderna av bilar och motorcyklar som annars trängs på Preah Norodom Blvd.

Med livet som insats

Varje morgon snörar jag på mig min svarta hjälm och trycker på den gula knappen som startar min motorcykel. Ofta behöver jag se mig om både en och två gånger innan jag backar ut genom garageporten, allt för att försäkra mig om att grannens katt inte springer upp bakom mig. Jag kan svära på att den katten är självmordsbenägen!

Medan jag undviker de otaliga hålen och mötande trafik på fel sida av vägen finns det en tanke som ständigt repeteras i mitt bakhuvud: försiktigt, försiktigt, försiktigt nu! Det kanske kan verka lite överdrivet men jag har två starka anledningar till att ta det säkra före det osäkra på Phnom Penh’s gator:

  • Mitt liv är alldeles,

Förlorat i översättningen

Tystnad.

Kamera.

Action!

Jag och min flickvän har flyttat in i en ny lägenhet och har i samband med detta kommit överens om att skära ned på våra kostnader de första månaderna. Nu står hon och säger att hon spenderat 8$ på juice. En struntsumma kan man tycka, men ur ett Kambodjanskt perspektiv är det en fjärdedels förmögenhet och ur mitt perspektiv är det en fullt legitim anledning att hetsa upp sig över.

Att jag har jobbat massor av övertid med sexåringar som hellre vill kasta pennor än att lära sig engelska är något jag inte tagit i betraktelse när jag väljer att göra en höna av den berömda fjädern.

Länge leve gatukonsten!

Gatukonst har alltid varit ett säkert tecken på en levande stad. Varesig väggarna används för att uttrycka missnöje, som de gjorde under Chiles diktatur på sjuttiotalet, eller om de används för att förgylla staden, som i Valparaiso, så är färg och konst alltid ett välkommet inslag i stadens palett.

Phnom Penh’s gatukonst har nyligen fått en rejäl uppsving i samband med ”Cambodian Urban Art Festival”, anordnat av Det Franska Institutet i Kambodja under April och Maj månad. Festivalen samlade artister från hela världen och bland de involverade fanns namn som Theo Vallier, Chifumi, Peap Tarr &

Att välja ett hem

Att välja var i världen man ska bo är en fråga som många aldrig ställer sig. Det var dock den frågan som jag ställde mig medan jag närmade mig Ho Chi Minh City och slutet på min månadslånga Vietnamvisit.

Efter närmare tre veckor på en motorcykelsadel och ett konstant hoppande från stad till stad var jag redo att finna en plats att åtminstone spendera en månad i. Alternativen var många. Flertalet av de länder och städer som jag besökt hade trots allt lämnat mig med ett gott intryck och nu var det dags att välja en av dem.

Med världen som lekplats

När kommer du hem?

Min chefs kostymklädda uppenbarelse skär sig med min mer informella klädsel; sneakers och jeans. Samtidigt som jag lyssnar på hans korta monolog undrar jag om jag någonsin kommer kunna få till en lika perfekt sidbena som honom. En och halv månad ledigt föreslår han tillslut och sedan kan jag återvända till det stora kontorsbygget utanför Oslo centrum – utvilad och klar för nya utmaningar.

Det är mer än de flesta får, säger han nickandes och jag tackar för det generösa erbjudandet. Jag kan dock inte lova någonting. Som så många gånger förr har jag känt en påträngande känsla av att röra på mig.