"Grattis – ni ska få barn!"

Det finns ingen tvekan om saken. Under hennes färgglada klänning döljer sig ett nytt liv och jag kan bara skaka på huvudet. Från första början har jag sagt att det är en dålig idé och försiktigt föreslagit förebyggande åtgärder. Det står dock i kraftig kontrast till familjens glädje som outtröttligt bemöter situationen med en skinande optimism. Jag väljer att kalla den naiv men jag kan inte låta bli att dra lite på smilbanden jag också. Jag älskar bebisar och tanken på ett liten skrikande halv-khmer får det att sprudla inombords. Det är endast en pockande realism som hindrar mig från att hoppa runt i det kala rummet beläget i Phnom Penhs utkanter.

"För mycket kärlek är inte bra"

Kvinnan bakom receptionen ser uppenbart upprörd ut när jag frågar henne om hennes äldsta son och hans nya flickvän. Trots att hon axlar spörsmålet är det ändå uppenbart att det är något som tynger. Kvinnan heter Sopha och är chef för det populära vandrarhemmet på Street 172. De senaste dagarna har dock en strimma orolighet flyttat in i hennes ansikte. Henne son, Bun Hey, och hans fnittriga flickvän har precis lämnat Phnom Penh för att färdas söderut till kuststaden Sihanoukville. Att de är nykära går inte att ta miste på.

”Han är ju alldeles för ung för att ha en flickvän.